Universitetet

Excercitierna vid Uppsala universitet

Ganska ofta ser vi fortfarande att den som dirigerar Kungliga Akademiska Kapellet, således Uppsala universitets orkester, kallas director musices. Varför använder man en sådan ålderdomlig titel i stället för ordet dirigent?

För att förstå detta måste vi gå tillbaka mer än fyrahundra år i tiden. Universitetet, som hade återupprättats 1595, var ännu mycket präglat av den lärda utbildning, som kännetecknat det redan under medeltiden. De flesta som studerade avsåg att bli präster och även om de inte tänkte det, dominerade teologin och de språk, som var knutna till bibelstudiet, alltså hebreiska, grekiska och latin.

Men under Gustaf II Adolfs tid och framöver började ynglingar med andra ambitioner att söka sig till akademin, som man alltid kallade universitetet på den här tiden. Det var de unga adelsmännen, som tillhörde de grupper från ridderskapet, med vilka kungen omgav sig. De struntade egentligen i de gamla språken med undantag för latinet, som var internationellt på samma sätt som engelskan är det i våra dagar. När de kom ut på kontinenten som diplomater, ämbetsmän eller officerare ville de kunna tala nationalspråken, främst franska, italienska och spanska – tyska kunde de nog i regel ganska bra hemifrån. De ville kunna rida, fäkta och dansa, men också vara insatta i den moderna musiken och kunna teckna till husbehov. Att ha förmågan att föra sig i sällskapslivet var inte oväsentligt.

Såväl Gustaf Adolf själv som hans efterträdare på tronen var intresserade av att Uppsala universitet också skulle få den funktionen att kunna erbjuda en praktisk yrkesutbildning åt de här grupperna av studenter. Utvecklingen gick trots allt ganska långsamt och först i februari 1663 hände något. Magnus Gabriel De la Gardie var då universitetets kansler och Olof Rudbeck den mest inflytelserika mannen i Uppsala. Då kom alltså ett kungligt beslut att man skulle inrätta reguljär undervisning inom de områden som här har nämnts. Man talade om dessa discipliner som excercitier, dvs. övningar. Ridkonsten var särskilt viktig och för att kunna låta den skötas effektivt lät Rudbeck, på just den plats, där universitetshuset nu ligger, inrätta en magnifikt ridhus. Det kallades exercitiehuset och fanns kvar ända till slutet av 1870-talet.

Utvecklingen inom exercitiernas område har varit lång och brokig. Språkmästarna, som de kallades inom de moderna språken, har för länge sedan försvunnit och den undervisningen har övertagits av ämnen inom den språkvetenskapliga fakulteten. ridning är populärt bland dagens studenter och det finns ridstipendier att söka. Att Kungliga Akademiska kapellet i musik- och körstaden Uppsala fyller en stor uppgift är ingen överdrift.

Nutida mästare

Än idag har Uppsala universitet fäktmästare, en akademistallmästare och en inspector equitandi som övervakar ridningen. Gymnastik- och idrottslärarna finns på Campus 1477. Orkesterverksamheten handhas som sagt av en director musices och ritningen av en konstnär, som i de här sammanhangen kallas ritmästare.

Den gamla ”överklassutbildningen” från 1600-talet är fortfarande ett viktigt inslag i universitetets och dess studenters tillvaro. och den utvecklas ständigt, i takt med tiden.

Kontakt

Excercitierna
Fäktning
Gymnastik- och idrott
Musik
Ridning
Ritning