Forskare har kartlagt forskningen om våld i nära relationer

I mitten av 2021 fick Forte regeringens uppdrag att kartlägga de översikter som finns över forskning om mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck. Kartläggningen rör alltså enbart översikter. Den ger inte en heltäckande bild av all forskning som är gjord på området.

– Det finns mer forskning men allt ingår inte i någon översikt, säger Susanne Strand, docent i kriminologi vid Örebro universitet och forskningsledare för kartläggningen. 

Materialet som forskarna har gått igenom är stort. För att få en lättillgänglig struktur har det sorterats in i tio olika teman, som exempelvis våld i ungas relationer och behandlingsinsatser för våldsutövare. Totalt analyserades 37 översikter gjorda i bland annat USA, Sverige, Storbritannien och Kanada.

Samtliga teman har analyserats med utgångspunkt i hur stor evidens det finns för att arbetet fungerar förebyggande. 

Rapporten ”Förebyggande arbete och riskhantering av våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck. En systematisk kartläggning” publicerades i början av 2022. 

–  Syftet med hela rapporten är egentligen att undersöka hur samhället kan sätta in rätt insatser, våldet måste förebyggas, säger Susanne Strand. 

Svårt att se om primärprevention fungerar

Enligt Susanne Strand finns det två områden där kartläggningen ger tydliga svar. Det ena handlar om primärpreventioner, det vill säga ett förebyggande arbete som syftar till att förhindra att våld i nära relationer överhuvudtaget uppstår. Det andra handlar om behandlingsinsatser för våldsutövare. 

– När det gäller de här två områdena kan vi med tyngd säga något utifrån översikterna eftersom vi har så pass mycket material som pekar åt samma håll, säger Susanne Strand.

Kartläggningen visar att det finns en del förebyggande program som är lovande, enligt Susanne Strand. Men analysen visar också att det finns problem med den forskning som bedrivs om våldsprevention. Det i sin tur gör att det inte går att säga om arbetet fungerar eller inte. 

– Det viktigaste när det gäller primärprevention är att det saknas forskning som är långsiktig. Det finns också svårigheter kring hur forskningen är upplagd. Det innebär att vi inte kan säga om det är det förebyggande arbetet som får effekt på normer och attityder eller om det är samhällsutvecklingen i sig som har förändrat normerna och attityderna. Vi vet alltså inte om det är det förebyggande programmet som skapar förändringen eller om förändringen hade hänt ändå, säger Susanne Strand. 

Ger tydliga svar om behandlingsinsatser

När det gäller behandlingsinsatser för våldsutövare är resultatet entydigt, enligt Susanne Strand. 

– Vi vet nu utifrån materialet att majoriteten av de program som har använts, de fungerar inte. Översikterna är så många och alla har samma resultat. Det finns evidens för att insatserna har låg eller ingen påverkan på återfall för våldsutövare, säger Susanne Strand. 

De program som enligt kartläggningen inte har någon effekt är sådana som bygger på den så kallade Duluth-modellen. 

– De här programmen utgår inte från individen utan är en slags ”one size fits all”. När behandlingen däremot anpassas till individen så visar kartläggningen att det finns evidens för att den fungerar. Kriminalvårdens nya program Predov är ett sådant program. Det tar utgångspunkt i riskfaktorer, däribland missbruk, säger Susanne Strand.

Sedan 2021 har kommunernas socialnämnder genom en lagändring ansvar för att verka för att våldsutövare ska ändra sitt beteende. Enligt Susanne Strand har den nya lagen betydelse för den fortsatta forskningen av behandlingsinsatser.

– I och med det nya ansvaret blir det en viktig sak om behandlingen ger effekt, säger Susanne Strand.

Kontaktförbud har viss effekt med fotboja

Rättsväsendet har en viktig roll i att förhindra att våldsutövare återfaller i att utöva våld. Men enligt kartläggningen har rättsväsendets sanktioner, som att gripa, häkta och anhålla, en låg effekt. Däremot finns det viss evidens för att kontaktförbud kan verka förebyggande, men bara om kontaktförbudet kombineras med andra åtgärder som till exempel fotboja eller larm.

– När det gäller kontaktförbud är det intressant om forskningen kan visa hur samhället på bästa sätt använder en sådan sanktion. Använder vi kontaktförbudet rätt i dag eller kan vi göra något mer? Kartläggningen visar att det är i kombination med annat som kontaktförbudet kan ha en bättre effekt, säger Susanne Strand. 

Forskning saknas om hedersvåld och stalkning

Enligt kartläggningen har forskningen kunskapsluckor. Allra störst är den för hedersrelaterat våld och förtryck. Den forskning som finns handlar främst om varför hedersrelaterat våld utövas, hur våldet ser ut och hur stor omfattningen är. Däremot saknas det forskning om att förebygga våldet. Det är en blind fläck, säger Susanne Strand.

– Här behövs det mycket forskning om vi ska kunna hjälpa dem som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Detsamma gäller för stalkning, när en man, som det oftast är, biter sig fast och inte vill lämna kvinnan ifred. Vi vet inte vilka insatser som ger effekt för att hjälpa den som är utsatt, säger Susanne Strand.

Publikation: Förebyggande arbete och riskhantering av våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck. En systematisk kartläggning (Forte 2022) fulltext i kunskapsbankens databas