Allmänt

Kursen är obligatorisk för studenter på Masterprogram i samhällsvetenskap med inriktning mot samhällsplanering. Kursen kan också ingå på Masterprogram i samhällsvetenskap med inriktning kulturgeografi, som en av de valfria kurserna för denna inriktning.

Kursen kan även läsas av studenter på andra masterprogram eller som fristående kurs.

Behörighetskrav

Samhällsvetenskaplig kandidatexamen eller motsvarande.

Mål

Efter avslutad kurs ska studenten kunna:

• uppvisa fördjupade kunskaper om nya tendenser i samhällsplanering, nationellt och internationellt
• muntligt och i skrift klart identifiera, formulera och analysera komplexa frågeställningar inom kunskapsområdet nationell och internationell samhällsplanering
• självständigt avgränsa, utforma och författa en PM-uppgift inom kunskapsområdet, samt i dialog med andra redogöra för den kunskap och de argument som ligger till grund för PM-uppgiftens slutsatser
• självständigt genomföra en opposition på en annan students PM inklusive diskutera den kunskap och de argument som ligger till grund för dess slutsatser.

Innehåll

Kursen behandlar samhällsplanering i ett nationellt och internationellt perspektiv. Idéer om planering har alltid spridit sig över de nationella gränserna, även om de ofta har formats som en reaktion på problem i specifika geografiska och samhälleliga kontexter. I och med samhällets internationalisering har dock spridningen av planeringsidéer och -praktiker accelererat, något som man i planeringen måste förhålla sig till. Kursen ger en inblick i relationen mellan planeringens olika offentliga, icke-offentliga och internationella aktörer, liksom hur planerare hanterar frågor, konflikter och möjligheter på flera rumsliga nivåer och genom olika internationella influenser. Fokus ligger på såväl begreppsliga diskussioner som planeringens praktiska och fysiska uttryck i Sverige och internationellt.

Undervisning

Undervisningen består i huvudsak av temaseminarier, samt skrivande och ventilering av PM.

Examination

Kursen examineras både skriftligt och muntligt. Om särskilda skäl finns får examinator göra undantag från det angivna examinationssättet och medge att en student examineras på annat sätt. Särskilda skäl kan t.ex. vara besked om särskilt pedagogiskt stöd från universitetets samordnare.