Allmänt

Kursen ingår i andra terminen på masterprogrammet i infektionsbiologi.

Behörighetskrav

180 hp inom biologi, (bio)medicin, bioteknologi, farmaci, farmaceutisk biovetenskap, (farmaceutisk) kemi, medicinsk vetenskap, agronomi, husdjursvetenskap, veterinärmedicin eller utbildning som ger kunskap inom cellbiologi, genetik, biokemi, molekylär mikrobiologi och immunologi. Engelska 6/Engelska B.

Mål

Efter genomgången kurs ska studenten kunna

• analysera den kliniska bilden hos de vanligaste infektionssjukdomarna ur ett organsystemperspektiv

• förklara hur den inflammatoriska reaktionens ingående komponenter påverkar symptombilden

• analysera och diskutera hur man med lämpliga metoder att kan diagnosticera infektiösa agens och identifiera möjliga smittvägar

• analysera och diskutera verkningsmekanismer för antimikrobiella läkemedel på system- och molekylär nivå, samt förklara faktorer som styr resistensutveckling och resistensspridning

• känna till de grundläggande principerna för farmakokinetik och farmakodynamik

• känna till hur preklinisk forskning tillämpas för att identifiera och karakterisera möjliga mikrobiella målproteiner och substanser som kan utvecklas till nya antimikrobiella läkemedel

• tolka, kritiskt värdera, syntetisera och kommunicera vetenskapliga rön och annan information inom kursens områden i tal och skrift

• Dessutom förväntas studenten kunna redogöra för hur patientsäkerhet och patientintegritet säkerställs vid behandling, vid kliniska studier och vid kliniska prövningar.

Innehåll

Kursen syftar till att ge bred kunskap om de viktigaste infektionssjukdomarna hos människa ur såväl lokalt som globalt perspektiv. Kunskapen baseras på tidigare kursers studier av infektionsförlopp på molekylär nivå. De vanligaste virala, bakteriella, svamp- och parasitinfektioner som förekommer inom humanmedicinen med specifik lokalisation till kroppsliga organ, såsom luftvägar, mag-tarmkanal, urinvägar, centrala nervsystemet, hud, mjukdelar, skelett och hjärta-kärl kommer att behandlas. Olika inflammatoriska kaskader diskuteras mer ingående för att ge en fördjupad kunskap om symptombildens koppling till både virulensfaktorer hos mikroorganismer samt till infektionsförsvaret hos människan. Diagnostiska metoder, medicinsk intervention och antimikrobiell terapi kommer att diskuteras ingående, inkluderande farmakologiska aspekter på antimikrobiella läkemedel. Biokemin bakom inhibitionsmekanismer för olika kategorier av läkemedel för behandling av bakterier, virus, svampar och protozoer diskuteras samt även hur dessa påverkar mikrobernas livscykler.

Strategier för att identifiera nya mål för antimikrobiell terapi samt processer för utveckling av nya läkemedel diskuteras ingående.

Relevanta modellsystem används för att praktiskt åskådliggöra molekylära mekanismer och faktorer som påverkar resistensutveckling och global spridning av resistens. Kursens fokus förutsätter relevant kunskap i molekylärbiologi och biokemi.

Kursen består av tre moduler som tillsammans täcker olika aspekter av klinisk infektionsbiologi (6 hp), antimikrobiella terapier och resistens (4 hp) samt läkemedelsutveckling (5 hp). Dessa moduler integreras delvis av ett genomgående tema som handlar om antimikrobiell terapi och resistensutveckling ur ett samhällsperspektiv där bland annat frågor om vårdrelaterade infektioner, ekonomi, etik samt information- och kunskapsspridning diskuteras.

Undervisning

Undervisningen ges på engelska och består av föreläsningar, seminarier samt praktiska och teoretiska uppgifter. Alla seminarier och uppgifter är obligatoriska.

Examination

Skriftliga prov med betygsgrad underkänd, godkänd eller väl godkänd avslutar respektive modul. De obligatoriska momenten examineras vid seminarier, muntliga presentationer/redovisningar och genom skriftliga redovisningar och ges betyget underkänd eller godkänd.

För godkänd kurs krävs godkänt resultat på samtliga obligatoriska moment. Slutbetyg på kursen baseras på en sammanvägning av betyg på alla ingående delar. Möjlighet att komplettera icke godkända obligatoriska moment kan beredas tidigast vid nästa kurstillfälle och endast i mån av plats.

Om särskilda skäl finns får examinator göra undantag från det angivna examinationssättet och medge att en student examineras på annat sätt. Särskilda skäl kan t.ex. vara besked om särskilt pedagogiskt stöd från universitetets samordnare.