Vill se delad makt över dödas data
Företag som Facebook och Twitter bör inte ha ensamrätt till våra digitala kvarlevor, menar statsvetare Carl Öhman. Foto: Mikael Wallerstedt
Om 30 till 40 år kommer det att finnas fler döda än levande på Facebook. Men vem ska ha rätt till denna digitala kyrkogård full av värdefull data? Det är en av frågorna som forskaren Carl Öhman utforskar i sin nya bok "The Afterlife of Data".
Oemotståndligt läsvärd och full av fängslande anekdoter, så lät det när tidskriften Science i dagarna rosade Carl Öhmans nya bok The Afterlife of Data. Boken, som baseras på hans avhandling, bygger på premissen att allt vi gör på internet registreras − och kommer finnas kvar när vi dör.
− 2019 räknade jag och min kollega David Watson ut att om tre till fyra decennier så kommer det finnas fler döda än levande på Facebook. Det innebär en stor utmaning för ett företag som lever på att vi klickar på annonser. De döda klickar nämligen inte på några annonser, säger Carl Öhman, forskare vid Statsvetenskapliga institutionen.
Perfekt arkiv över mänskligt liv
När det inte finns något kommersiellt att vinna på att ha de dödas data kvar, finns risk att den förstörs. Något som Carl Öhman ser som problematiskt. Här finns mycket värdefullt som bör sparas, inte minst för framtida generationers historiker.
− Det vår generation lämnar efter oss på sociala medier är ett närmast fullständigt arkiv över mänskligt liv under det 21:a århundradet. Men all denna data kontrolleras idag av kommersiella intressen. Om några år är det två till tre företag som kommer ha monopol på vår digitala historia.
Elon Musk äger hela Metoo
Carl Öhman exemplifierar med Metoo-rörelsen som till stor del utspelade sig på Twitter. Sedan företaget köptes av Elon Musk har det blivit allt svårare för forskare att få tillgång till inläggen på plattformen som idag kallas för X.
− Elon Musk äger hela Metoo-rörelsen i och med att han kan kontrollera vilka forskare som får tillgång till de här viktiga, digitala arkiven. Om några årtionden kommer han kontrollera en stor del av samhällets digitala förflutna.
Efterlyser en lösning i stil med Unescos världsarv
Det finns ingen självklar lösning på problemet. Carl Öhman understryker dock vikten av att de kommersiella företagen inte själva ska ha makten att bestämma vad som ska hända med våra data. Han drar paralleller till när man gallrar på ett museum – då konsulterar man flera olika experter för att besluta om vad som ska finnas kvar. Så tycker han det borde fungera även på de plattformar som lagrat mycket värdefull information om oss.
− Jag tänker mig något i stil med Unescos världsarv. Pyramiderna finns på Egyptens territorium, men det finns vissa regler som man måste förhålla sig. Man får till exempel inte bygga om dem eller förstöra dem, säger han och fortsätter:
− Så skulle det fungera även för stora företag som lagrar data. Det måste skapas institutioner där man delar på makten över arkiven − ingen ska ensam ha makten över vårt förflutna.
Sandra Gunnarsson
The Afterlife of Data: What Happens to Your Information When You Die and Why You Should Care är utgiven av University of Chicago Press