Hon studerar AI som existentiella medier

Amanda Lagerkvist är universitetslektor vid institutionen för informatik och media och har öppnat upp ett helt nytt forskningsfält: Existentiella mediestudier.

Amanda Lagerkvist är universitetslektor vid institutionen för informatik och media och har öppnat upp ett helt nytt forskningsfält: Existentiella mediestudier.

Hur påverkar det oss när smarta digitala hemassistenter, som Siri och Alexa, tar plats i vårt vardagsrum? Och vad händer när man via biometri börjar spåra avvikande personer? – Det behövs mer forskning om vad det innebär att vara människa i en digital tidsålder, säger Amanda Lagerkvist.


Hon är universitetslektor vid institutionen för informatik och media och har öppnat upp ett helt nytt forskningsfält: Existentiella mediestudier. Det handlar om vad det innebär att vara människa i en digital tidsålder, när allt mer automatiseras i samhället.
Med sin forskning vill hon bidra till mer än ett kritiskt perspektiv på hajpen kring artificiell intelligens.
– Vi kan inte bara säga att utvecklingen är positiv. En ny möjlighet med tekniken kan på samma gång rymma en sårbarhet. Därför måste vi humanister vara med, men vi ska inte bara kritisera utan också engagera oss kreativt. Vi ska prata med AI-forskarna om vad vi ska med AI till, vilka stora samhällsfrågor vi kan lösa, men också vilka värden som står på spel.

Biometrisk AI ändrar bilden av människan

Amanda Lagerkvist driver det tvärvetenskapliga projektet BioMe. Det handlar om de existentiella konsekvenserna av biometrisk AI, alltså teknik för att identifiera sig med sin kropp, till exempel ansikts- och röstigenkänning.
– Ansiktet, rösten och kroppen är unika för oss människor. Vad händer när det här sammanflätas med den nya tekniken? Vad är den biometriska personen och hur kommer den att omstöpa bilden av oss själva och varandra?
Andra problem uppstår när biometri används för att lokalisera personer, och för att spåra potentiella avvikare i ett samhälle.
– Vad händer då med hbtq+- och minoritetsgrupper, till exempel papperslösa, vars hela existens bygger på att de inte blir sedda? Det är exempel på varför det här måste beforskas – de här autonoma systemen berör oss i djupet av hela vår existens, säger Amanda Lagerkvist.

Ställa obekväma frågor

Hon är en av de forskare som fått anslag inom det stora programmet WASP-HS, som studerar AI och autonoma system ur ett humanistiskt och samhällsvetenskapligt perspektiv. Hon är glad över att humaniora har fått en så central roll i satsningen.
– Som forskare inom humaniora är vår uppgift och vårt uppdrag från samhället alltid att ställa obekväma frågor, ge sammanhang och fördjupning. Men vi måste tillsammans med AI-forskare delta i formuleringen av vad som står på spel.
Själv samarbetar hon med Chalmers Artificial Intelligence Research Center, och planerar en serie möten både i Göteborg och Uppsala. Tillsammans ska de ägna sig åt kollaborativ forskning i samarbete med industrin.

Lösa stora samhällsutmaningar

AI omgärdas med profetior om att det ska lösa mänsklighetens alla problem. Amanda Lagerkvist menar att visst vore det fantastiskt om stora samhällsutmaningar som coronaviruspandemin eller klimatkrisen kunde lösas med hjälp av tekniken. Men det behövs också en diskussion om vad AI inte ska användas till. Kanske behövs ”fredade zoner” dit automationen inte når, menar Amanda Lagerkvist.
– Som diskussionen har varit har det låtit som om AI är en naturkraft som kommer att ta över och härska över oss, men behöver vi automatisera allt bara för att vi kan det? Tekniken byggs av människor för vissa syften och för att lösa vissa problem, men det blir farligt när vi överlåter på den att leda samhällsutvecklingen.

Annica Hulth

Forskning om hur AI påverkar samhället


Prenumerera på Uppsala universitets nyhetsbrev

FÖLJ UPPSALA UNIVERSITET PÅ

facebook
instagram
twitter
youtube
linkedin