Så tar vi hänsyn till biologisk mångfald

– Vi behöver andra mått på framgång än kontinuerlig ekonomisk tillväxt. Men de stora hindren att övervinna är de krafter som driver på överkonsumtion och slöseri, vårt begränsade mänskliga perspektiv och våra vanor, säger Wijnand Boonstra, forskare i naturresurser och hållbar utveckling.

Forskning visar att upp till en miljon arter hotas av utrotning inom det närmaste årtiondet. Anledningarna är främst människans ökade bruk av land för jord, skogsbruk och urbanisering, exploatering av djur och växtlighet i form av jakt och fiske, klimatförändringar, föroreningar och tillkomst av invasiva främmande arter. Samtidigt hotas människans överlevnad av bristen på mångfald mellan samt inom arter och ekosystem. Detta enligt en utvärderingsrapport från 2019 av IPBES, en FN-kopplad expertpanel för biologisk mångfald och ekosystemtjänster.

En av medlemmarna i IPBES är Uppsalaforskaren Wijnand Boonstra. Han och nära 200 forskare arbetar nu på panelens nästa rapport. I den sammanfattar Wijnand Boonstra studier av andra forskare om hinder och utmaningar för transformativa eller omvälvande samhällsförändringar.

– Transformativa samhällsförändringar sker på två nivåer. Dels den individuella nivån, där människor själva ändrar sin livsstil, beteende och vanor, dels på samhällsnivå i form av systemförändringar. På samhällsnivå måste det ske ändringar i våra lagar, institutioner och organisationer, kort sagt de värderingar vi lär oss och som vi socialiseras in i som barn. Men även hur vi delar upp och delar på naturprodukter och miljöresurser.

Dilemmat ligger i att ompröva de institutioner och perspektiv vi vant oss vid. Det är alltid svårt, men en speciell utmaning för höginkomstländerna i världen, noterar Wijnand Boonstra. Detta eftersom deras påverkan på den biologiska mångfalden är så mycket större än låginkomstländernas.

– Det gör höginkomstländerna moraliskt och ekologiskt skyldiga att begränsa sin konsumtion och fördela makten mer jämlikt. Därför måste den största förändringen komma från dessa länder.

Samhällsformer med annan relation till naturen

Forskningen inför den kommande IPBES-rapporten om transformativ förändring tar upp exempel på samhällen i vår historia som har lyckats kombinera ett bekvämt liv med ett betydligt mindre miljöavtryck. I sin egen forskning har Wijnand Boonstra studerat nutida jordbrukare och fiskare som arbetar med mindre moderna metoder eller är nöjda med en lägre produktionstakt. Jordbruks- och fiskestilar som ur ett modernt agronomiskt eller ekonomiskt perspektiv skulle betraktas som underutvecklade eller kanske marginella.

– Men studier har nu visat att många av dessa mindre intensiva former av jordbruk och fiske har många positiva sidoeffekter, inklusive bevarandet av biologisk mångfald på land eller i kustområden. Några av dessa mer blygsamma och försiktiga sätt att leva med naturen finns fortfarande idag och vi kan lära oss av dem.

Men under mänsklighetens historia har de grupper och samhällen som lyckats undvika att överutnyttja naturen alltid varit relativt små, enligt Wijnand Boonstra. Detta eftersom dessa grupper upprätthållit personliga relationer som kunnat vara mycket effektiva för att övervaka och kontrollera varandra, vilket Nobelpristagaren Elinor Ostrom beskrivit.

– Du kan påpeka om din granne tar för mycket av det gemensamma, och sådana normer respekterar människor ofta när de är jämlika, känner varandra och är beroende av varandra. Men om du lever i mycket stora globala och ojämlika samhällen som våra är det svårare att få den här typen av kontroll och normgivning att fungera. Sett i ljuset av mänsklighetens historia är det en helt ny utmaning att sätta gränser på ett demokratiskt sätt i ett globalt samhälle, säger Wijnand Boonstra.

Nytt underlag till beslutsfattare

Nyligen deltog han i ett IPBES-möte via videolänk med olika författargrupper, det näst sista rapporteringsmötet innan slutrapporten i september 2024. Efter en externrevidering av det första utkastet går arbetet nu vidare med ett andra utkast.

– Även om jag inte får ge någon information om innehållet just nu kan jag säga att transformativ förändring för att bevara biologisk mångfald kräver långtgående förändringar av individuella val och vanor samt av de institutioner och organisationer som vi växer upp i, särskilt i de globala industriländerna.

Men om vi nu insett behovet av och brådskan med att agera, varför går förändringen så långsamt? Det finns flera orsaker enligt Wijnand Boonstra, men en viktig faktor är människans begränsade tidsuppfattning.

– Minskningen av den biologiska mångfalden sker ofta gradvis, vilket gör det svårt för oss att registrera förändringarna. Dessutom förändras vår uppfattning om vad vi anser vara normalt i takt med denna minskning. Vi har ofta en uppfattning om naturens och samhällets mångfald som inte går längre än en generation tillbaka. Detta kallas "det skiftande baslinjesyndromet" och gör det svårt att upprätthålla ett långsiktigt perspektiv på förändringar i den biologiska mångfalden. Det är därför vi kontinuerligt måste göra de globala utvärderingarna som IPBES gör.

Ett annat hinder för transformativ förändring är hur idén om oändlig ekonomisk tillväxt tillåts styra den ekonomiska politiken och beskrivs i positiva termer i media, tillägger han.

– Den idén lever kvar eftersom den gynnar de mäktiga människorna och organisationerna i denna värld, men jag anser att det är naivt, farligt och orättvist att använda den som en plan för mänskliga samhällens koppling till biosfären och grunden för liv.

Anneli Björkman