Universitetet

Olof Rudbeck

Den mångkunnige Olof Rudbeck d.ä. är en av Uppsala universitets mest betydande personligheter genom seklerna. Han var biskopsson från Västerås och kom tidigt till universitetet. Den unge Rudbeck gjorde det som har betecknats som ”den första vetenskapliga upptäckt som gjorts av någon svensk”. Den gällde lymfan och dess vägar i människokroppen.

Olof RudbeckEn dansk forskare hade samtidigt gjort ungefär samma iakttagelser och de båda herrarna råkade naturligtvis i strid om vem som kommit först. Hur som helst, Rudbeck hade utfört en vetenskaplig bragd och blev redan som ung känd i Europas lärda värld.

Efter en utlandsvistelse kom Rudbeck tillbaka till Uppsala och fick 1660 den ena professuren inom medicinska fakulteten; man hade på den tiden bara två sådana tjänster där. Han innehade ämbetet till 1692, då han efterträddes av sin son, Olof Rudbeck d.y. Vid flera tillfällen var han rector magnificus.

Som ett uttryck för sina medicinska ambitioner lät han i början av 1660-talet inrätta Theatrum anatomicum för dissektioner av människokroppen. Man kan tänka sig vilket djärvt grepp detta var, nämligen att bygga något stort ovanpå själva universitetshuset, dvs. Gustavianum. Denna kupol med solurskulan ger ännu i dag huset dess särpräglade karaktär.

Rudbeck har i övrigt mest blivit känd för sin bok Atlantica, en mycket patriotisk fornhistoria, som man i nutiden väl mest betraktar som lärda fantasterier. Men mycket annat av Rudbecks verk har blivit bestående. Tillsammans med kanslern Magnus Gabriel De la Gardie inrättade han de s.k. exercitierna. De innebar att unga adliga studenter fick utbildning i för dem nyttiga ting, nämligen ridning, dans, fäktning, kunskaper i moderna språk m.m. Det ridhus som Rudbeck byggde stod på den plats där universitetshuset nu ligger och akademisk ridutbildning förekommer än i denna dag. Han lät också inrätta en botanisk trädgård (nuvarande Linnéträdgården), ordnade med båtförbindelser till Stockholm, broar och vattenledningar mm. Kompositör var han också och hade en fantastisk sångröst, som han ibland lät ljuda i domkyrkan.