Orangeriet i Linneanum

Botaniska trädgårdens Orangeri byggdes för drygt 200 år sedan och är ett av de få orangerier i Sverige som fortfarande används till sitt ursprungliga ändamål. Orangerierna hade sin storhetstid i Sverige från det sena 1600-talet till början av 1800-talet. Därefter ersattes de av helglasade växthus.

I orangeriets kalla avdelning, frigidariet, odlas förutom lagrarna många andra typiska orangeriväxter; fikon, apelsin, olivträd, lagerolvon och hundraårig agave. I orangeriet finns också en kaktussamling med 150 olika arter.

Den äldsta kaktusen är en pelarkaktus Cereus hildmannianus som har odlats länge i Uppsala. Den kan ha funnits med vid flytten från Linnéträdgården till Botaniska trädgårdens orangeri och det har spekulerats om att den till och med odlades av Linné själv. Läs om kaktusar på Botaniska trädgårdens kaktussidor.

Orangeriväxterna flyttas ut i trädgården sommartid och står ute från maj till oktober. Under denna period anordnas utställningar, konserter och fester i orangeriet.

Byggnaden Linneanum

Huset som orangeriet ligger i kallas "Linneanum". Det är uppfört för pengar som Gustav III donerade till Uppsala universitet år 1787. Byggnaden ritades av arkitekten O. S. Tempelman med vissa förändringar av L. J. Despréz i nyklassisk stil. I samma byggnad finns också den pampiga Linnésalen och Thunbergssalen (Naturaliekabinettet). Båda dessa renoverades till Linnéjubileet 2007 och har nu återfått sin ursprungliga prakt.

Linneanum invigdes den 23 maj 1807, till hundraårsminnet av Carl von Linnés födelse. Tre år tidigare hade alla växter flyttats över från det gamla orangeriet i Linnéträdgården. Kvar från Linnés tid är bland annat "Linnélagrarna", tre av Carl von Linnés lagerträd som odlats i jättebaljor i 250 år.