”Viktigt att veta att prostitutionen har förändrats”

Yvonne Karlsson är utredare i den nationella samordningen.

Vad är den nationella samordningen mot prostitution och människohandel?

– Enheten består av utredare med bakgrund från en rad professioner. Vi ansvarar för att driva arbetet mot prostitution och människohandel i enlighet med nationellt regelverk och internationella konventioner, som exempelvis FN:s konvention mot människohandel. Vi arbetar på regeringens uppdrag och har en övergripande nationell roll att samordna aktörer på olika nivåer, däribland länsstyrelserna och aktörer i civilsamhället. Vi ska även utveckla metoder som förebygger, som upptäcker den som är utsatt samt som ger stöd till utsatta.

– Vi leder ett operativt nationellt metodstödsteam som består av myndigheter som arbetar mot prostitution och människohandel, här representeras bland annat polis, åklagare, migrationsverk med flera.

Vad kan ni bistå med till universitets- och högskolelärare?

– Vi driver en stödtelefon dit yrkesverksamma kan ringa för att få råd och stöd. Numret är 020-390 000. På myndighetens webbplats jamstalldhetsmyndigheten.se finns material om prostitution och människohandel, bland annat en manual vid misstanke om människohandel. Det finns även en webbutbildning samt olika metodmaterial.

Vad är viktigt att tänka på som universitets- och högskolelärare vid undervisningen om prostitution och människohandel?

– Först och främst är det betydelsefullt att tänka på att det här är en form av våld som inte alltid syns. Den som undervisar kan ha erfarenheter med sig som rör prostitution och människohandel, och studenter likaså. Därför är det viktigt att ha ett respektfullt sätt att tala om detta.

– Lärare bör också veta och belysa i sin undervisning att det här inte är ett okomplicerat ämne. Fältet är rätt polariserat och rör sig mellan ett abolitionistiskt synsätt, det vill säga att se att prostitution bottnar i utsatthet, och ett mer normaliserat synsätt som utgår från att prostitution är ett fritt val. Ämnet kan väcka diskussioner och det kan vara bra att som lärare ha reflekterat kring de olika synsätten inför undervisningen.

– I Sverige är vi ofta överens om att prostitution handlar om utsatthet och våld. I begreppet människohandel ingår även prostitution. För att komma tillrätta med utsattheten är det avgörande att lägga ansvaret där det hör hemma, hos förövaren. Om det inte fanns någon efterfråga skulle det heller inte finnas någon prostitution eller människohandel.

– Lärare bör också känna till att bilden av prostitutionen förändras. Tidigare fanns en bild av att prostitutionen bedrivs på gatan, så är det inte längre. Nu bedrivs den mer via webben. Det sker också en skönmålning av prostitutionen genom så kallad sugardejting. Det finns en föreställning om att den som utnyttjar personer inom sugardejting inte är en förövare utan att det handlar om dejting och en överenskommelse mellan två parter.

– Människohandel kan vara både internationell och nationell. Den handlar inte bara om handel för sexuella ändamål utan kan bestå av allt från organhandel till tiggeri. Man ska även komma ihåg att människohandel kan vara sammankopplat med annat våld, som exempelvis hedersrelaterat våld och förtryck. Barnäktenskap kan ses som en form av människohandel. I Sverige finns det få domar som rör människohandel men vi vet att det förekommer mycket mer än vad vi ser. Därför är det viktigt att vi arbetar mer aktivt med att upptäcka utsattheten. Yrkesverksamma inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården och polisen har en särskild roll i det och genom att fråga många fler än vad man gör i dag kan också fler få hjälp.