Fem excellenta forskningsmiljöer vid Uppsala universitet

Hösten 2022 utlyste Vetenskapsrådet bidrag till excellenscenter. Efter att en internationell panel bedömt de 124 ansökningar som kom in har Vetenskapsrådet nu beslutat att finansiera 15 forskningsmiljöer. Hela fem av dessa finns vid Uppsala universitet, som totalt får anslag på 145 miljoner kronor.

Varje forskningsmiljö kommer att få 4–6 miljoner kronor per år under fem år, och planen är att ge möjlighet till ytterligare fem års finansiering efter utvärdering. Dessa forskningsmiljöer vid Uppsala universitet får anslag:

• Centrum för geometri och fysik – Tobias Ekholm, professor i matematik
• Center för människans förhistoria – Mattias Jakobsson, professor vid institutionen för organismbiologi
• Livets kemiska mekanismer – Ingela Lanekoff, professor vid institutionen för kemi-BMC
• Excellenscenter för effekterna av extrema klimathändelser under global klimatförändring – Gabriele Messori, professor vid institutionen för geovetenskaper
• Den vikingatida världen – Neil Price, professor vid institutionen för arkeologi och antik historia

Centrum inom livets kemi

Vid forskningsmiljön ”Livets kemiska mekanismer” som leds av Ingela Lanekoff, ska forskare kombinera kunskaper inom enskilda områden för att på djupet förstå det som beskrivs som livets kemi. Forskarna kommer till exempel kunna studera vad det är för kemiska mekanismer som kontrollerar dygnsrytmen – är det verkligen enstaka hormoner och vad ligger i så fall bakom deras ökningar och minskningar? De blir också möjligt att studera kemiska interaktioner på detaljnivå för att förstå vad som styr cancerutveckling.

Centret kommer hålla seminarier och workshops, och kurser för studenter och doktorander med målet att skapa en masterutbildning inom livets kemi. En plattform för att kombinera data från olika molekyler och tekniker utvecklas kommer också utvecklas. Tanken är att centret ska fungera som ett nav i ett forskningsmaskineri där forskare med olika bakgrund och expertis kan hitta samarbetspartners över de traditionella ämnesgränserna.