Han vill sprida kunskap om livsnödvändig mångfald

För professorn i zoologisk bevarandebiologi Jacob Höglund finns ingen viktigare fråga än den om arternas utdöende. Att vi just nu förlorar fler arter än som utvecklas. – Som jag ser det så är den sjätte massutrotningen den allra viktigaste frågan för mänskligheten överhuvudtaget.

Den biologiska mångfalden må tidigare ha stått i skymundan för rapporter om klimatförändringar. Men medvetenheten ökar om i vilken rasande takt djurarter försvinner från jordens yta. Till skillnad från tidigare tidsåldrar beror biodiversitetskrisen vare sig på vulkanutbrott, kometnedslag eller naturlig evolution, förklarar Jacob Höglund. Istället utrotas mängder av arter för första gången på grund av människan och att bryta denna negativa spiral borde vara vår högsta prioritet.

– Det finns ingenting, covid eller cancerforskning, att åka till månen, som kan mäta sig med det här. Vi måste förstå varför arter uppstår och dör ut och vi måste förstå varför den här krisen har uppstått just nu för att kunna göra något åt det. Annars kommer det att få drakoniska effekter, säger Jacob Höglund.

Ödesmättade ord. Men så har han också långtgående insikter i de berörda områdena ekologi, artkunskap, evolution och genomik. Sedan lång tid tillbaka ligger hans fokus på genetisk diversitet. Hans forskargrupp återfinns på Evolutionsbiologiskt centrum och har specialiserat sig på genetisk variation i naturliga populationer och hur populationer kan anpassa sig till lokala förändringar.

Ett av forskargruppens projekt handlar om parasitsvampen Batrachochytrium dendrobatidis som drabbar groddjur. På 1950-talet följde svampen med klogrodan från Sydafrika till Korea, där grodan användes för graviditetstester under kriget. Parasitsvampen spred sig sedan över världen och upptäcktes 2010 i Sverige. Jacob Höglunds forskargrupp lyckades då kartlägga svampen och avslöja hur den brett ut sig ända upp till Norduppland.

– Även om inte svampen tagit kål på grodbestånden i Sverige så har den en negativ påverkan och ökar dödligheten. Dessutom påverkar den tillväxt och hur djuren hittar övervintringsplatser. Och eftersom grodor också är hotade av sådant som utdikning och jordbruksmetoder blir svampen ytterligare en stressfaktor, säger Jacob Höglund.

Av alla grodarter forskarna tittat på sedan 2016 kan de konstatera att den genetiska diversiteten minskar i bestånden från söder till norr. Något som också innebär att de nordliga bestånden är mindre motståndskraftiga. Ju mindre variation, desto mindre sannolikhet att individerna har de nödvändiga immunförsvarsgenerna.

– Man kan tänka sig att det finns en genetisk bestämd motståndskraft mot olika sjukdomar. Som med covid så är vissa personer mer mottagliga och andra inte. Och om det i ett bestånd finns massor med olika varianter så är det vissa som kommer att dö. Men om det samtidigt innehåller motståndskraftiga individer så överlever beståndet, det är ett naturligt urval.

Oavsett om det handlar om sjukdomar eller omvärldsförändringar så är förekomsten av genetisk variation avgörande. Då är det enligt Jacob Höglund möjligt för en art att anpassa sig till ändrade förhållanden. Men vad kan göras rent praktiskt för att vända utvecklingen på gennivå? Hans erfarenheter är att det är svårt att implementera den teoretiska kunskapen i det praktiska naturvårdsarbetet. Åsikterna går isär om allt från fokus för forskningsstudier till hur arvsmassors data ska tolkas och behandlas.

– De som är ute och gräver i skog och mark och vi som jobbar på labb måste mötas någonstans och diskutera hur vi kan använda varandras kunskaper. Hur kan allt detta föras ut så att det inte blir universitetsforskning kontra praktisk naturvård utan att de två sammanförs på något sätt?

Jacob Höglund ger ett vanligt förekommande exempel: normalt flyttas individer från en hotad population till en annan population för att öka både den genetiska variationen och antalet individer i populationen. Det finns dock alltid en risk med att introducera något som inte är anpassat till den nya miljön. Lösningen kan vara att undersöka de båda populationerna genetiskt innan de flyttas.

– Om man studerar mer i detalj hur genetiskt lika de här bestånden är så förstår man bättre vilka konsekvenser eventuella förflyttningar får. Har man en population i fångenskap, som i djurparken Nordens Ark där man vill rädda och bevara utrotningshotade djur, så kan man se om populationen anpassar sig till fångenskap och om det ens går att återutsätta individer.

När naturintresset en gång i tiden tog fart blev Jacob Höglund fältbiolog och ägnade långa perioder åt att titta på orrar och dubbelbeckasiner liksom att samla in paddor i fält. Men redan under sin doktorandtid började han använda genetiska metoder för att studera ekologiska frågeställningar, och gled sedan mer och mer in på labbarbete.

Idag är hans drömprojekt att få kombinera bevarandeprojekt med genomik, vilket även är föremål för den ansökan Jacob Höglund just skickat in till Europeiska forskningsrådet. Konkurrensen om EU-anslagen är hård. Men medvetenheten ökar om vikten av att överbrygga vad som sker på gennivå med vad som sker i naturen. Det avspeglas också i intresset för genetic monitoring, eller uppföljning av genetisk variation i olika bestånd. Nyligen släppte en av Jacob Höglunds tidigare doktorander på Naturvårdsverket en rapport med förslag på uppföljningsprogram för att kartlägga om den genetiska variationen existerar, tecken på uppsplittring eller minskning av variation, och på inavel.

Tillgången till infrastruktur som SciLifeLab har gett Jacob Höglunds forskargrupp möjlighet att genomföra projekt som förr tog mycket tid och resurser i anspråk.

– Nu kan jag helgenomsekvensera alla mina studieorganismer för en ganska hyfsad kostnad. Jag är just nu inblandad i ett ganska stort försök att sammankoppla så kallade referensgenom för hotade arter i hela Europa för att försöka sekvensera åtminstone en i Earth Biogenome Project. Målet att samla alla arters referensgenom i ett European Reference Genome Atlas. Då har vi möjlighet att kunna göra populationsgenomiska studier. Dessa data kopplas till referensgenomet för att ta reda på exakt vilken del av genomet som påverkas av klimatförändringar. Det är mycket entusiasm runt det här.

Men att åskådliggöra abstrakta begrepp som gener är svårt, för att inte tala om att öka kunskapen och engagemanget kring genetisk och biologisk mångfald. Jacob Höglund tror metaforer kan bistå.

– Jag brukar prata om den där lådan man har hemma med muttrar och skruvar och gem och andra bra-att-ha-pryttlar. Och helt plötsligt behöver du en sådan för att fixa något. Då går man till lådan och har man stor variation där av olika pryttlar så är det ju troligt att man kan lösa det här problemet. Men om lådan bara består av en typ av muttrar och skruvar så är man rökt.

Anneli Björkman
2021-09-09