Lösliga signalmolekyler som måltavlor för läkemedel

Lösliga signalmolekyler, så kallade ligander,  är tillämpliga vid behandling av ett brett spektrum av olika sjukdomstillstånd.

Lösliga signalmolekyler, så kallade ligander, är tillämpliga vid behandling av ett brett spektrum av olika sjukdomstillstånd.

Biologiska läkemedel som riktas mot lösliga signalmolekyler, så kallade ligander, har en stor potential och kan användas för att behandla vitt skilda tillstånd som cancer och Covid-19-infektion. Det visar en ny studie från Helgi Schiöths forskargrupp inom funktionell farmakologi vid Uppsala universitet.


Resultaten publicerades i tidskriften Nature
Reviews Drug Discovery
och inspirerade också
till omslagsbilden.

Den nya studien illustrerar de olika klasser, främst av biologiska läkemedel, som riktas mot ligander och analyserar framgångspotentialen för de olika teknologiplattformar som används. Denna snabbt framväxande klass av målmolekyler är mycket dynamisk, med nära 300 molekyler i klinisk utveckling mellan 1992 till 2020, vilka är inriktade mot 99 unika ligander.
Misty Attwood och Jörgen Jonsson, forskare vid institutionen för neurovetenskap berättar:

– Vår analys ger vid handen att ligander numera förtjänar att betraktas som en distinkt grupp av målmolekyler för läkemedel. Den snabba expansionen av en palett av sådana läkemedel innebär dels att de är tillämpliga vid behandling av ett brett spektrum av olika sjukdomstillstånd. Dessutom innebär flexibiliteten hos biologiska läkemedel riktade mot ligander att de selektivt kan utöva sina effekter, antingen via en enskild eller flera specifikt utvalda målmolekyler. Som en konsekvens av detta har ligand-inriktade läkemedel en tillämplighet, till exempel i så vitt skilda tillstånd som cancer och Covid-19-infektion.

Historiskt har de huvudsakliga klasserna av målmolekyler för läkemedel utgjorts av enzymer, jonkanaler och transportörer, och läkemedlen har primärt utgjorts av små kemiska molekyler. Forskningsframsteg inom molekylärbiologi, genomik och farmakologi har dock möjliggjort utveckling av alternativa terapeutiska modaliteter, vilket i sin tur har breddat spektret av användbara målmolekyler.

Det är främst lösliga signalmolekyler, dvs. ligander, som rönt ett tydligt ökande intresse och forskargruppens tidigare studier har visat att de representerar 10 procent av antalet nya målmolekyler i kliniska prövningar.

I artikeln förklarar forskarna varför ligander nu förtjänar att betraktas som en distinkt och expanderande grupp av målmolekyler för biologiska läkemedel i ett spektrum av terapeutiska modaliteter. Antingen kan de utöva sin effekt specifikt, eller via speciellt utvalda kombinationer av interaktion.

Cecilia Yates

Publikation


Resultaten publiceras i tidskriften Nature Reviews Drug Discovery av M.M. Attwood, J. Jonsson, M. Rask-Andersen, och H.B. Schiöth, September 2nd, https://www.nature.com/articles/s41573-020-0078-4

Prenumerera på Uppsala universitets nyhetsbrev

FÖLJ UPPSALA UNIVERSITET PÅ

facebook
instagram
twitter
youtube
linkedin