Detta projekt undersöker hur neurobiologiska idéer om krig och våld alltmer kommit att sammanlänkas med teknologi om artificiell intelligens inom den amerikanska säkerhetssektorn. Syftet verkar vara att erbjuda en form av automatiserad neurobiologisk krigsföring: att kunna påverka individers mentala processer och således förhindra uppkomsten av våldsamma idéer och handlingar.

Utöver specifika teknologier erbjuder även neurobiologi och AI en vetenskaplig förståelseram som förklarar och definierar krig. Krigets skådeplats är utifrån ett neurobiologiskt perspektiv inte det traditionella slagfältet, utan det neurologiska nätverket som utgör den mänskliga hjärnan, själva grunden för mänskligt medvetande. I motsats till realpolitiska förklaringsramar, som förstår krig som ett militärt nollsummespel som tar plats på ett fysiskt krigsfält, förklarar neurobiologin uppkomsten till krig genom neurologiska processer. Genom vetenskapligt språk erbjuds allmängiltiga förklaring till varför människor radikaliseras och i slutänden tar till våld. Detta kan låta deterministiskt, men är i själva verket tvärtom. Den neurobiologiska hjärnan är inte en färdig produkt, utan ett öppet organ i konstant anpassning till sin omgivning – vad som i fackspråk kallas för plasticitet. Löftet som neurobiologin representerar är med andra ord möjligheten att kunna påverka den mänskliga hjärnan innan våldet uttrycks, innan det ens medvetandegörs. Och med ny AI-teknik påstås denna process kunna ske i realtid, t.ex. genom neurobiologiskt anpassade datorgenererande meddelanden som sprids via sociala nätverk. Bland annat på grund av sådana diagnoser och föreskrifter har både neurobiologins och AI:s entré i krig kallats för en revolution. Insatserna sägs vara höga. Anpassning till denna typ av krigsföring är en nödvändighet, menar en förespråkare för denna revolution: ”annars är risken att vi är kommer falla offer för våra egna val, att vi när vi tittar tillbaka kommer förstå att vår största fiende var oss själva” (Lyle, 2012: 228, fritt översatt).

Denna studie undersöker vad denna revolution sägs innebära samt hur och varför den säljs in till amerikanska säkerhetspolitiska beslutsfattare. Utöver textanalys av neurobiologisk forskning kommer intervjuer med både forskare stödda av det amerikanska försvarsdepartementet och beslutsfattare inom amerikansk säkerhetspolitik att genomföras. Ytterst strävar studien till att bidra till politiska och etiska diskussioner om vilka politiska konsekvenser den neurobiologiska och automatiserade revolutionen kan föra med sig. Vad händer med traditionella förklaringar till krig, såsom ojämlikhet, avsaknad av demokrati och politisk kamp när både den mänskliga hjärnan och datorgenererade algoritmer placeras i centrum av debatterna? Av många har neurobiologin mottagits med glädje, upptäckten av den plastiska hjärnan har setts som en bekräftelse på att människan till naturen är öppen och empatisk – vad händer med detta löfte när neurobiologin sugs in i modern krigsföring, när den kopplas till AI? Hur legitimerar giftermålet mellan neurobiologi och AI den allt större roll som säkerhetspraktiker spelar i våra liberala samhällen?

Finansiär: VR, 3 år.
Projektledare: Claes Tängh Wrangel