Yaffa Epstein utvecklar metoder och begrepp mellan forskare från olika discipliner

Yaffa Epstein är doktor i miljörätt och inriktar sig på att utveckla metoder för tvärvetenskapligt samarbete mellan forskare i naturvetenskap respektive juridik. Termer och begrepp som finns främst inom naturvetenskapen sätter sin prägel också i juridiken.

Detta gäller framför allt de ”nya” rättsliga områdena, t.ex. miljörätt och medicinsk rätt, men även inom många ”klassiska” områden. Ett exempel är skadeståndsrätten där vetenskaplig expertis ofta krävs för att bedöma risker eller fel.

Yaffa Epstein

Yaffa Epstein

Olika tolkningar av dessa termer och begrepp inom olika discipliner påverkar därför beslutsfattandet och gör det svårt att fastställa om lagen efterföljs eller inte. När vetenskapliga begrepp används i lagtexten är det ofta nödvändigt att hänvisa till naturvetenskapen för att riktigt förstå eller tillämpa lagen. När domare eller andra beslutsfattare missförstår eller använder naturvetenskapen på fel sätt kan detta förhindra rättens förmåga att uppnå målsättningen med lagstiftningen.

- Oenighet med naturvetenskapliga forskare betyder emellertid inte alltid att juristerna har fel. I andra fall måste beslutsfattarna tolka termer som har olika innebörd i lagen och i vetenskapen eller välja mellan vetenskapliga tolkningar som skiljer sig åt. Hur beslutsfattaren uppfattar dessa vetenskapliga tankar avgör om en art får jagas, om ett livsmedel får säljas eller om man får fortsätta att använda en viss produktionsteknik, förklarar Yaffa Epstein.

Yaffa samarbetar ofta med naturvetenskapliga forskare för att analysera begrepp som används i EU-lagstiftningen. Ett annat område där hon tillämpar sina tvärvetenskapliga metoder är den relativt nya rättsvetenskapliga utvecklingen av naturens rättigheter. En av de mest överraskande rättsliga förändringarna under det senaste årtiondet har varit erkännandet av naturens rättigheter. Under bara några år har tanken på att ge naturen rättigheter eller rättsligt egenvärde förvandlats från något förnuftsvidrigt till verklighet inom ett växande antal jurisdiktioner. Dessa nya rättigheter har lett till vissa rättsliga vinster för skyddet av naturen men har hittills inte gett några imponerande resultat.

- Det är fortfarande oklart om denna rättsliga trend, som den manifesterar sig i Eucador, Bolivia, Colombia, Nya Zeeland, delar av Förenta staterna, Indien, Mexiko och även i Frankrike (territoriet Nya Kaledonien), är början till ett nytt globalt rättsparadigm eller om den är en modefluga som snart är bortglömd, fortsätter Yaffa.

I en nyligen publicerad artikel i tidskriften Science, ”A Rights Revolution for Nature: Introduction of Legal Rights for Nature Could Protect Natural Systems from Destruction”, gör hon och två miljöforskare gällande att om dessa lagar och nya rättsliga idéer ska ha framgång och fortleva måste de vara välgrundade i rättsteori och ekologi. De framhäver några undersökningsområden där rättslig-ekologisk analys skulle kunna stödja tillämpningen av juridiska rättigheter för naturen, t.ex.:

Hur definieras innehavaren av rättigheterna? Hur ”naturen” ska definieras är en filosofisk och vetenskaplig fråga som länge har debatterats. Naturliga enheter som i någon jurisdiktion har tillerkänts juridiska rättigheter är Moder Jord, naturen, arter, naturliga samhällen, ekosystem, floder, glaciärer och vattenfall. Var och en av dessa entiteter har sina egna specifika definitionsutmaningar. Som exempel kan nämnas hur långt en flod sträcker sig, om den inbegriper t.ex. bifloder, flodbädd, avrinningsområde, regnvatten. Medan vissa naturliga enheter, t.ex. arter, kan vara lättare att definiera på ett vetenskapligt sätt, passar andra som ”Moder Jord” kanske lättare in i vissa individuella rättssystem.

Vilka rättigheter har naturen? Rättigheter för naturen som har erkänts eller föreslagits inbegriper rättsligt egenvärde och processuella rättigheter, representation, äganderätt, rätten till liv, mångfald, ren luft, möjlighet att utvecklas, skydd och återställande. Åter krävs det naturvetenskaplig expertis för att förstå många av dessa rättigheter, exempelvis för att tolka vad en rättighet till evolutionsprocess innebär.

Hur genomdrivs naturens rättigheter? I vissa system utses den naturliga enheten till förmyndare eller företrädare, i andra kan allmänheten inleda en tvist till förmån för naturen och i andra kan det fortfarande vara oklart hur naturens rättigheter skulle kunna försvaras. Naturen kan inte hävda sina egna rättigheter inför en domstol, men naturvetare kan bidra till att fastställa när rättigheter kränks och hur rättigheterna kan försvaras.

- Hur man än löser dessa problem inom olika rättssystem kommer effektiviteten för naturens rättigheter att till stor del vara beroende av förmågan hos dessa system att integrera ekologisk kunskap. Jag hoppas att min forskning ska leda till att frågorna huruvida det är möjligt att skydda miljön genom att skapa rättigheter för naturen och, om så är fallet, hur dessa rättigheter kan genomföras på ett effektivt sätt ska uppmärksammas mer, säger Yaffa Epstein avslutningsvis.

FÖLJ UPPSALA UNIVERSITET PÅ

facebook
instagram
twitter
youtube
linkedin