Rebecca Thorburn Sterns forskning handlar om migrationsrätt och mänskliga rättigheter - särskilt för barn
Rebecca Thorburn Stern är professor i folkrätt. Hennes forskning handlar främst om mänskliga rättigheter, särskilt mänskliga rättigheter för barn, migrationsrätt, samt förhållandet och samspelet mellan internationell och nationell rätt. Hon är en av grundarna av och medlem i styrgruppen för G L/UMIN, Göteborg / Lund / Uppsala-nätverket för migrationsrätt.
Vi frågar Rebecca Thorburn Stern varför vi behöver definiera något så självklart som mänskliga rättigheter?
- Att människor har rättigheter på olika sätt är en idé med djupa historiska rötter. Att se alla människor som rättighetsbärare utgår från tanken om alla människors lika värde, något som är centralt för ett öppet demokratiskt samhälle. På så sätt kan mänskliga rättigheter tyckas ses som något självklart i många länder, åtminstone i teorin. Samtidigt ifrågasätts gång på gång idén om rättigheter för olika grupper och kategorier – barn, kvinnor, etniska minoriteter, migranter är några exempel. Det är viktigt att framhålla att det inte bara handlar om att ha rättigheter i teorin, de måste också vara utkrävbara i praktiken och vara skyddade genom bindande lagstiftning. Att definiera vilka de mänskliga rättigheterna är handlar således både om att identifiera vilka skyldigheter staten har gentemot de personer staten kan bestämma över, och att människor måste veta vilka rättigheter de har för att kunna utkräva dem.
Rebecca Thorburn Stern. Foto: Mikael Wallerstedt
Hur är det för människor i ett land om dessa inte är medborgare i det landet eller till och med helt statslösa?
- Mänskliga rättigheter gäller för alla människor, oavsett om de är medborgare i en stat eller statslösa, det vill säga utan medborgarskap. Som det juridiska skyddet är utformat exempelvis i FN-konventioner och Europakonventionen så gäller statens skyldighet att skydda och tillgodose rättigheter för alla människor inom den statens jurisdiktion, det vill säga det område staten kan bestämma över. Rättigheter, med några undantag som exempelvis vissa politiska rättigheter, är inte knutna till medborgarskapet. Samtidigt är staten garanten för skyddet av individens rättigheter och att då befinna sig i en stat där man inte är medborgare – där bandet till staten är svagare – kan innebära att man befinner sig i en mer utsatt position. Det här blir särskilt tydligt för grupper som staten kanske helst skulle vilja inte fanns inom jurisdiktionen, som irreguljära migranter, eller fattiga personer som är medborgare i en annan stat. Argumentet kan då bli att deras hemländer istället borde ta ansvaret för dem. För statslösa, det vill säga personer som inte har något medborgarskap, så finns det ingen sådan stat med det yttersta ansvaret. Det är ingen slump att grupper som marginaliseras och förföljs ofta får sitt medborgarskap i hemlandet ifrågasatt, eller till och med upphävt.
Varför är det viktigt att diskutera mänskliga rättigheter i Sverige idag?
- Därför att mänskliga rättigheter ständigt måste förankras, utvecklas och försvaras. Idén om alla människors lika värde och likhet inför lagen är en grundsten i vårt samhälle. Det innebär som sagt inte att den inte ifrågasätts, och så sker inte minst idag på olika sätt. Vidare så brukar man ju säga att ett samhälle inte är bättre än hur man behandlar de svagaste och de mest utsatta. Det omfattar inte minst att försvara idén om lika rättigheter och lika värde för alla, oavsett vilka de är.
Vilka projekt som berör mänskliga rättigheter och migration är du engagerad i idag?
- Jag arbetar bland annat med två olika forskningsprojekt som båda rör barns mänskliga rättigheter; det ena om betydelsen av inkorporering av Barnkonventionen för asylsökande barn och det andra om åldersdiskriminering av barn (det sistnämnda tillsammans med kollegor i Stockholm och Liverpool). Båda projekten finansieras av Ragnar Söderbergs stiftelse. Jag har även en del mindre forskningsprojekt som handlar om hur domstolar förhåller sig till förändringar inom migrationsrätten och om hur medicinska skäl bedöms i en asylkontext. Vi har också nyligen startat ett tvärvetenskapligt forskningsnätverk på temat migration som en juridisk och politisk process som får stöd av CIRCUS ( Centre for Integrated Research on Culture and Society vid Uppsala universitet). När det gäller utbildningen så är jag kursföreståndare för fördjupningskurser om mänskliga rättigheter, demokrati och migration, och även involverad i MR-kliniken vid vår fakultet.