Lars Burmans sista valborg som värd på balkongen

Till sommaren lämnar Lars Burman universitetsbiblioteket och går tillbaka till forskningen vid institutionen för litteraturvetenskap och retorik. Men först är det dags för ett ordentligt sista april-firande, då rektor hälsar våren välkommen från Carolina Redivivas balkong.

Just sista april har varit något av årets höjdpunkt under åren som överbibliotekarie, konstaterar Lars Burman.

– Då står Uppsala universitetsbibliotek och Carolina Rediviva mitt i händelsernas centrum. Något år hade vi 80 000 människor i Carolinabacken. Förberedelserna, samlingen på balkongen och själva klimax med mösspåtagningen… Det är någonting jag inte kommer att glömma.

Gäster från hela världen

Något annat han minns med glädje är alla spännande besök.

– Tre statsbesök har jag varit inblandad i och vi får hela tiden vip-gäster från olika håll av världen. Det är en glädje att få visa upp universitetets skatter för dem.

I bibliotekets samlingar finns många internationellt betydelsefulla böcker, bilder och dokument som samlats in sedan 1600-talet. Och de är i gott skick, eftersom Uppsala universitetsbibliotek har undgått krig, bränder och översvämningar under historien.

Numera behöver man inte åka till Uppsala utan kan ta del av mycket vid datorn. Digitaliseringen av äldre böcker och dokument är något som Lars Burman jobbat mycket med under sina år som överbibliotekarie.

Roligt att jobba i lag

Han var med och byggde upp Alvin, ett öppet arkiv för forskare och allmänhet, som idag har 450 000 poster och fortsätter att växa. Diva-systemet för vetenskapliga publikationer hade 25 medlemmar när han började på biblioteket. Nu är det 50.
Projekt som dessa kräver att många personer med olika specialiteter jobbar tillsammans.

– Det är roligt att ha fått jobba i lag genom biblioteket. Vi har en fantastisk ledningsgrupp och en miljö där det är lätt att samarbeta och det har jag tyckt varit väldigt skojigt.

Lars Burman kom till Uppsala universitet redan som student år 1979. Han disputerade i litteraturvetenskap och fortsatte som forskare, professor och prefekt. Vid sidan av forskningen har han engagerat sig för studenterna, med 20 år som inspektor vid Värmlands nation. Nationslivet betyder mycket för honom.

– Det är väldigt unikt, ingenstans är nationslivet lika starkt som i Uppsala.

En tid av förändringar

När jobbet som överbibliotekarie blev ledigt år 2012 uppmuntrades han att söka och tänkte ”varför inte?”

– Jag har breda intressen och trivs med undervisning och forskning men också med att jobba ihop med andra. Till exempel i administrativa sammanhang för att få saker att hända, förändra och förbättra.

Och visst har åren på universitetsbiblioteket varit en tid av förändringar, även om digitaliseringen började redan på 60-talet, för biblioteken var tidigt ute med den nya tekniken.

– Under de sista 25 åren har det gått väldigt fort, till exempel att allt mer blir direkt nåbart och tillgängligt digitalt. Det gör inte att biblioteken spelar en mindre roll. Väldigt ofta fungerar vi som informationsmäklare. Vi kopplar ihop de som behöver information med källorna.

Ofta fullsatt på Carolina Rediviva

Trots sin höga ålder är Carolina Rediviva ett bibliotek fullt av liv. Vid öppningsdags brukar en lång kö av besökare ringla uppför trapporna.

– Många har sina favoritplatser och ett antal gånger har det inte funnits ett enda bord att uppbringa. Det var helt enkelt fullsatt.

Den stora ombyggnaden av Carolina år 2019 är något han gärna ser tillbaka på. Då lades också grunden till en kommande ombyggnad av läsesalarna. I framtiden hoppas Lars Burman att en del av böckerna ska kunna flyttas ut för att ge plats för studenter och forskare.

– Carolina Rediviva är i hög utsträckning ett magasin, som i vissa avseenden kunde vara bättre. Och det ska inte vara ett magasin utan ett hus för människor. Om man flyttade undan någon miljon böcker skulle det inte märkas. Bibliotekskänslan skulle vara kvar och böckerna skulle gilla det. Det här är den mest centralt placerade byggnaden i Uppsala och den ska naturligtvis vara för människor.

Återgår till forskningen

Men det blir upp till nästa överbibliotekarie att fatta de besluten, för snart återgår Lars Burman till forskningen, nu närmast ett projekt om studenter på 16- och 1700-talet och deras litterära produktion.

En del av forskningen vill han förlägga utomlands, till att börja med i Cambridge.

Hur känns det att gå tillbaka till forskningen efter tiden på biblioteket?

– Det blir ensammare, för jag går ju tillbaka till Elfenbenstornet. Det är ju inte så dumt ibland, man kan behöva dra efter andan och det har varit intensiva år. Men nog är det med viss sorg jag lämnar de här intensiva vardagarna för det inte alls givet att det är lugnt på ett bibliotek, säger Lars Burman med ett leende.

Annica Hulth