Viktiga personer i trädgårdens historia

Illustration Thunbergia, ersätt med porträtt på Thunberg?

Carl Peter Thunberg genomförde på 1770-talet en lång forskningsresa till Sydafrika och Japan. Han var oerhört produktiv som naturforskare och skrev bland annat de första flororna över Japan respektive Sydafrika. Hans vetenskapliga samlingar utgör grunden för Fytoteket och Zoologiska museet.

Det var Carl Peter Thunbergs förtjänst att Gustav III donerade Uppsala slottsträdgård till universitetet tillsammans med en stor summa pengar för uppförandet av en ny institutions- och orangeribyggnad. Han är förevigad genom släktet Thunbergia(bilden), dit bland annat slingerväxten svartöga hör.

Göran Wahlenberg är mest känd som växtgeograf, han botaniserade bland annat i Lappland, Pommern, Schweiz och Österrike. Med åren blev han en smula excentrisk och avskedade bland annat trädgårdsmästaren för att istället själv sköta Botaniska trädgården efter eget huvud. Blåklockesläktet Wahlenbergia är uppkallat efter Wahlenberg.

Elias Fries var framgångsrik mykolog och räknas som svampforskningens fader. Som trädgårdens prefekt var han en flitig korrespondent med botaniska trädgårdar över hela världen. Han startade trädgårdens officiella fröbyte genom att 1853 för första gången ge ut en tryckt frökatalog.

Son till Elias Fries och som forskare mest känd för sina upptäckter inom lavforskningen, lichenologin. Thore Magnus Fries var även intresserad av vetenskapshistoria, främst Carl von Linné, och blev den förste Inspector Hammarbyensis efter statens övertagande av Linnés Hammarby. Under hans ledning expanderade Botaniska trädgården, anslagen ökade och nya bostäder byggdes för trädgårdspersonal och prefekt. I orangeriet finns ett lagerträd som spirat ur en kvist från Thore Magnus Fries doktorskrans, han promoverades 1857.

Oscar Juel var en mångsidig botanist, mest känd genom sina insatser som cytolog och mykolog. Han var en av stiftarna till Svenska Linnésällskapet och Svenska Botaniska Föreningen. Släktet Juelia (Balanophoraceae) från Bolivia är uppkallat efter honom.

Algolog som studerade nordiska och tropiska algers systematik och utbredning samt algernas generationsväxling. Nils Svedelius var mycket engagerad i Linnéträdgårdens restaurering och utsågs till den förste Director Hortus Linneanus.

Lars Broberg var en mycket skicklig trädgårdsmästare som visades stor uppskattning av konsistoriet. Som trädgårdsmästare skötte han inte bara växterna utan också trädgårdens djur. Där fanns bland annat markattor, tranor, påfåglar, papegojor, en struts och en kasuar. Han efterträddes av sin son Gustaf Adolf Broberg, verksam 1795–1813.

Legendarisk, ursprungligen tysk, trädgårdsman med ett förflutet som trädgårdsmästare vid Svenska trädgårdsföreningens trädgård. Författare till flera betydelsefulla trädgårdsböcker. Tillsammans med bland annat Fredrika Bremer skrev han också en samling verser och prosa. Daniel Müller hann tyvärr bara vara verksam en kort tid i Botaniska trädgården. Han dog i den koleraepidemi som rasade i Uppsala på 1850-talet till följd av usla sanitära förhållanden. Han var den tolfte i trädgårdens personal som dog i samma epidemi.

Aldrig har Botaniska trädgården varit så fri från ogräs som under Fredrik Petterssons tid som trädgårdsmästare. Han var känd som en oerhört ordentlig man. I Barockträdgården finns fortfarande Pettersonska rundeln, Sveriges äldsta bevarade stenparti, anlagt av Fredrik Pettersson cirka 1870.

Hedlund var specialist på släktet Sorbus, det vill säga rönnar och oxlar. Han lade grunden till den omfattande Sorbus-samling som finns i Botaniska trädgården.

Bild: Ivan Örtendahl,
akademiträdgårdsmästare 1904-1934

Ivan Örtendahl (bilden) hade en gedigen trädgårdsutbildning från England och Tyskland när han kom till Uppsala. Under hans tid utvidgades Botaniska trädgården väsentligt, bl.a. med vattenväxtpartiet. Han är förevigad genom det vetenskapliga namnet på krukväxten novemberljus, Plectranthus oertendahlii.