Forskarprofilen: Birgitta Essén

”Vi får inte bemöta den muslimska kvinnan som ett kollektivt offer”

Ska den svenska vården ge muslimska kvinnor rätt behandlingar måste vi acceptera dem som rationella individer och lyssna till deras egen problemskrivning, snarare än att fostra dem i våra jämställdhetsideal, konstaterar Birgitta Essén, professor i internationell kvinno- och mödrahälsa.

– När västerländska debattörer tar sig an somaliska och afghanska kvinnors möten med vården fästs ofta oproportionerlig vikt vid hedersrelaterat våld, könsstympning, tvångsäktenskap och andra ytterligheter. Dessvärre stjäl det fokus från de kvantitativt stora utmaningarna: att dessa kvinnor ofta har sina rötter i kulturer med en relativt riskfylld syn på exempelvis förlossningsvård, likaså de svåra generationskrockar som uppstår då deras döttrar hellre gör som sina svenska jämnåriga än att följa föräldrarnas traditioner.

Birgitta Essén, professor i internationell kvinno- och mödrahälsa vid Uppsala universitet, har brutit både stor och viktig vetenskaplig mark sedan hon på 1990-talet som nyanställd läkare i Malmö började granska varför invandrarkvinnor från afrikanska lågresursländer löpte betydligt större risk i samband med förlossning: bland somaliska nyfödda var dödligheten fyra gånger högre, bland mödrarna hela sex gånger högre. I sin avhandling visade Birgitta Essén att mycket bottnade i sociala faktorer, en slutsats som rörde upp heta känslor i dåtidens svenska sjukvård.

– Då jag presenterade min forskning på läkarstämman 1997 spred sig en närmast fientlig stämning i rummet. Vem var jag att släpa in kulturella och socioekonomiska aspekter i ett biomedicinskt sammanhang? Det skulle dröja innan mina resultat tillskrevs akademisk tyngd, men med tiden har spelplanen ritats om och idag är medicinsk humaniora ett etablerat begrepp.

År 2008 anlände Birgitta Essén till Uppsala universitet och ett lektorat i internationell kvinno- och mödrahälsovård. Här började hon, parallellt med tjänsten som överläkare vid Akademiska sjukhusets kvinnoklinik, bygga ett vetenskapligt nätverk som snart växte sig långt bortom både discipliner och nationsgränser.

– Med mig från Skåne hade jag den redan etablerade kontakten med antropologen Sara Jonsdotter vid Malmö universitet, ett samarbete som hjälpte mig att tidigt tänka utanför den biomedicinska boxen. Att min professur sedermera inbegrep fokus på global och migrationsrelaterad reproduktiv hälsa försåg mig med fler viktiga länkar, och jag vågar påstå att vår forskningsmiljö idag är nationellt unik i sitt tvärvetenskapliga och långsiktiga arbete inom vårt mångfacetterade fält, menar Birgitta Essén.

Gruppens framskjutna position befästes ytterligare hösten 2018 då Vetenskapsrådet framhöll Uppsala universitet i en kartläggning inför formeringen av ett nationellt forskningsprogram kring migration och integration. Ett erkännande som åtföljdes av anslag om 18 miljoner kronor för det sexåriga projektet Migration och jämlik sexuell och reproduktiv hälsa – Betydelsen av kulturella värderingars dynamik och samskapande för förbättrad praktik.

– Regeringens satsning kommer oerhört lägligt. Vi har idag god kunskap om orsakerna bakom de rådande utmaningarna, och det nya programmet ger oss grund att fortsätta utveckla våra samverkansformer för att med enad kraft anta ett mer lösningsorienterat arbetssätt, fastslår Birgitta Essén.

Vid kvinnokliniken på Akademiska sjukhuset är flera av forskargruppens många resultat redan omsatta i praktiken. Vid en mottagning med specifikt fokus på gravida invandrarkvinnor från mellanöstern och afrikanska kulturer tillämpas exempelvis konceptet Två experter på rummet, en konsultationsteknik som bottnar i perspektivet att både läkare och vårdtagare besitter relevant kunskap.

– Våra studier visar hur barnmorskor i mötet med muslimska kvinnor ofta förutsätter att dessa är offer för förtryckande äkta män, och därför försöker fostra dem enligt svenska jämställdhetsideal. Utgår vi istället från att dessa kvinnor är både rationella och kapabla att fatta kloka beslut och lyssnar till deras problembeskrivning blir det enklare att ge dem redskapen de behöver för att förstå och följa den svenska vårdens behandlingar.

Modellen, som tillvaratar både medicinsk och antropologisk kunskap, lägger stor vikt vid professionalism – vårdpersonalen måste bortse från sina egna känslor – och kommunikation. Varje rådgivning får ta den tid som behövs, tolkar är alltid tillgängliga och kultursensitivitet gäller så länge det inte inkräktar på den medicinska säkerheten.

– Det sker naturligtvis inte helt friktionsfritt, medger Birgitta Essén. Å ena sidan ska vården vara jämlik med ett tydligt genusperspektiv, å andra sidan lever vi i ett mångkulturellt samhälle där just kultursensitivism förväntas råda. Krockar kommer att uppstå, men vi måste våga ställa våra frågor och lita till patienternas svar istället för att gissa. Ska de som bäst behöver vården få den krävs ju att vi identifierar vilka de är och skaffar oss de insikter som krävs för att ge den på rätt sätt.

Till de områden där Birgitta Essén ser tydliga behov av ytterligare kunskap hör kvinnlig könsstympning. Utmaningen består, menar Birgitta, mindre i hur vården ska handlägga ingreppen i sig, utan mer om västvärldens felaktiga uppfattning om dess långsiktiga komplikationer. Att somaliska kvinnors dåliga förlossningsutfall skulle bero på omskärelsen i sig är en seglivad myt, och nu fortbildas svensk hälso- och sjukvårdspersonal om de sociala problem och ovanliga sjukdomar som en del invandrare bär mer sig men som ofta diagnosticeras alltför sent.

Vidare tyder forskning  på att olaglig omskärelse inte äger rum i Europa, av de få fall som nått domstol ägde merparten rum för närmare trettio år sedan i Frankrike eller i hemländerna. Likväl når rykten om ”könsstympningsfester” med jämna mellanrum ända till våra svenska breddgrader.

– Beslutsfattare och vårdgivare serveras ”fakta” av aktivister vars uppgifter ofta saknar vetenskapligt stöd. Samhället behöver alltså mer empirisk data, och i synnerhet måste de läkare som kommer i kontakt med misstänkt könsstympning ha ökad kunskap. Vi ser redan alldeles för många prov på hur inkorrekta bedömningar vållar stor juridisk skada.

Birgitta Essén berättar hur hon vid upprepade tillfällen kallats som expert i amerikanska och danska domstolar där läkare felaktigt konstaterat könsstympning bland muslimska flickor. Ibland har de yrkesmän som fällt utlåtandena visat sig helt sakna erfarenhet av hur ingreppen ser ut, och Birgitta har nu tilldelats ekonomiska medel för att trygga rättssäkerheten i framtida ärenden.

– Vi vet att de allra flesta somalier som når Sverige överger sedvänjan, men så länge föräldrar riskerar att fängslas och familjer att slitas isär på felaktig grund så måste vi fortsätta vårt arbete. Förhoppningsvis kommer också migranterna själva att bidra genom att överföra sina nyvunna kunskaper och värderingar till släkt och vänner som bor kvar i ursprungslandet. Liksom med allt internationellt hälsoarbete och forskning måste vi tänka globalt och arbeta lokalt om vi ska nå framgång.

Magnus Alsne
2019-02-05

Birgitta Essen – fakta:

Titel: Professor i internationell kvinno- och mödrahälsovård vid Uppsala universitet
Ålder: 57 år
På sängbordet: En avhandling om interventioner i syfte att förbättra förlossningsvården i Zanzibar
Den senaste komplimangen:  Fick jag för det erkännande och stora anslag Vetenskapsrådet gav oss för vårt arbete kring migration och integration
En bra dag på jobbet: Ägnar jag åt forskning och vetenskapliga seminarier helt utan tankar på administrativa bördor
En ledig dag: Tillbringar jag gärna på resa med mina barn. Jag och min dotter besökte nyligen Grez-sur-Loing dit hon fått ett konstnärsstipendium vilket var mycket trevligt.
Till sist vill jag uppmana alla att: Gå vidare med det du tror på och dina resultat indikerar – även om det strider mot allmänna uppfattningar.