Framgång med program för personer med funktionsvariationer
– Om någon kommer för nära mig nu sätter jag upp en hand och säger stopp. Det har jag lärt mig på VIP, säger Jenny Lund Eriksson och håller upp en hand framför sig. Tillsammans med Sussi Johansson har hon gått Eskilstuna kommuns VIP-program för personer med intellektuella eller psykiska funktionsvariationer.
Sussi Johansson sträcker sig efter en tidskriftssamlare fylld med papper som står högst upp i en bokhylla. Hon drar ut ett papper och lägger det framför sig på bordet. På papperet finns en stor cirkel och bredvid den är det fyra prickar med olika färger. Sussi Johansson pekar på färgerna.
– Det här är en känslocirkel. Den brukar vi fylla i på morgonen. Om du är glad tar du en gul krita och ritar i cirkeln. Är du är rädd använder du grönt, säger hon.
Sussi Johansson och Jenny Lund Eriksson har båda gått VIP-programmet för personer med intellektuell och psykisk funktionsvariation. Två gånger till och med eftersom de tyckte att det var så bra.
Nu jobbar de på en av kommunens dagliga verksamheter med att sätta samman material till programmet. Papper ska kopieras och sättas på rätt plats i pärmar som deltagarna får. Kassar med kritor, plastmuggar och saxar ska packas till övningarna.
Lärt sig sätta gränser tack vare programmet
Sussi Johansson tyckte att programmet lärde henne mycket.
– Det har hjälpt mig. Jag blir starkare och starkare hela tiden. Från början var jag blyg men nu har jag till och med föreläst om programmet.
Sussi Johansson stryker sig över sina överarmar.
– Nu vill jag träna också så att jag blir stark i armarna och kan försvara mig.
Det viktigaste som Sussi Johansson och Jenny Lund Eriksson har lärt sig, säger de, är att sätta gränser. En övning som de har gjort flera gånger är att stå vänd med ryggarna mot varandra, först någon meter isär. Sedan backar de, närmare och närmare.
Sussi Johansson gillade inte att göra övningen till en början.
– Man ser inte varandra. Men man känner. Det är otäckt. Jag var rädd att den andra personen skulle komma för nära. Samtidigt brydde jag mig inte om ifall någon gjorde något mot mig. Jag mådde inte bra när jag började kursen, säger hon.
Jenny Lund Eriksson har samma erfarenhet.
– Jag vågade inte säga nej förut. Nu sätter jag upp en hand och säger stopp och jag har fått lappar som det står ja och nej på och som jag använder, säger hon.
Fick möjlighet att prata om utsatthet
Sussi Johansson är numera uppmärksam på hur hon agerar gentemot andra. Det har hänt saker, säger Sussi Johansson. Saker som hon inte har berättat för någon innan hon gick programmet och som kom upp när deltagarna tittade på filmer om våldsutsatthet.
– Det var inte roligt att prata om men det hjälpte att få ha enskilda samtal med gruppledarna på VIP, säger hon.
Sussi Johansson nämner flera situationer med sexuella trakasserier och försök till utnyttjande: män som vill ha kramar, som vill sitta i hennes knä, som vill att hon ska följa med hem.
– Jag blir rädd för vissa personer men jag blir modigare och modigare. Nu säger jag nej till dem som vill sitta i mitt knä. De kan få ta min hand men inte mer. Om de inte lyssnar går jag därifrån.