Democratic Self-Defense: The Social Model
Högerextrema och populistiska partiers intåg på den politiska arenan har tvingat många demokratier att fundera på hur de bäst ska försvara sina kärnvärden. Bör demokratier införa restriktioner gentemot dem som använder juridiska och politiska medel för att undergräva demokratin? Om så är fallet, på vilka grunder? Finns det andra sätt att skydda demokratin?
Grundinformation
- Period: 2019-07-01 – 2022-06-30
- Budget: 4 200 000 kr
- Finansiär: Marianne och Marcus Wallenbergs stiftelse
Beskrivning
I ljuset av de här svåra frågorna har intresset för litteraturen om ‘demokratins självförsvar’ ökat. Demokratins självförsvar handlar om hur demokratin ska försvara sig mot de grupper och aktörer inom demokratin som sprider auktoritära idéer, eller försöker använda sig av demokratins procedurer och friheter för att undergräva den. I litteraturen skiljer man ofta mellan tre huvudsakliga sätt att försvara demokratin: Legala restriktioner (t ex partiförbud), politisk inkludering (t ex samtal) och social integration (t ex universell välfärd). Idag dominerar de legala och politiska synsätten diskussionen om demokratins självförsvar, både ur ett nationellt och Europeiskt perspektiv. Det sociala synsättet har däremot nästan helt förbisetts i litteraturen. Det är överraskande med tanke på den relativa framgång som den sociala modellen hade i jämförelse med de andra två under mellankrigsåren i många skandinaviska länder, inklusive Sverige. Det är också överraskande i ljuset av den empiriska forskning som visar att ökad social jämlikhet ofta leder till ökad tolerans och stabilitet i samhället.
Det här projektet undersöker därför vad det skandinaviska eller sociala synsättet kan bidra med i försvaret av demokratin. Hur kan främjande av social jämlikhet bidra till demokratins självförsvar? Mer specifikt har projektet tre syften: a) att undersöka och utvärdera legala och politiska synsätt på demokratins självförsvar, b) att undersöka och utvärdera det skandinaviska synsättet samt c) att klassificera de tre synsätten i tre modeller, och utarbeta en mer omfattande teori om den sociala modellen kring demokratins självförsvar.
Projektledaren Sofia Näsström säger:
- Det här projektet är både aktuellt och viktigt i ljuset av ökade auktoritära tendenser i många etablerade demokratier. Det bidrar med relevanta slutsatser till allmänheten och politiska beslutsfattare om hur demokratin kan försvaras i tider av politiskt missnöje och demokratisk instabilitet.
- Syftet är att skifta fokus från legala synsätt, som fokuserar på specifika aktörer till att väcka frågan om de politiska och sociala strukturer som krävs för att reproducera demokratin i det långa loppet. Frågan är inte bara hur man försvarar demokratin, utan vilken slags demokrati som är värd att försvara.