Striktare migrationspolitik påverkar migrationen till andra EU-länder

Bakgrunden är att Danmark 2002 började ställa hårdare krav på alltifrån ålder och försörjning till besparingar och bostad för de par som ville förenas i landet. Sverige hade vid den tiden inte alls lika strikta regler för familjeåterförening. Detta fick många berörda par att bosätta sig på den svenska sidan av Öresund, visar analyser i Spridningseffekter av striktare invandringspolitik som getts ut av SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle). Studien bygger på ett unikt datamaterial där register över hela Sveriges och Danmarks befolkning används.

Innan den danska reformen genomfördes var det få personer som flyttade från Danmark till Sverige för att bilda familj. Men efter regeländringen handlade det om cirka 350 personer var sjätte månad. Studien visar alltså på en tydlig effekt, även om den är liten i förhållande till migrationen i stort. Närheten mellan länderna och de goda trafikförbindelserna över Öresund spelade naturligtvis in för ”kärleksflyktingarna”, som de kallats i medier. Men forskarna anser att det finns lärdomar som kan vara giltiga för fler stater inom EU.

– Vi tror inte att resultatet ska ses som något unikt för just det här fallet med Sverige och Danmark. När migrationspolitiken stramas åt i ett land inom EU kan det ge flyttströmmar till medlemsstater som har generösare regler, säger Matz Dahlberg.

Sådana spridningseffekter kan också spela stor roll vid val av politiska linjer. När inget land vill framstå som mest generöst finns en risk att det uppstår ett slags ”kapplöpning till botten”, menar forskarna. Som exempel pekar de på hur även Sverige stramade åt migrationspolitiken i samband med flyktingkrisen 2015, vilket har tolkats som en anpassning av de svenska reglerna för familjeåterförening till EU:s miniminivå.