Så arbetar universitetet med lika villkor

Cecilia Wejryd, tidigare rektorsråd för lika villkor, delar med sig av sina erfarenheter av arbetet med lika villkor vid Uppsala universitet.

Uppsala universitet är stort och decentraliserat. Det lika villkorsarbete som sker i olika delar av universitetet behöver därför samordning. Där spelar villkorsrådet en viktig roll. Gruppen består av valda representanter från universitetets olika delar och har rektorsrådet för lika villkor som ordförande. Rektorsrådet skapar också andra arenor för kunskapsutbyte och har regelbunden kontakt med rektor.

Hur blir man rektorsråd?
– Utnämningen till uppdraget som rektorsråd är annorlunda än till andra uppdrag. Vi väljer kandidater till alla andra uppdrag kollegialt men här är det så att rektor tillfrågar personer som hon anser skulle vara bra på att bevaka det här området, säger Cecilia Wejryd som var rektorsråd för lika villkor från 2018 till juli 2020, då hon började på ett nytt uppdrag som dekan vid teologiska fakulteten.

Vad tänkte du när du fick frågan om att bli rektorsråd?
– Först blev jag förvånad men sedan tänkte jag att om rektor frågar så har hon en tanke med det. Jag tycker att det är en oerhörd glädje att få ett sånt förtroende och då får man ta ansvar. Jag har också en förhistoria av att jag har varit prefekt och då blev lika villkorsfrågor inom Uppsala universitet väldigt viktiga för mig.

Cecilia Wejryd är professor i kyrkohistoria och hennes forskning handlar främst om religiösa minoriteter och kvinnor under svenskt 1800- och 1900-tal. Redan som student engagerade hon sig för att kvinnor och män skulle ha lika möjligheter. 

– Sedan har det fyllts på med olika diskrimineringsgrunder som har intresserat mig mer och mer över åren. Själv är jag lätt dyslektisk och en ganska muntlig person. Jag har jobbat mycket med att studenter ska ha varierande examinationsformer så att det inte bara är en sorts lärstil som premieras i våra examinationer utan att man också ska kunna prata vetenskap och inte bara skriva om det. I de flesta yrken behöver vi kunna prata om det vi gör.

Cecilia Wejryd har under sin tid som lärare vid universitetet varit engagerad i olika typer av insatser för studenter som behöver särskilt pedagogiskt stöd. Hon framhåller just stöd för studenter med särskilda behov som en av Uppsala universitets stora styrkor inom lika villkorsområdet. För några år sedan tog till exempel byggnadsavdelningen fram en tentamenslokal som är anpassad för dessa studenter.

Finns det något mer som vi är särskilt bra på?
– Jag tycker att vi har en välfungerande struktur för lika villkorsarbetet. Vi har skapat viktiga arenor för informationsutbyte. En annan sak som är bra är att rektor tillsätter särskilda medel varje år för lika villkorsarbetet. Sedan har vi fantastiska doktorander och studenter som verkligen brinner för de här frågorna och som vi andra lär oss väldigt mycket av. På vetenskapsområdesnivå görs det också enorma satsningar. Jag är djupt imponerad av det arbete som pågår inom vetenskapsområdet för teknik och naturvetenskap, där man bland annat jobbar med att förändra bilden av ingenjören så att det blir ingenjören hon lika gärna som ingenjören han.

Har vi något som vi behöver jobba extra mycket med?
– Ja. År 2017 tillkom ett nytt kapitel i diskrimineringslagen, kapitel 3, som kräver ett systematiskt lika villkorsarbete kring alla de sju diskrimineringsgrunderna. Den stora skillnaden jämfört med tidigare är att det systematiska arbetet nu ska dokumenteras. Förut hade vi krav på att vi skulle göra planer för vad vi skulle göra, men nu ska vi skriva ner vad vi har gjort. Jag tror att det kommer att leda till att vi tvingas att ta tag i problemområden.

Vilka problemområden behöver vi ta tag i?
– En sak som vi har identifierat i lika villkorsrådet som ett problem är universitetets bemötande av transpersoner. Det har hänt att personer som har bytt juridiskt kön inte har fått passerkort eller ny inloggning. Och det är oerhört kränkande att ens identitet inte respekteras. Det är ett exempel på något som blir väldigt påtagligt för den enskilde. Och diskrimineringslagen handlar ju om att enskilda personer inte ska utsättas för kränkande behandling. Vi kan inte nöja oss om vår miljö är bra för 99,6 procent. Är det 0,4 procent, eller en individ som det inte är bra för och då måste vi göra någonting åt det.

Ett annat område som Cecilia Wejryd anser att Uppsala universitet behöver bli bättre inom är breddad rekrytering. Universitetet speglar just nu inte hur det omgivande samhället är sammansatt. De gamla universiteten i Sverige lockar akademikerbarn medan personer som kommer från andra socioekonomiska grupper söker sig till de nyare högskolorna. Två av universitetets vetenskapsområden – medicin och farmaci samt humaniora och samhällsvetenskap – har därför inlett ett arbete med att undersöka vad det beror på och vad de kan göra åt det.

Breddad rekrytering nämns också i den nuvarande handlingsplanen för lika villkor som en viktig del av universitetets lika villkorsarbete. En annan sak som planen tar upp är normkritik.

Hur bedriver vi normkritik vid Uppsala universitet?
– Fakulteter och institutioner har pedagogiska dagar eller pedagogiska luncher där lärare diskuterar normkritik och lyssnar på föredrag. Sedan finns det en särskild enhet vid universitetet, den högskolepedagogiska utbildningen, som ger högskolepedagogiska kurser som man måste gå för att få undervisa. De ger också fortsättningskurser och har mycket högskolepedagogiskt kompetent folk som hjälper till och inspirerar, säger Cecilia Wejryd och fortsätter:

– Sedan har studentkårerna gjort ett fantastiskt jobb med genomlysning av kurslitteratur. De har under flera år fått pengar från lika villkorsmedlen som rektor lyser ut och gått igenom kurslitteratur på olika program med mycket studenter. De har funnit att litteraturen ständigt befäster stereotypa bilder av familj och kön. Det handlar om att försöka få föreläsarna och författarna att fundera kring hur de kan skissa verkligheten så att den liknar vår verklighet.

Ett annat mål som finns i handlingsplanen för lika villkor är satt av regeringen. Målet är att 48 procent av de nyrekryterade professorerna under åren 2017-2019 ska vara kvinnor.

Hur har det gått med det målet?
– Vi uppnådde 38 procent under hela perioden och 39 procent under 2019. Men jag tycker att sådan klåfingrighet med siffror är fel, för att det är så lättmanipulerat. Det går ju att ljuga i ett sådant system. Låt oss nu säga att rektor hade bestämt att inte ta upp några professorsärenden som behandlar män från maj 2019 fram till december 2019. Och så tar hon dem 1 januari 2020. Då blir statistiken rätt. Men vad betyder det för jämställdheten? Ingenting.

Hur ska man göra i stället?
– Det är bättre att bygga från grunden. Vi behöver tänka helhet så att kvinnor vill bli professor här i Uppsala. Och vi ska vara beredda att ta emot kvinnor som är professorer och göra vad vi kan för att behålla dem. Jag tror att det viktiga är att vi har transparenta beslutsgångar, där förtjänst och skicklighet gäller och där rekryteringsgrupperna inte styrs av sina förutfattade meningar. Och att de som skriver utlysningstexter gör det med avsikten att få så brett sökfält som möjligt. Och sedan att målet ska vara att vi uppnår en könsfördelning inom 40-60-spannet, säger Cecilia Wejryd och fortsätter:

– Jag vill att vi ska sträva efter en verksamhet där både män och kvinnor kommer till sin rätt och vill växa och vill ta ansvar. Det som är väldigt intressant i vad som föll ut 2019 är att 48% av de befordrade professorerna är kvinnor och 52% män. Befordringsärendena gäller ju redan anställda inom vårt universitet. Där har vi tydligen lyckats signalera att Uppsala universitet vill att både kvinnor och män ska ansöka om befordran.

Har du något tips till studenter, doktorander och anställda som vill engagera sig i lika villkor?
– För det första så är lika villkor någonting man gör hela tiden i sitt dagliga arbete. Så vem som helst kan göra lika villkor och bidra till att göra lika villkor. Men det finns också grupper man kan vara med i och uppdrag man kan få. Som anställd kan du vara lika villkorsombud på din enhet eller institution. Du kan vara med i en lika villkorsgrupp. Som student kan du sitta i olika beslutande organ vid universitetet. Där har man en oerhörd möjlighet att komma in med lika villkorsperspektivet, i allt beredande och allt beslutsfattande. Jag skulle säga att det finns en jättestor arena för dem som brinner för någon eller flera diskrimineringsgrunder att ge sig in och jobba. Och i lika villkorsrådet har jag sett fantastiska exempel på studenter och doktorander som verkligen kan frågorna och hjälper oss andra framåt.