Kommun motiverar våldsutövare att flytta

En kvinna med flera barn utsattes för våld av en partner som också var pappa till barnen. Kvinnan och barnen fick efter kontakt med socialtjänsten komma till ett skyddat boende. För att behålla tryggheten och stabiliteten med skolgång och jobb föreslog Jönköpings kommun därefter i samtal med mannen att han skulle lämna bostaden.

Mannen gick med på det. Han bodde ett tag på vandrarhem innan kommunen hjälpte till med att ordna en bostad genom så kallat socialt kontrakt där kommunen står som hyresgäst i första hand. Kvinnan och barnen kunde därmed komma hem igen.

– Grundprincipen för hela vårt arbete med att flytta våldsutövaren är att den som är utsatt för våld och eventuella barn ska få vara kvar i sin trygghet. Ytterst handlar det om att vi ska verka för att våldet ska upphöra. Vi vill skydda barnen, de ska inte växa upp med våld i en otrygg miljö, säger Charlotta Holmström, förste socialsekreterare vid mottagningen för våldsutsatta i Jönköpings kommun.

Jourlägenhet för våldsutövare

Det finns en jourlägenhet i Jönköping som kommunen har avsatt för att få våldsutövare att lämna den gemensamma bostaden. I juni 2021 flyttade den första personen in och sedan dess har totalt fyra personer bott i lägenheten. Ofta försöker också kommunen att få våldsutövaren att bo hos en kompis, föräldrar eller annan tillfällig bostad.

– Jag har många samtal för att motivera mannen, som det oftast handlar om, att flytta på sig. Samtalen handlar mycket om att få våldsutövaren att förstå att han utsätter kvinnan för våld och att det är ett brott som får konsekvenser, säger Johannes Einemo, socialsekreterare vid mottagningen för våldsutsatta.

Verkar för att få våldustövaren att ta ansvar

Kommunen har under en längre tid samarbetat med Alternativ till våld, ATV, i Jönköping som bedriver behandling för personer som utövar våld. Men det fanns våldsutövare som socialsekreterarna mötte och som aldrig blev aktuella för behandling, bland annat på grund av bristande motivation, säger Charlotta Holmström.

– Vi ville möta våldsutövaren mitt i krisen och direkt när våldet skedde. Vi arbetade med att skydda kvinnan och barnen men upplevde att vi inte nådde mannen vilket ju kunde leda till att kvinnan fortsatte att bli utsatt. Vi måste få männen att ta ansvar, att få dem att förstå vad de håller på med och att få dem att sluta utöva våld, säger hon.  

Charlotta Holmström ville att arbetssättet skulle förändras vilket arbetsgivaren var positiv till och Johannes Einemo anställdes.

– Det fanns en viss frustration över att vi aldrig fick dem som var aktuella hos oss i socialtjänsten att vända sig till ATV. För det behövs motivation, förståelse och ekonomi till patientavgiften. Vi såg ett fält som ingen arbetade med, säger Johannes Einemo. 

Rutinen tidig samordningskontakt är grunden

Den rutin som är upparbetad inom socialtjänsten i Jönköping och som arbetet för våldsutsatta följer kallas för tidig samordningskontakt, TSK. I TSK tas ärenden upp som handlar om våld i familjen, om att en förälder är våldsutsatt och misstanke att barn upplevt våld. Då samråder mottagningsenheten barn och unga samt mottagningen för våldsutsatta för hur socialtjänsten ska agera. 

Johannes Einemo är med vid första mötet med den som utövar våld tillsammans med mottagningsenheten.

– Min uppgift är att kontakta pappan. I det första skedet behöver han få information om vad som händer med barnen och här ges en viktig kontaktyta. Jag är sedan med i hela kedjan vid riskbedömningar och beslut om insatser, säger han.

Kontinuerliga riskbedömningar för att skydda våldsutsatt

Johannes Einemo får även kontakt med våldsutövare genom frivården och polisen.

– Om mannen går med på att jag tar kontakt så gör jag det. Tyvärr är det många aktörer som inte vet vad socialtjänsten kan bistå med. Arbetet med våldsutövare är fortfarande i sin linda, säger han.

Men det finns också situationer där socialtjänsten aldrig försöker nå våldsutövaren.

– Det handlar hela tiden om att vi måste bedöma risken för fortsatt våld. Bedömningen kan visa att det utgör en större risk för kvinnan att vi tar kontakt med mannen. Vi gör hela tiden kontinuerliga risk- och skyddsbedömningar, säger Charlotta Holmström.

Möter våldsutövare på deras villkor

Johannes Einemo beskriver sitt arbete som en lågtröskel-verksamhet. Kontakterna och samtalen utgår från våldsutövarens individuella förutsättningar och situation.

– I princip alla förnekar att de har utövat våld och ofta beskriver de sig själva som utsatta för våld. En del kan ibland erkänna detaljer men våldsutövaren förminskar alltid våldsberättelsen. Det är när våldsutövaren befinner sig i den första akuta krisen som det finns en öppning för oss att komma in. En gemensam nämnare för de allra flesta är barnen. De vill kunna träffa barnen och om barnen bor på skyddat boende finns inte den möjligheten, säger Johannes Einemo.

Samtalen med våldsutövaren syftar till att ge kunskap om våld och om att förmå mannen att förstå vad han behöver göra för att få ha kontakt med barnen, säger Johannes Einemo.

– Vi pratar mycket om vad mannen kan göra för att öka chanserna för att ha den kontakten. Det handlar till exempel om att våldsutövaren ska förstå hur han är som förälder när han utsätter kvinnan för våld. Vi hör ju många gånger att det är vi på socialtjänsten som har tagit barnen, säger han.

Få ärenden som resulterar i flytt för våldsutövare

Antalet ärenden som resulterar i att våldsutövaren flyttar från en gemensam bostad är få, enligt Johannes Einemo. Han har kontakt med många fler än dem som han kan motivera att bosätta sig någon annanstans.

– Det är ju inte heller i så många ärenden som det går att låta kvinnan bo kvar. Säkerheten kommer alltid först. Det har hänt att våldsutövare som har flyttat har sökt upp kvinnan i den gemensamma bostaden och då kan det uppstå en hotfull situation för henne. Vi agerar alltid direkt i sådana fall, säger han.

Enligt Johannes Einemo har kommunen blivit ifrågasatt när det till exempel har framkommit att våldsutövare har fått hjälp med bostad genom sociala kontrakt. 

– Ja, det kan vara provocerande. Men hela den nya lagen om att erbjuda våldsutövare stöd kan uppfattas som provocerande. Och visst ska man ifrågasätta om vi ska ”dalta” med våldsutövare som vi faktiskt i någon mån gör i början vid de första kontakterna, men det handlar mycket om att få personens förtroende. Får vi inget förtroende kan vi inte förmå våldsutövaren att ta ansvar. Det är en lång process, säger Johannes Einemo.

Säkerheten för Johannes Einemo bedöms också kontinuerligt, säger Charlotta Holmström. Johannes Einemo har personlarm eftersom de allra flesta möten med våldsutövare sker i deras bostäder.

– Vi kommer att utvärdera vårt arbetssätt, bland annat hur vi bemöter våldsutövarna, säger hon.