Kommunalt självstyre, professionalism och domstolstrots i svensk äldreomsorg

Beskrivning

I Sverige kan alla individer över 65 år ansöka om offentligt finansierad äldreomsorg. Därefter är det kommunernas biståndshandläggare som, på uppdrag av folkvalda lokalpolitiker, utreder den äldres behov och bestämmer vilken typ av insatser hen har rätt till. Äldre som är missnöjda med kommunens beslut, t.ex. om man nekats hemtjänstinsatser eller plats på särskilt boende, har möjlighet att överklaga till domstol. I de fall domstolen upphäver kommunens beslut och beviljar den enskilde den sökta insatsen, är det kommunens uppgift att skyndsamt verkställa domen. Tidigare forskning har dock poängterat att politiska och professionella beslutsfattare under vissa omständigheter kan uppfatta domstolsavgöranden som otillbörliga, varpå de medvetet väljer att inte verkställa dem.

För svensk äldreomsorg skulle denna typ av domstolstrots innebära att enskilda äldre i vissa fall inte få den vård- och omsorg de har rätt till, säger Linda Moberg. Trots att svenska kommuners hantering av förvaltningsrättens domar har stor betydelse för den enskilde äldre är kunskapen om i vilken utsträckning och varför kommuner verkställer eller trotsar domstolsavgöranden begränsad. I projektet undersöks därför hur kommuner hanterar domstolsavgöranden som går dem emot inom äldreomsorgens område. I vilken utsträckning och under vilka omständigheter verkställer eller trotsar kommuner förvaltningsrättens domar? Hur uppfattar biståndsbedömare och kommunpolitiker sin uppgift att verkställa domar som gått kommunen emot och vad ser de som skälen till att kommunen emellanåt trotsar domstolens beslut?