2008 Inger Andersson, Inst f molekylärbiologi (SLU)

Inger Andersson är en av Sveriges ledande strukturbiokemister. Hon har under mer än 25 år varit verksam vid BMC inom Uppsalas Strukturbiologikonsortium, ett mycket framgångsrikt forsknings och undervisningsnätverk av forskare från Uppsala universitet och SLU, helt i enlighet med Karl Johan Öbrinks ideér.

Inger Anderson disputerade 1980 inom området biokemi vid universitetet i Saarland och kom redan samma år till SLU och BMC. Hon har sedan dess gjort en serie banbrytande strukturstudier av ett av de allra viktigaste och mest spridda proteinerna i naturen, nämligen växternas koldioxid-fixerande enzym Rubisco. De katalytiska stegen i denna process är förvånansvärt ineffektivt och Inger Andersson har kartlagt och beskrivit mekanismerna för koldioxidfixeringen i ett 20-tal artiklar i de allra högst rankade vetenskapliga tidskrifterna. Resultaten har drastiskt ökat vår förståelse av denna centrala process och bör på sikt kunna leda till att mer effektiva Rubisco-varianter kan framställas. Inger har också gjort internationellt mycket uppmärksammade upptäckter vad gäller strukturen hos antibiotikabildande enzym från Streptomycesbakterier, där en ny typ mononukleära järninnehållande enzym spelar en huvudroll.

Inger Andersson är sedan 1997 professor växtbiokemi vid SLU och har och har haft flera uppdrag inom institutions- och fakultetsnämnderna, liksom expertuppdrag vid SJFR och det nuvarande FORMAS. Hon var 2003-2006 koordinator för ett EU-projekt som syftade till att förbättra spannmålens produktivitet genom att genetiskt komplettera dem med Rubisco från alger. Sedan 2006 är hon även professor vid fakulteten för Photon Science, vid Stanforduniversitet i Kalifornien.

Inger Andersons grundläggande forskning har fokuserat på att klarlägga de atomära detaljerna i strukturen hos några av de viktigaste enzymen inom biologin och medicinen. Tillämpningarna av hennes forskningsresultat kommer med stor sannlikhet vara en del av lösningen på några av mänskligheten allra största framtida utmaningar inom energi- och jordbruksektorn, samt inom området antibiotikaresistens. Inger Anderssons arbete har varit beroende av en nära samverkan över universitets- och fakultetsgränserna och utgör därför ett övertygande bevis på riktigheten i Karl Johan Öbrinks vision om BMC.