Hannah Siegrist

Doktorandprojektet ”Den spårbundna närtrafiken och produktionen av urban rumslighet i Berlin, 1945–1990” undersöker hur spårbunden trafik – mer specifikt S- och U-Bahn-systemen – formade produktionen av rum i Berlin, mellan åren 1945 och 1990.

Hannah Siegrist är doktorand i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet, Sverige, sedan år 2020. Under första halvåret av 2023 var hon gästdoktorand vid ZZF Potsdam; under 2024 är hon gästdoktorand vid Leipzigs universitet.

I ruintiden som följde efter andra världskriget utvecklades storskaliga planer för Berlins återuppbyggnad. Erwin Kramer, som snart skulle komma att bli både generaldirektör för Deutsche Reichsbahn och parallellt med det DDR:s transportminister under en knapp tjugoårsperiod, planerade vid denna tid en fjärrlinje som skulle byggas tvärs igenom staden. Med en brokonstruktion skulle linjen korsa Unter den Linden på en höjd om 16–18 meter. Den upphöjda fjärrlinjen skulle separera staden spatialt, i en östlig och en västlig del. Men linjen ingick också i en mer övergripande, geometrisk plan som gjorde anspråk på hela staden. Genom den spatiala tudelningen, skulle den enhetliga staden garanteras.

Doktorandprojektet ”Den spårbundna närtrafiken och produktionen av urban rumslighet i Berlin, 1945–1990” undersöker hur spårbunden trafik – mer specifikt S- och U-Bahn-systemen – formade produktionen av rum i Berlin, mellan åren 1945 och 1990. Det huvudsakliga temat är den parallella produktionen av tre sammanbundna kulturella entiteter – Östberlin (eller, DDR:s huvudstad Berlin), Västberlin (eller Berlin Väst), och Berlin som helhet – samt spårnätverkens inverkan på denna triad. Projektets teoretiska utgångspunkter är dels en förståelse av infrastrukturer som storskaliga, estetiska projekt med vilka territoriella områden avgränsas från varandra, dels en förståelse av stater som drivande för att skapa dessa projekt.

Projektet är särskilt fokuserat vid den stadsplanering som utformades inom ramarna för Deutsche Reichsbahns verksamhet, men empiriskt material samlas därutöver in från en rad arkiv: från trafikavdelningar inom nationella och regionala arkiv, från samlingar efter Bundesministerium für Verkehr och Ministerium für Verkehrswesen, samt från trafikavdelningar inom Berlins senat respektive magistrat. Materialet analyseras därefter med en uppsättning metoder, influerade av infrastruktur-, arkitektur-, urban-, och mediehistoria.