Universitetet

Rektorsskiftet genom tiderna

Ett rektorsskifte vid Uppsala universitet har sett ungefär likadant ut under århundraden. Fortfarande lämnas samma symboler över till den nya rektorn: rektorskedjan, nycklarna och böckerna. Men ceremonin har faktiskt blivit pampigare med åren.

I forna tider var det riktiga nycklar som lämnades över till den nyblivna rektorn – till skattkammaren, arkivet och fängelset. Numera är det förgyllda nycklar från Gustaf III:s tid. Nya rektorn Eva Åkesson använder förstås passerkort – men symbolerna och ceremonin lever kvar, mer vid Uppsala universitet än vid något annat svenskt lärosäte.
– Pompan och ståten ligger mycket i inramningen. När man talar om uråldriga traditioner ska man komma ihåg att på 1800-talet såg det helt annorlunda ut. Det var en enklare ceremoni, säger Carl Frängsmyr, docent i idé- och lärdomshistoria och författare till böckerna om Uppsala universitets historia.

Länge var kopplingen till kyrkan stark och alla rektorsskiften ägde rum i Domkyrkan. Ärkebiskopen var nämligen prokansler och tillhörde universitetsledningen ända fram till 1910.

Förr i tiden var det rektorsskifte betydligt oftare. Fram till mitten av 1800-talet tillsattes en ny rektor varje termin. Det fanns bara runt 25 professorer på den tiden, så nästan alla var rektor minst en gång.
– Det avspeglar den kollegiala principen, som hade både fördelar och nackdelar. Alla var inte lämpade för arbetet och en del rektorer måste akademiräntmästaren hålla noga koll på, konstaterar Carl Frängsmyr.

Kronprinsen styrde
På 1800-talet spelade kanslern en större roll för universitets ledning än rektorn. Kanslern utsågs av kungen och regeringen efter val vid universitetet och fram till 1857 brukade kronprinsen få uppdraget. Universitetet styrdes alltså av kronprinsen och ärkebiskopen, medan rektorns roll var att sköta praktiska sysslor, till exempel brevväxling. Så var det ända fram till slutet av 1800-talet då kanslern fick en annan, rikstäckande roll. Rektor fick mera makt och tillsattes för längre perioder.

Rektorsrollens förändring avspeglas också i ceremonin. Numera brukar den nya rektorn hålla ett framåtblickande programtal, medan det på 1800-talet var den avgående rektorn som talade om sin tid som rektor.
– På den tiden var rektor en ämbetsman som inte uttryckte några personliga åsikter. Rektorns tal var en ganska torr redogörelse för vilka som hade tillträtt, vilka som hade dött och andra händelser under året.

På sätt och vis är rektorsskiftet festligare i dag, tack vare tillgången till universitetsaulan och Rikssalen på slottet.

Levande tradition
Uppsala universitet har hållit traditionen levande även när vänstervindarna blåste som starkast på 60-talet och många kritiserade gamla ceremonier.
– Det har nog att göra med att Torgny Segerstedt var rektor så länge, mellan 1955 och 1978. Om det hade varit ett rektorsskifte runt 1970 hade det möjligen varit mer nedtonat, menar Carl Frängsmyr.

På senare tid har traditionerna tvärtom ökat i popularitet och i dag har de sin självklara plats i universitetslivet. Nycklarna, rektorskedjan och spirorna fortsätter att spela sin viktiga roll varje gång en ny rektor ska tillträda.