Grekiska

Inom ämnet grekiska studeras främst litterära men också andra texter från hela den antika perioden ur såväl språkvetenskaplig som litteratur- och idéhistorisk synvinkel. Grekiskan vandrade tidigt från moderlandet åt olika håll och en rad dialekter kan särskiljas. Till några av dem kom traditionen att binda olika litterära genrer. Grekisk kultur och grekiskt språk spreds framför allt över östra medelhavsområdet men nådde också Rom och de västliga delarna av det växande romerska imperiet, där grekiskan blev kulturelitens språk.

De första kurserna inom utbildningen koncentrerar sig på den klassiska attiskan, Platons och tragediförfattarnas språk. Senare kommer andra typer av grekiska in. Studierna ger förstahandskunskap om en litteratur som står i början av den västerländska traditionen och som fortfarande är en produktiv kraft i vår kultur. De ger också kunskap om en tankevärld som bildar utgångspunkt för utvecklingen av den moderna naturvetenskapen.

Studier i grekiska ger dessutom användbara och ibland nödvändiga bas- och ramkunskaper för studier i andra ämnen, till exempel teologi, filosofi, historiskt inriktad språkforskning och litteraturvetenskap. Förkunskaper i allmän grammatik underlättar det inledande studiet av ämnet grekiska.

Efter två terminers studier (Grekiska A och B) finns möjlighet att antingen fortsätta med antik grekiska eller, inom ämnet bysantinologi, specialisera sig på bysantinsk grekiska, det vill säga de former av grekiska som användes i det bysantinska riket under perioden från 500-talet till 1453.