Vad är högre utbildning och vem är den till för?

Från vårt lärosäte har rektor och jag deltagit i debatten och gett vår syn. I huvudsak är argumentet att ett universitets uppdrag är att utbilda och forska. För att vi ska kunna göra det behöver vi själva avgöra vad som behövs. Det vi ska forska om inom ramen för de fria statsanslagen ska styras av forskningsfrågor och -luckor. Detsamma gäller utbildningen. Universitet och högskolor ska utbilda studenter som är riggade för ett framtida arbetsliv. Utbildningen ska vara forskningsbaserad och av hög kvalitet. Inriktning och dimensionering ska avgöras av de som har ansvaret – men i nära dialog med framtida arbetsgivare och politik. Att säkra samhällets kompetensförsörjning handlar om betydligt mer än att producera arbetskraft till akuta behov och bristyrken.

Att säkra samhällets kompetensförsörjning handlar om betydligt mer än att producera arbetskraft till akuta behov och bristyrken.

Den överväldigande kritik mot regeringens satsningar som framförts från i princip hela sektorn och från många andra samhällsaktörer, handlar alltså inte om att regeringen vill rikta fokus eller peka ut ett område där det behövs kompetens. En satsning på ett område utan att man tillför nya medel innebär såklart att prioriteringar behöver göras. Sådana tuffa frågor skulle vi kunna ta i dialog med beslutsfattarna. Men det har inte getts möjlighet.

Regeringen vill att vi ska omfördela från fristående kurser och distanskurser. Frågan uppstår förstås varifrån pengarna ska tas – på vårt lärosäte? Inom humaniora och samhällsvetenskap utbildar vi 60 procent av alla studenter på Uppsala universitet, runt 18 000 helårsstudenter. De läser inom ett 70-tal utbildningsprogram på grundnivå, 95 utbildningsprogram på avancerad nivå och mer än 1 100 fristående kurser. Vi gör ständigt överväganden, prioriteringar och omprioriteringar. Kurser som inte håller kvalitet eller har lågt söktryck läggs ner. Andra byggs ut. Så jobbar vi hela tiden. Och vi har goda samarbeten med de andra vetenskapsområdena, det är olyckligt att vi ställs mot varandra.

Men ska då inte regeringen som förvaltare av skattemedlen få bestämma vad skattepengarna används till? Det är en mycket legitim fråga. Vi kan inte förvänta oss att få göra vad vi vill med våra anslag. Men vi är ju redan idag (för?) noggrant reglerade genom regleringsbrev, examensmål, tematiska granskningar, återrapporteringar, årliga redovisningar och så vidare. Så det är inte ett giltigt argument.

Akademin står för kontinuitet och tar ansvar för att identifiera behov av både specialiserad och bred kunskap. Vi på humsam kan genom detta stå för en strategisk långsiktighet, planera för utbildning som gagnar samhället långt bortom ryckighet och omedelbara behov.

För samhället är i snabb förändring och står inför stora samhällsutmaningar. Just därför är det viktigt att vi står fast, att vi har en helhetssyn och inte ger vika för populistiska slutsatser. Istället ska vi fortsätta och intensifiera dialogen mellan akademi och andra samhällsaktörer. Vi tar vårt demokratiska ansvar och utbildar och bildar en befolkning som är rustad för en föränderlig omvärld.

Tora Holmberg
Vicerektor för vetenskapsområdet för humaniora och samhällsvetenskap