Fler sorters kungskobror än tidigare känt

17 november 2021

Kungskobra med rest framkropp och ut utbredd sköld.

Kungskobra från Java i Indonesien. Den hör till den genetiska gruppen som har det sydligaste utbredningsområdet.

Kungskobran, världens största giftorm, är inte bara en, utan minst fyra arter. Det menar forskare från bland annat Uppsala universitet som analyserat dna och studerat utseendemässiga särdrag hos individer från så gott som hela ormens utbredningsområde.

– Att det var så klara skillnader överraskade oss. Det man betraktat som en art är flera distinkta grupper som lever geografiskt åtskilda och inte reproducerar sig med varandra, säger Jacob Höglund som är professor i zoologisk bevarandebiologi vid institutionen för ekologi och genetik och som medverkat i studien.

Den ena av de specifika grupperna påträffas längs Indiens sydvästra kust. En annan har ett utbredningsområde som sträcker sig från Himalaya och via östra Indien, Kina, Thailand österut till Vietnam. Den tredje gruppen är spridd i Indonesien, Malaysia och Filippinerna och den fjärde lever endast på den filippinska ön Luzon. Alla har de ett gemensamt ursprung, men har isolerats och distanserat sig genetiskt från varandra på grund av geografiska barriärer som stigande havsnivåer eller områden som blivit för torra för att de ska trivas.

Skillnader i utseende

Utseendemässigt är de olika grupperna tämligen lika, men variationer som skillnader i färg och kroppsstorlek  förekommer. Om detta orsakas av mutationer eller beror på ormarnas livsmiljöer kan forskarna inte svara på idag.

Något som varit känt länge är att kungskobrornas gift, som angriper offrets nervsystem, skiljer sig mycket mellan olika populationer. Den nya kunskapen om att kungskobror inte är en homogen art utan utgörs av flera särpräglade genetiska utvecklingslinjer kan därför få betydelse för att kunna utveckla serum för att behandla deras bett. Forskarna behöver då identifiera de gener som styr giftproduktionen.

– Gowri Shankar som är artikelns huvudförfattare berättade för mig att det finns kommersiellt ormserum i Thailand, men det funkar inte i Indien. Idag finns inget ormserum mot kungskobra i Indien, säger Jacob Höglund.

Kryptisk art

Bekräftar vidare studier att kungskobran verkligen är flera arter, är den en kryptisk art: det vill säga en art som visar sig gömma flera olika arter. Ur ett bevarandeperspektiv är det viktig kunskap.

Jacob Höglund
Jacob Höglund, professor i zoologisk bevarande-
biologi vid institutionen för ekologi och genetik.
Foto: Mikael Wallerstedt

– I och med att de här skillnaderna finns så kan man inte rädda en art som dör ut genom utplantering av ormar från andra områden. En annan fråga när det gäller till exempel kryptiska arter, är om nära besläktade arter kan hybridisera. Det finns även annat som påverkar utplantering, exempelvis olika anpassningar som inte funkar i den naturen. Vad man är rädd om är att bra biodiversitet kan skapas och bevara unika evolutionära linjer, oavsett om det är en egen art eller inte, säger Jacob Höglund.

Det största hotet mot kungskobrorna är krympande livsmiljöer, inte minst genom oljepalmsplanteringar som tränger undan den naturliga biologiska mångfalden. Särskilt känslig är populationen på Luzon i och med att den är så geografiskt begränsad.

De fyra genetiska grupperna av kungskobror har ännu inte fått officiell status som egna arter, eller ens underarter. Om så ska bli aktuellt väntar en lång process som börjar med att de formellt beskrivs i en vetenskaplig tidskrift.

Fakta kungskobra

Latinskt namn: Ophiophagus hannah

Längd: Upp till fem meter

Utbredning: Indien och Sydostasien

Föda: främst ormar, men ibland även groddjur och andra reptiler

Farlighet: På grund av sin stora mängd neurotoxiskt gift som angriper nervsystemet är ett bett livshotande.

Bevarandestatus: sårbar

Publikation: P. Gowri Shankar et al. (2021), King or royal family? Testing for species boundaries in the King Cobra, Ophiophagus hannah (Cantor, 1836), using morphology and multilocus DNA analyses, Molecular Phylogenetics and Evolution Volume 165. DOI: 10.1016/j.ympev.2021.107300

Prenumerera på Uppsala universitets nyhetsbrev



Senast uppdaterad: 2022-06-02