Spatiala frågor och utmaningar för definitionen av den romantiska teatern: Dumas den äldres dramatik som underlag och exempel

Tidsperiod: 2015-05-28 till 2015-05-29

Projektledare: Sylviane Robardey-Eppstein

Medarbetare: Sylviane Robardey-Eppstein, Nicolas Manuguerra

Finansiär: Riksbankens Jubileumsfond

Bidragstyp: Projektbidrag

Budget: 115 000 SEK

I en internationell forskningskontext där teaterhistoriografin håller på att omvärderas, i synnerhet vad gäller definitionen av den franska teatergenren ”romantiskt drama” (”drame romantique”), syftar symposiet till att orientera blicken mot nya perspektiv. Det dominerande fokuset på Victor Hugo har länge bidragit till att hans dramaproduktion har setts som en modell för den romantiska teatern i Frankrike, men kanoniseringen av Hugo har överskuggat andra lika viktiga fenomen. För att förstå hur genren bildats är det nu aktuellt att analysera dessa fenomen. Det förefaller relevant att ifrågasätta rådande värderingar och undersöka genren utifrån andra kriterier än de strikt litterära. Relationen och interaktionen mellan text och scen, och epokens nya sätt att hantera den sceniska dimensionen, är ett incitament att med nya verktyg studera de dramatexter som producerades under Romantiken. Särskilt viktigt är det att fokusera på spatiala frågor för att fördjupa och förfina kunskapen om begreppet ”drame romantique” i Frankrike, och därav i övriga Europa. Genom nya koncept, metoder och teorier, vill vi pröva olika spatiala företeelser och sondera frågan utifrån Alexandre Dumas den äldres dramatik, vars bredd, mängd och variation utgör ett synnerligen rikt underlag för undersökningar av hur spatiala teorier kan användas som verktyg för att komma åt och omvärdera den romantiska teaterns komplexa konstruktion och definition.