Lång väg till arbete för högutbildade flyktingar

– Det finns snabbspår och många andra bra initiativ, till exempel yrkesspecifika språkkurser och praktikplatser. Men fortfarande är processen att återgå till sitt yrke väldigt lång av olika anledningar, säger Micheline van Riemsdijk, docent i kulturgeografi vid Uppsala universitet.

En viktig anledning är språkkraven. För att komma in på arbetsmarknaden räcker det inte med att lära sig svenska, utan även kunskaper i engelska behövs.

– Om du vill gå en kompletteringsutbildning på universitetet, till exempel för att arbeta som farmaceut i Sverige, måste du kunna både svenska och engelska. De flesta av våra informanter kan engelska, men de måste kunna visa att de har kunskaper på rätt nivå.

Asylprocessen tar tid

En annan orsak till den långa väntan på jobb är förstås asylprocessen. Det är för många en tid av osäkerhet och sysslolöshet, i väntan på besked om de får stanna i Sverige.

– De har laglig rätt att arbeta men många arbetsgivare tvekar att göra allt byråkratiskt arbete för att anställa någon som kanske inte kan stanna. Om de får uppehållstillstånd blir det återigen en väntan på att komma in på ett språkprogram eller få en praktikplats. Det blir en ond cirkel av demotivation, när människor vill arbeta men systemet motarbetar dem, konstaterar Micheline van Riemsdijk.

Inom projektet har hon och doktoranden Ioanna Blasko intervjuat över hundra personer. Förutom högutbildade flyktingar också olika aktörer som arbetar med arbetsmarknadsinsatser. De har på nära håll följt personer som kompletterar sin utbildning för att kunna arbeta som farmaceuter eller djursjukskötare i Sverige.

Bakåtspolning av karriären

Forskarna upptäckte att det uppstår en ”lucka” för många på vägen mot arbete, efter etableringsprogrammet i svenska. För att kunna arbeta med det du är utbildad för krävs ofta vad Micheline kallar en ”bakåtspolning” av karriären.

– Det är inte bara ett avbrott utan faktiskt en bakåtspolning, där du måste ta igen en massa saker och bevisa din kompetens igen.

I studien om farmaceuter mötte hon personer som hade arbetat som apotekare i många år innan de kom till Sverige. Några ägde till och med sina egna apotek.

– Så kommer de till Sverige och gör språkpraktik. De packar hyllor och städar men får inte dela ut mediciner eftersom de inte har legitimation ännu. Det är en återspolning där de måste göra om en massa saker och naturligtvis också lära sig nytt.

Påverkar motivationen

Interaktionen med patienter och kommunikation är exempel på nyckelfärdigheter som skiljer sig åt mellan olika länder. Den rättsliga ramen är också viktig att lära sig– till exempel huruvida apotekare får rekommendera mediciner eller inte.

– Det kräver mycket inte bara i tid utan också i termer av människors motivation och professionella identitet, konstaterar Micheline van Riemsdijk.

Parallellt med studien har hon och Ioanna Blasko tagit fram rekommendationer för hur den långa vägen till arbete kan kortas ned. En av de viktigaste rekommendationerna tycker hon är att minska ”luckorna”.

– Det finns många bra initiativ, men det tar fortfarande väldigt lång tid och folk blir demotiverade. Något behöver hända. Det handlar inte bara om att snabba på processen, utan också om att informera människor om legitimationsprocessen och hålla dem motiverade längs vägen.

Korta finansieringscykler

Hon lyfter fram goda exempel på samarbete mellan olika aktörer. Till exempel har fackförbundet, arbetsgivarorganisationen och branschorganisationen gått samman i Projekt Senna för att informera om vad som krävs för att bli legitimerad apotekare i Sverige. Projektet finansieras av Arbetsförmedlingen.

– Nackdelen är att det är en korttidsfinansiering, som behöver sökas på nytt varje år. Vi ser ofta korta finansieringscykler och brist på samstämmighet mellan olika insatser. Det finns många aktörer som gör bra saker, men det behövs mer samarbete.

En annan rekommendation är att ge flera yrkesinriktade språkkurser, till exempel svenska för medicinska yrken och arkitekter, även på mindre orter.

– Idag har du större möjligheter om du bor i en storstad, särskilt i början. Om du kan hitta dessa språkkurser även på mindre orter, så kan du börja tidigare och korta ned vägen till arbete.

Vill nå ut till icke-akademiker

Forskningsprojektet avslutas i juni och under hösten 2022 hölls en konferens där huvudresultaten presenterades. Konferensen riktade sig även till icke-akademiker, som till exempel arbetar med språkutbildning eller med arbetsmarknadsinsatser i län och kommuner.

Micheline van Riemsdijk vill gärna fortsätta arbeta med de här frågorna och är med i ett mentorsprojekt vid Uppsala universitet för att nyttiggöra sin forskning. Hon har flera idéer om samverkansprojekt framöver.

– Jag vill göra något för att förbättra detta. Om jag får finansiering kan jag till exempel slå mig ihop med en arbetsgivare, och tillsammans utveckla nya lösningar.