Från Alby till bostadsforskning i Uppsala

Det passar väldigt bra att Susanne Urban forskar kring det hon gör, hon är docent och universitetslektor i sociologi vid Institutet för bostads- och urbanforskning (IBF) vid Uppsala universitet.

– Kanske har mitt namn något att göra med att det blev just det här området, säger hon skämtsamt.

På 90-talet när Susanne Urban var ny på institutionen fick hon i uppdrag att skriva ”något om grannskap”, hon var inte helt säker på vad det innebar men vågade inte fråga eller säga nej och det var så det började.

– Jag är intresserad av hur ideer om ”hur staden kan hålla samman” utvecklas över tid och hur sociala och institutionella förhållanden påverkar individer, berättar hon.

Växte upp i ”värsta området”

Susanne Urbans forskning har främst varit inriktad mot boende- och skolsegregation och arbetsmarknad och företagande för utrikesfödda. Förutom forskningen har hon själv också erfarenhet av att växa upp i ett område som är känt som ”ett av de värsta”: Alby i norra Botkyrka i Stockholm.

– Mitt intresse började nog redan där egentligen. Jag kände inte igen mig i hur området beskrevs och tyckte inte att det var annorlunda från andra områden. Det fanns absolut sociala problem och en kille i min parallell klass blev knivhuggen till döds. Men jag kände mig aldrig otrygg, berättar Susanne Urban om uppväxten.

– Ju mer man läser på och förstår desto mer förstår man ju att resurserna är ojämnt fördelade och det vill jag gärna vara med och förändra, fortsätter hon.

Resan från arbetarbakgrunden i Alby till akademins värld vid Uppsala universitet har också varit driven av en revanschlusta.

– Tanken har absolut funnits där att jag vill visa att det inte automatiskt går dåligt för alla som växer upp där.

”Får lära mig massa nytt”

Just nu arbetar Susanne Urban parallellt med två olika forskningsprojekt. Dels en bok som sammanfattar teorier om hur samhället kan hålla samman och är en fortsättning på hennes tidigare forskning om hur till exempel segregation påverkar människors arbetsliv och utbildningsval.

Det andra forskningsprojektet handlar om energigemenskaper. Energigemenskap innebär att man kopplar samman ett antal närliggande byggnader i ett mindre system där man kan producera, återvinna och dela energi.

– Jag blev kontaktad av Klas Palm som är projektledare och tyckte det lät så himla kul, jag har aldrig funderat på de här frågorna tidigare. Nu får jag jobba ihop med tekniker och lära mig en massa nytt, berättar Susanne Urban.

En central fråga när man pratar om energigemenskaper tycker hon är hur man ska göra så att det blir en så rättvis fördelning som möjligt och hur alla ska kunna vara delaktiga på ett bra sätt. Projektet startade innan det blev höjda elpriser och frågan om elkonsumtion blev aktuell.

– Det var ren tur eller hur man ska beskriva det, säger Susanne Urban.

Aldrig jobbat på sociologisk institution

Sedan 2014 jobbar Susanne Urban på IBF, Institutet för bostads- och urbanforskning. IBF är ett mångvetenskapligt institut, så där jobbar forskare i kulturgeografi, nationalekonomi, statsvetenskap, sociologi, ekonomisk historia, arkitektur och miljöpsykologi.

IBF bildades 1994 efter beslut av regeringen. Susanne Urban beskriver miljön som väldigt givande men är van vid att jobba tvärvetenskapligt.

– Jag har inte jobbat på en sociologisk institution sedan jag disputerade 2005, utan alltid tvär- mångvetenskapligt. Innan jag var på IBF jobbade jag på Remeso vid Linköpings universitet. Att jobba på det här sättet tror jag gör att man lär sig mer och får bredare perspektiv, säger hon.

Idag har Susanne Urban fördelen att ha en stor möjlighet att forska inom tjänsten, något hon säger känns väldigt ”lyxigt”.

– Det känns väldigt tryggt och bra att kunna jobba i längre tidshorisonter och kunna ro saker iland.

Sedan januari 2024 är hon även ställföreträdande prefekt på institutet.

Vill förmedla hopp

Nästa delmål i Susannes Urban forskning och hennes huvudmål det kommande året är att göra klart boken som hon har deadline på i januari 2025.

– Det känns som lång tid kvar, men det kommer att gå fort. Vi hoppas att det blir en internationell bestseller, säger hon.

Förutom det fortsätter även projektet kring energigemenskap där de just nu håller på med en litteraturgenomgång. Vad som händer sen vet hon inte, men det finns en dröm och en önskan att skriva en bok om hopp.

– Det kan ju ibland kännas som att det är ganska hopplöst just nu i samhället, man kan höra stöveltrampet. Jag skulle vilja forska om hur vi kan ha hopp och vad sekulärt hopp innebär för människan, berättar hon.

Susanne Urban tror att det kan vara en viktig uppgift att förmedla att det finns hopp, att vi inte är helt sönderrivna utan det finns krafter som gör att samhället håller ihop.

– Jag vill inte vara en sådan som bara skriver om eländet utan om det positiva.

Agnes Loman