Kan hemmatest och svamp förebygga obesitas?

Om man kunde minska risken för fetma, numera benämnt obesitas, skulle man också kunna reducera risken för en rad följdsjukdomar såsom diabetes, hjärtkärl-sjukdom och cancer. I våras startade därför ett stort EU-projekt som går ut på att förebygga obesitas. Forskare vid Uppsala universitet ansvarar för ett av de största delprojekten där man ska ta fram ett mätinstrument som ska kunna användas för att hitta personer som riskerar att bli hälsofarligt överviktiga, innan de blir det.

– Det övergripande syftet att hitta sätta att identifiera personer som har hög risk att drabbas av fetma som ger följdsjukdomar. Det handlar alltså inte om kosmetik, utan om hälsa, säger Jan Eriksson, överläkare och professor i klinisk diabetesforskning och huvudansvarig för Uppsalas del i projektet.

I Rudbecklabbet håller forskargruppen på att leta markörer i blod och vävnad som skulle kunna hänga ihop med risk för framtida obesitas och dess följdsjukdomar. Förhoppningen är att kunna hitta hormoner, fettvävnadsmolekyler eller gener som spelar roll för en persons vikt senare i livet.

Mer allomfattande än tidigare studier

Obesitas är också kopplat till en rad socioekonomiska faktorer som till exempel inkomst- och utbildningsnivå. Tanken är att forskarna ska identifiera risker som kan kopplas även till dessa faktorer.

− Det kan handla om psykisk hälsa, familjesituation, var man bor och huruvida människor har fysisk och ekonomisk tillgång till säker och näringsriktig mat. Det är det som är unikt för detta projekt, att det är så multidisciplinärt, säger Maria Pereira, docent vid institutionen för medicinska vetenskaper.

Data kommer inte bara samlas in från Sverige, utan från flera kohorter som följts i olika länder i Europa. De biologiska markörer och socioekonomiska faktorer som forskargruppen finner har störst relevans för att förutspå risk för framtida hälsofarlig obesitas kommer sedan ingå i en algoritm. Den ska kunna användas för att hitta personer som löper större risk att drabbas av obesitas. Jan Erikson ger ett exempel på hur det kan gå till:

– Tanken är att man mäter några markörer i blodprov, det kan vara biokemiska eller genetiska, som kan tas av deltagarna själva i hemmet. De får också svara på enkla frågor som rör kroppsmått, levnadsvanor och psykiskt mående. Tillsammans ger alla dessa svar en poäng som kan användas för att förutspå om man har hög risk för att drabbas av allvarlig fetma.

Ett analys-kit kan ge svar om risk

I EU-projektet ingår också ett företag som ska att ta fram ett testkit.

– Om det fungerar så kommer det sedan att bli tillgängliga för allmänheten. En person som oroar sig för att utveckla fetma och tillhörande sjukdomar ska då kunna ta testet och få ett svar som berättar hur stor risken är, säger Maria Pereira och fortsätter:

– En hög riskpoäng skulle kunna uppmuntra personen till att delta i program med förebyggande åtgärder såsom fysisk träning eller bättre kost.

Har sitt ursprung i giftödlor och bark

I en senare del i EU-projektet ska de också undersöka om det finns vissa komponenter i vår kost som kan användas för att hjälpa till vid viktnedgång. Forskarnas plan är att testa med kryddblandningen za’atar och extrakt från vissa svampar, till exempel ostronskivling.

– Svamparna innehåller aminosyror som är kända för att kunna aktivera vissa tarm-hormoner som vi vet har positiva effekter på ämnesomsättningen, särskilt att minska aptiten och matintaget och att reglera sockerbalansen. Dessa hormoner ges redan i modifierad form genom befintliga läkemedel så det skulle kunna vara ett naturligt sätt för oss att få vissa av dessa effekter via vår kost, säger Maria Pereira.

Tanken är att man ska testa extrakten från kryddor och svamp i cell- och djurmodeller och sedan också i kliniska studier.

Att viss mat eller molekyler som kommer från naturprodukter kan ha denna effekt är inte främmande inom diabetesforskning.

− Det mesta i den här branschen är naturprodukter från början som har förfinats och görs som syntetiska läkemedel idag. Föregångare till det omskrivna diabetesläkemedlet Ozempic, som under annat namn också används mot obesitas, kommer ursprungligen från giftet från en ödla i amerikanska södern. Andra revolutionerande diabetesläkemedel, så kallade SGLT2-hämmare, som leder till ökad sockerutsöndring i urinen och kan ge viss viktnedgång, utvecklades från en substans i äppelträdets rotbark, säger Jan Eriksson.

Sandra Gunnarsson