Nyheter och press

Nya rutiner för utredning av vetenskaplig oredlighet

2017-04-05

Sedan i höstas utreds anmälningar om oredlighet i forskningen vid Uppsala universitet enligt en ny ordning. Numera är det en nämnd som ansvarar för arbetet på uppdrag av rektor.

Universitetets hantering av oredlighet i forskningen blev aktuell bland annat med anledning av den nationella debatt som utlöstes av Macchiarini-affären förra våren. Att anmälningarna om misstänkt oredlighet ökar är en annan anledning till att man ville ta ett större grepp om frågan. Arbetet resulterade i den nämnd som sedan i höstas hanterar anmälningar om oredlighet i forskningen.

– Om det kommer in en anmälan ska den gå direkt till rektor som fattar beslut om ärendet ska lämnas vidare till nämnden för utredning, berättar Erik Lempert, som är ordförande i den nya nämnden. Han har tidigare varit ordförande för den regionala etikprövningsnämnden i Uppsala och har en bakgrund som domare.

Tidigare kom anmälningar om oredlighet in till dekanerna och hanteringen sköttes på fakultetsnivå i samarbete med juridiska avdelningen.
– Det är bra att ha en grupp som ägnar sig åt de här frågorna och har möjlighet att bilda en praxis, menar Erik Lempert. Han nämner de gränsdragningsproblem som ofta blir aktuella i oredlighetsärenden och poängterar vikten av att ha en gemensam definition av oredlighet.
 
När det gäller definitionen av oredlighet använder universitetet OECD:s definition - förfalskning, fabrikation och plagiat. Vid Uppsala universitet har man även lagt till att oredlighet också innefattar oberättigat hävdande av författarskap och att inte söka de tillstånd som det finns rekommendationer om att söka.

– Det här är en ganska allmänt accepterad definition, även om det finns tolkningsproblem om var gränserna går, säger Erik Lempert. Det största problemet som jag ser det, och som vi har framför oss på bordet nu, är att avgränsa vad som är påståenden om oredlighet från vad som är påståenden om dålig kvalitet i forskningen. Vi är inte någon enhet som bedömer den kvalitativa aspekten, det är forskningsområdet som gör det på sedvanligt sätt.

När nämnden fått uppdraget att utreda ett ärende från rektor börjar de med att informera den utpekade. Sedan beror det lite på vilken typ av ärende det handlar om, men normalgången har hittills varit att begära in yttranden från de berörda samt att hitta en sakkunnig som kan ge ett expertutlåtande.

– Det kan ibland vara svårt att hitta sakkunniga som vill ställa upp och som inte är jäviga. Om det är ett smalt vetenskapsområde finns de ofta inte inom landets gränser, säger Anne Nilsson, administrativ chef vid regionala etikprövningsnämnden i Uppsala och sekreterare i nämnden.

När alla utlåtanden kommit in delges de för den anmälda som i sin tur får lämna sina synpunkter. Det är en process som ibland kan dra ut på tiden, men nämnden försöker agera skyndsamt och har som mål att ett ärende högst ska ta sex månader.

– En sådan här utredning påverkar ju forskaren, och ju snabbare den hanteras desto bättre. Vi handlägger ärenden så fort vi kan, men det finns vissa rättssäkerhetsgarantier som måste följas, säger Erik Lempert.

Under utredningen kan universitetet även hämta in ett yttrande från expertgruppen för oredlighet i forskningen vid Centrala etikprövningsnämnden. När utredningen sedan är klar lämnar nämnden sitt yttrande till rektor, som fattar beslut om eventuella påföljder. De ligger ofta inom ramen för det arbetsrättsliga området och det kan även bli aktuellt att vetenskapliga tidskrifter underrättas.

– Det är de formella påföljderna. De informella påföljderna är ju också dryga när man blivit anmäld och funnen skyldig, menar Erik Lempert.

FAKTA

Hur omfattande är fusket?

  • Under 2010-2015 utredde svenska lärosäten 110 fall av vad man bedömde som misstänkt oredlighet. I 16 fall konstaterades oredlighet, snitt på 2,7 fall per år. (Källa: Ny ordning för att främja god sed och hantera oredlighet i forskningen, SOU 2017:10)
  • Vid Uppsala universitet utreddes under samma period sex fall, där oredlighet konstaterades i ett fall. (Källa: juridiska avdelningen vid Uppsala universitet)