Alumnprofilen Karin Busch Zetterberg: En av de första sociologerna

Karin Busch Zetterberg har varit med och ställt i ordning Hans L. Zetterbergs rum, med 2 500 böcker i hyllorna.

Karin Busch Zetterberg har varit med och ställt i ordning Hans L. Zetterbergs rum, med 2 500 böcker i hyllorna.

Att hänga med i sin tid och följa opinionen har länge varit en livsstil för Karin Busch Zetterberg. Hon tillhörde de första sociologerna i Sverige och byggde upp Sifo tillsammans med sin make Hans L. Zetterberg. Båda utbildade sig vid Uppsala universitet, när ämnet sociologi var nytt.


Vi möts i Hans L. Zetterbergs rum på sociologiska institutionen vid Engelska parken i Uppsala. Det här rummet har Karin Busch varit med och ställt i ordning. Hon var gift med Hans Zetterberg i många år och de arbetade också tillsammans på Sifo. Längs väggarna finns bokhyllor fyllda med 2 500 böcker, som donerats till Uppsala universitet efter Hans död år 2014.
– Det är dels böcker från biblioteket hemma, dels från kontoret och dels från arkivet vi hade på landet, berättar Karin.

Maken var en av de första studenterna i sociologi. Lärare var Torgny Segerstedt, som blev Sveriges första professor i sociologi år 1947. Mer än tio år senare, 1959, kom Karin Busch till Uppsala för att studera sociologi.

Varför fastnade du för ämnet?
– Jag har alltid varit samhällsintresserad och det kändes nytt och spännande. Sedan fick jag ett stipendium till Stanford University i Kalifornien och läste där i ett år. De hade kommit så mycket längre så det var väldigt roligt. När jag kom tillbaka fick jag jobb på institutionen som amanuens och assistent. Vi gjorde alla möjliga undersökningar och jag kom med i marknadssociologiska gruppen, berättar hon.
Marknadsundersökningar var något helt nytt. Det kunde handla om produkter eller om miljöfrågor, till exempel uppvärmning av hus. Intervjuerna spelades in på bandspelare som var så stora att Karin Busch fick åka runt i taxi.
– Många hade aldrig sett en bandspelare förut, så det gällde att få dem att prata om det jag ville, och inte bara titta på bandspelaren, säger hon med ett skratt.

År 1967 började hon som forskningschef på Sifo, Svenska Institutet för opinionsundersökningar, som tillhörde den internationella Gallup-kedjan. Undersökningarna gällde ofta det senaste som hände i samhället och som föreningar, organisationer eller företag ville veta mer om.

Är det några uppdrag du särskilt du minns?
– Ja, det är klart att både kärnkraftsomröstningen och löntagarfonderna är sådant som jag aldrig kan glömma.
Ett område som intresserat henne genom åren är migration. Hon arbetade med många internationella projekt, till exempel en undersökning om arbetslivet i olika länder som resulterade i boken The World at Work.

Hur har det varit att jobba så mycket tillsammans med din man?
– Det var väldigt roligt. Vi hade en del projekt tillsammans men också egna projekt. Vi pratade mycket om jobbet och hade olika infallsvinklar och uppslag. Hans var otroligt kreativ och utvecklades hela tiden och tänkte ut nya saker. Det blev aldrig rutin.
Som vd för Sifo Samhälle hade Karin Busch en arbetsgrupp på 10–15 personer och ledde sina egna projekt. Hon lade inte till Zetterberg i sitt namn förrän hon blev pensionär.
– Min yrkesidentitet var Karin Busch, så jag var aldrig betraktad som ”chefens hustru” utan var min egen yrkesperson. Det var viktigt och alldeles medvetet.

Kontakten med Uppsala universitet har bestått genom åren. Om det vittnar Hans Zetterbergrummet och det nyinrättade priset i Hans L. Zetterbergs namn, som delas ut av Uppsala universitet. Första priset delades ut i maj 2017 till sociologen Delia Baldassari.
När vi ses i Uppsala i samband med prisutdelningen passar jag på att fråga Karin Busch om det är något särskilt hon minns från studietiden i Uppsala.
– Jag var aktiv på Norrlands nation, både som teaterföreståndare och stipendievärdinna och det var alltid mycket som hände på nationen.
Det här var en tid när antalet studenter ökade snabbt. Som amanuens och assistent fick hon undervisa redan innan hon var klar med sin licentiat-examen.
– Det bara vällde in studenter. Ibland var jag tvungen att hålla samma föreläsning två gånger, minns hon.
– Uppsalatiden var en tid där vi fick lära oss väldigt mycket men också debattera fritt om allt mellan himmel och jord och möta många olika åsikter. Ibland kunde vi diskutera för diskussionens egen skull, men ändå… Det var väldigt nyttigt och lärorikt.

----

Fakta/Karin Busch Zetterberg

Fritidsintressen: Som pensionär är man väldigt fri. Samhällsintresset har jag ju kvar och engagerar mig bland annat i Röda korsets läxhjälp i Rinkeby och organisationen Just arrived som hjälper nyanlända. Att renovera hus på landet är ett annat intresse. Vi har en släktgård i Jämtland och där finns alltid något att göra.
Senast lästa bok: Johan Asplunds Ord för ord. En polygraf som nyligen kom ut. Han är en intressant sociolog, som faktiskt var opponent på min lic-avhandling.
Vad gör dig arg: Intolerans och hat.
Vad gör dig glad: De ljusa sommarnätterna i Jämtland. När vi sitter kvar vid köksbordet och pratar efter middagen, det är sent på kvällen och alldeles ljust, utan att vi tänder någon lampa. Det är verkligen speciellt.
Dold talang: Tycker om att laga mat – men det vet ju alla om.

 

Annica Hulth

Prenumerera på Uppsala universitets nyhetsbrev

FÖLJ UPPSALA UNIVERSITET PÅ

facebook
instagram
twitter
youtube
linkedin