Nyheter och press

Snabb ökning av resistenta tarmbakterier bland förskolebarn

2017-02-17

I en ny avhandling visar Johan Kaarme, barnläkare vid Akademiska sjukhuset och doktorand vid Uppsala universitet, på en mer än sexfaldig ökning av så kallade ESBL-bildande tarmbakterier bland friska förskolebarn i Uppsala mellan 2010 och 2016, från knappt 3 procent till omkring 20 procent av barnen. På flera av de ingående förskolorna förefaller även resistensen spridas mellan barnen.

Antibiotikaresistens är ett ökande problem i hela världen och betecknas av WHO som ett av de främsta hoten mot vår hälsa. Resistenta bakterier orsakar varje år miljontals dödsfall runtom i världen på grund av att infektioner inte går att behandla, de medför svårare sjukdomsförlopp och stigande sjukvårdskostnader. ESBL-bildande tarmbakterier utgör det snabbast ökande anmälningspliktiga resistensfyndet bland patienter i Sverige, även om de nordiska länderna länge har haft en jämförelsevis låg förekomst av antibiotikaresistens. Utbrott av resistenta bakterier har dock rapporterats på sjukhus och i samhället under 2000-talet.

ESBL är en grupp enzymer som bildas av bakterier och bryter ner ett antal viktiga antibiotikatyper så att dessa blir verkningslösa. Dessa enzymer sprids ofta bland tarmbakterier, vanligen inom bakteriefamiljen Enterobactericeae, som kan orsaka urinvägsinfektioner, men även buk- och sårinfektioner, blodförgiftning och hjärnhinneinflammation. Att tarmbakterier är resistenta innebär emellertid ingen fara i sig för bäraren, men kan leda till problem om den resistenta bakterier ger upphov till en infektion.

I sin avhandling har Johan Kaarme studerat hur vanligt det är att friska förskolebarn i Uppsala bär på två viktiga typer av antibiotikaresistens. Dels ESBL och dels vancomycinresistenta enterokocker (VRE). VRE innebär att ett slags vanligt förekommande tarmbakterier, enterokocker, har blivit resistenta mot vancomycin, ett antibiotikum som används vid flera allvarliga infektioner. I avhandlingen undersöks också hur vanligt det är att friska barn bär på potentiellt skadliga virus, bakterier och parasiter. 

I avhandlingens resultat kunde inga vancomycinresistenta enterokocker påvisas bland barnen och symtomfritt bärarskap av vanliga magsjukeorganismer visade sig också vara förhållandevis ovanligt bland friska förskolebarn.

Däremot visade sig omkring 20 procent av barnen bära ESBL-bildande tarmbakterier. En mer än sexfaldig ökning mellan 2010 och 2016.

Förekomsten av resistens var inte var kopplad till några speciella delar av Uppsala, utan förskolor med hög mängd ESBL finns spridda över staden. Även om det finns förskolor utan påvisbara resistenta stammar, så har samtidigt en handfull förskolor över 45 procent resistenta prover bland barnen. Det är oklart hur spridningen sker inom förskolorna, men på flera förskolor delar barn samma resistenta bakterier.

Antibiotikaresistens är inte bara en företeelse inom hälso- och sjukvården, utan resistenta bakterier finns även i omgivningen, till exempel i miljön, bland djur och i vår mat. Detta beror sannolikt på en rad faktorer, där felaktigt användande av antibiotika bland människor och i djurhushållningen, bristande vattenrening och ökat resande är några. Under senare år har forskare påvisat resistenta bakterier i praktiskt taget alla delar av världen, även långt från bebodda platser, som i Arktis och Antarktis.

Orsaken till den kraftiga ökningen av ESBL-bildande tarmbakterier är okänd, eftersom studien är genomförd utan vetskap om barnens identitet eller möjliga riskfaktorer. En följd av resultaten är dock att sjukvården framöver kan få se fler infektioner orsakade av ESBL-bärande tarmbakterier. Vården kan behöva bli mer vaksam för infektioner med resistenta bakterier och odla oftare än idag vid bakteriella infektioner, för att kartlägga resistens och styra behandlingsvalen. Sedan tidigare är det känt att resor till andra länder medför en ökad risk att koloniseras av resistenta bakterier och en teori kan vara att ett ökat resande har bidragit till ökningen.

Föräldrar behöver således inte vara oroliga över resultaten, men fynden är av intresse för sjukvården.

Vid sidan av upprepade studier för att kartlägga förekomsten av resistens bland barn och vuxna i andra delar av samhället och landet behövs också mer forskning för att ta reda på hur länge barnen kan bära på de resistenta bakterierna och hur stor risken är att de blir sjuka av dem. För att bromsa resistensutvecklingen behövs beslutsamma, samordnade politiska åtgärder och forskningssamarbete mellan många olika vetenskapsområden och länder.

Johan Kaarme, A world inside: Gastrointestinal microbiota in healthy Swedish children at day care centers and aspects on antibiotic resistance, enteric pathogens and transmission, Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis, 2017