Överkontroll är vanligt vid ätstörningar

Kvinna som sitter på ett tåg och tittar ut med sorgsen blick.

Överkontroll innebär att hålla tillbaka tankar, känslor och beteenden i syfte att nå långsiktiga mål. Det kan leda till svårigheter att öppna upp om känslor och att komma andra nära. Getty Images

Personer med ätstörningen anorexia har ofta en hög förmåga till självkontroll, vilket kan leda till överdriven tvångsmässighet och regelstyrdhet, svårigheter att öppna upp om känslor och att komma andra nära. Behandlingar som riktar in sig på detta kan hjälpa patienter med lindring till måttlig anorexia. Det visar en ny avhandling av Martina Isaksson.

Porträtt Martina Isaksson

Martina Isaksson, psykolog och nybliven doktor.

Anorexia är en ätstörning som innebär att man svälter sig själv för att gå ned i vikt. Sjukdomen har en högre dödlighet än någon annan psykiatrisk sjukdom och forskningen har haft svårt att bidra med effektiva behandlingsmetoder. Andelen som tillfrisknar efter behandling är förhållandevis låg, omkring 30 procent, och återfallsrisken är hög. Dessutom är det mellan 30 och 70 procent av alla som deltar i en behandling som avbryter innan de är färdigbehandlade.

Martina Isaksson har i sin forskning testat två instrument för att mäta olika aspekter av kontroll, Ego resilience scale (ER) och Ego Undercontrol Scale (EUC). Båda instrumenten visade goda resultat när de testades på två icke-kliniska grupper på 483 respektive 197 personer.

– Ett mätinstrument är helt centralt för att kunna hitta och undersöka problemet och hjälper till att fördjupa förståelsen. Det är också helt centralt för att undersöka fenomenen i forskning, säger Martina Isaksson, psykolog och nybliven doktor vid institutionen för neurovetenskap.

Överkontroll vid anorexia

I en annan studie undersökte hon förekomsten av överkontroll bland patienter med ätstörningar, med särskilt fokus på olika typer av anorexia. Resultaten visade att överkontroll var mer framträdande vid anorexia än vid bulimi (hetsätning).

– Det var ju egentligen förväntat, men vi såg att det stämde även när man använde de nya diagnostiska kriterierna som är lite mer inkluderande. Det verkar vara så också för den atypiska anorexigruppen som inte har en undervikt, säger Martina Isaksson.

– Jämfört med kontrollgruppen fanns det stora skillnader på gruppnivå, men om man tittar på individnivå finns det förstås personer med anorexia som är underkontrollerade också. Det är därför det är viktigt att mäta detta.

Hålla tillbaka tankar och känslor

Överkontroll innebär att hålla tillbaka tankar, känslor och beteenden i syfte att nå långsiktiga mål. Till exempel att istället för att äta upp kakan säga att man ska äta den på fredag.

– Det är någonting som ofta ses som väldigt positivt i samhället, men det kan bli för mycket. Att jag håller tillbaka att jag mår dåligt, att jag behöver hjälp, så att ingen kan komma nära mig, säger Martina Isaksson.

I en tredje studie undersökte hon effekten av en öppenvårdsbehandling för lindrig till medelsvår anorexia och överkontroll, som genomfördes för 13 patienter och pågick i 40 veckor. De åtta personer som slutförde behandlingen var alla på bättringsvägen eller friska efter behandling, hade en hälsosam vikt och skattade sina ätstörningssymtom som den svenska normalbefolkningen.

– Vi hade en studiedesign där vi följde några personer väldigt noga, varje vecka. Då såg vi att förändringen kom när vi införde interventionen. Innan låg vikten platt och efter ett tag gick den upp, så det har varit överlag positiva resultat. Men behandlingen behöver utvärderas mer.

Gavs i öppenvård

Behandlingen är inte specifikt inriktad på anorexia utan på olika typer av psykisk ohälsa där självkontroll kan bli överdriven, som svårbehandlad ångest eller depression. I studien gavs den till personer med anorexia i öppenvård, med både individualterapi och färdighetsträning och sms-kontakt vid behov. Patienternas upplevelser efterfrågades också.

– Många tyckte om att det var både individualterapi och färdighetsträning. De lärde sig att öppna upp om sig själv, dela med sig av sina erfarenheter istället för att hålla allt inombords. Vissa tyckte att om man har en svår ätstörning kan det vara svårt att fokusera på det här också, särskilt i öppenvården. Så det är möjligt att vissa personer behöver ytterligare stöd, säger Martina Isaksson.

Hon hoppas att man i framtiden ska utveckla mer individanpassade behandlingar för ätstörningar, men då krävs det mer forskning både om mätinstrument och om behandlingar.

– Anorexia är svårbehandlat och svårt att studera. Samtidigt går det verkligen att bli frisk och de flesta blir friska så småningom, men det är på tio års sikt. Vi behöver hitta bättre eller fler sätt att hjälpa de här personerna.

Annica Hulth

Prenumerera på Uppsala universitets nyhetsbrev

FÖLJ UPPSALA UNIVERSITET PÅ

facebook
instagram
twitter
youtube
linkedin