Svenska Nationalkommittén för Globala Miljöförändringar

Vad är globala, regionala och lokala miljöförändringar?

Globala miljöförändringar är resultatet av lokala förändringar (t.ex. lokala utsläpp) som påverkar hela jorden. Globala miljöförändringar påverkar å andra sidan också den lokala miljön. Dessutom är olika miljöförändringar sammankopplade. Ändrad markanvändning påverkar den biologiska mångfalden lokalt och kan leda till ökade utsläpp av växthusgaser, med konsekvenser för det globala klimatet. Förändringen av det globala klimatet påverkar i sin tur lokala processer, t.ex. ekosystemens förmåga att ta upp koldioxid (en växthusgas). Den globala klimatförändringen bidrar också till ökat antal och svårighetsgrad av extrema väderhändelser såsom skyfall, värmeböljor och stormar. Omfattande regionala miljöförändringar med effekter på ekosystem och samhällen sker t.ex. i Amazonas och Arktis till följd av förändringar i markanvändning respektive isförhållanden. Luftföroreningar är ett lokalt miljöproblem som ökat och blivit ett både regionalt och globalt problem, bl.a. kopplat till urbanisering. Kunskap om hur globala, regionala och lokala biofysiska processer hänger samman är centralt för att kunna värna vår miljö.

Globala miljöförändringar accelererade av människan

Klimatförändringar

Atmosfärens sammansättning och temperatur

Atmosfären består av olika gaser (syre, kväve, vattenånga, växthusgaser etc.), aerosoler (fina partiklar, vätskedroppar) samt olika typer av moln som utgörs av kondenserade vattendroppar eller iskristaller. Atmosfärens temperatur bestäms av en balans mellan hur mycket energi som tas emot från solen och hur mycket energi som reflekteras och strålas ut i rymden som värmestrålning.

Växthusgaser och aerosoler finns naturligt i atmosfären, men när människan ändrar atmosfärens sammansättning påverkas också klimatet. Naturligt förekommande växthusgaser och moln bidrar till att öka temperaturen, medan aerosoler från t.ex. vulkaner kan kyla klimatet under en kortare tid. Människans gradvis ökade förbränning av fossila bränslen sedan den industriella revolutionen i mitten av 1800-talet, samt förändrad markanvändning och djurhushållning har sedan dess dramatiskt ökat koncentrationen av koldioxid, metan och andra växthusgaser vilket i sin tur har förstärkt växthuseffekten med en global temperaturhöjning som följd. Människans utsläpp av aerosoler har samtidigt till en viss del bromsat uppvärmningen. Sedan 1800-talets mitt har jordens globala medeltemperatur ökat med drygt 1 ̊C och förväntas nå 1,5 ̊C inom kommande decennier.

Hittills har temperaturhöjningen varit särskilt stor över kontinenter samt på högre breddgrader på norra halvklotet. I Sverige har uppvärmningen redan nått ett medelvärde på 1,7 ̊C, där den största temperaturökningen skett i Norrland under vinter och vår.

Den globala uppvärmningen och den hydrologiska cykeln

Den pågående globala uppvärmningen ger upphov till förändringar i vattnets kretslopp - den hydrologiska cykeln. En varmare atmosfär resulterar i högre avdunstning från hav och land och luften kan även innehålla mer fukt. Detta bidrar till förändrad molnbildning och nederbörd. Generellt innebär högre temperatur att det finns mer energi i atmosfären, vilket ökar intensiteten i den hydrologiska cykeln. Nederbördens mängd, intensitet och mönster (tid och rum) förändras, vilket i sin tur påverkar mark- och luftfuktighet, avrinning mm. Dessa förändringar kan leda till störtregn, översvämningar, jordskred samt ökad styrka och längd på perioder av torka.

Den globala uppvärmningen tillsammans med förändrade nederbördsmönster medför en kraftig och accelererande minskning av snö, is och permafrost, dvs kryosfären på höga altituder och breddgrader. Detta medför i sin tur konsekvenser som till exempel förändrad tillgång till färskvatten, en gradvis havsnivåhöjning och en ökning av jorderosion och bergras. I Arktis sker en mycket snabb minskning av havsisen i Norra Ishavet. En minskning av jordens vita ytor medför också minskad reflektion av solinstrålning och förstärker därmed jordens uppvärmning.

Havens uppvärmning och försurning

Den globala uppvärmningen medför att haven värms upp. Haven agerar därmed som en viktig buffert mot temperaturhöjningen i atmosfären, men förändringarna medför också en stor påverkan på havens ekosystem. Förutom uppvärmningen så tas växthusgasen koldioxid upp direkt av haven och bildar kolsyra. Man räknar med att 25-30% av all koldioxid som släpps ut tas upp av haven, vilket leder till en sänkning av pH-värdet i haven – en försurning.

Minskad biologisk mångfald och förändringar av ekosystem

Förändring i markanvändning

Markens vegetation förändras naturligt över långa tidshorisonter. Människan har dock kraftigt påverkat den naturliga miljön och är nu den dominerande faktorn som bestämmer över markytans användning. Människans påverkan på markanvändning tillsammans med klimatförändringar gör att livsbetingelserna för många djur och växter förändras. Avskogning har skapat plats för odling, bete och urbana miljöer. En ökad mängd hårdgjorda ytor (vägar, bebyggelse) medför minskad infiltration av vatten i marken och en ökning av vattenmängden på markytan vid kraftiga regn. Ökad risk för översvämningar är ett resultat.

Förändringar i markanvändning, både förlust av naturliga ekosystem och intensivare utnyttjande av andra, innebär en allvarlig påverkan på djurs och växters utbredning och antal. Detta påverkar mångfalden av gener, arter och ekosystem negativt, vilket både är ett etiskt problem och leder till allvarliga följdverkningar för ekosystemens förmåga att bidra till välfärd och välbefinnande.

Förändringar i världshaven

Det största hotet mot havets växter och djur är överexploatering genom ett alltför stort fiske. Därtill medför havens uppvärmning och försurning stora påfrestningar och förändringar av havens ekosystem. Försurningen leder också till att det finns mindre mängd löst kalk i haven vilket drabbar växter och djur som använder kalk för att bygga skal och skelett. Många arter missgynnas av detta, eller kan helt försvinna från vissa områden, medan några få gynnas. Förändringarna påverkar också havens förmåga att bidra till människors försörjning.

Spridning av miljöpåverkande substanser i luft, mark och vatten

Skadliga luftföroreningar och svårnedbrytbara miljöföroreningar har spridits till mark, luft och vatten genom mänskliga aktiviteter under lång tid. Svaveldioxid och kväveoxider är luftföroreningar som bl.a. orsakar försurning av mark och vatten. Kvävedioxid kan reagera med solljus och kolväten från t.ex. bilavgaser och bilda marknära ozon som skadar växter men också är skadligt att andas in. Förbränning av fossila bränslen, jordbruk och annan mänsklig aktivitet bidrar till utsläpp av aerosoler som består av t.ex. sulfat, nitrat, organiska ämnen och sot. Dessa sprids i atmosfären och bidrar bl.a. till försurning samt luftföroreningar som påverkar människors hälsa. De påverkar också jordens energibalans och därmed klimatet.

Det sura nedfallet från svaveldioxidutsläpp har minskats drastiskt efter att man installerat skrubbrar som tvättar bort svaveldioxiden från rökgaser i kolkraftverk. Kvävedioxider och det ozon som kan bildas, utgör alltjämt en hälsofara i många städer med mycket biltrafik.

Kvicksilver är en naturligt förekommande metall i jordskorpan men också ett av de farligaste miljögifterna. Kvicksilver kan inte brytas ned utan lagras i mark, vatten och levande organismer. Genom förbränning av framför allt fossilt kol, samt användning av metallen i små och storskaliga industriella processer, har stora mängder förflyttats från jordskorpan till luft och hav. Kvicksilver i luft kan förflytta sig globalt och deponeras långt från sin utsläppskälla. Kvicksilverutsläppen i Sverige har minskat kraftigt liksom halterna i insjöfisk som dock är fortsatt förhöjd.

Ytterligare exempel på mänskligt tillverkade ämnen som bidrar till nedsmutsning är olika plaster samt kemikalier som används i jordbruket och byggsektorn. Långlivade ämnen som påverkar människors hälsa är speciellt problematiska. Ett exempel är PFAS, som är en grupp långlivade kemikalier som används för bl.a. brandsläckning och för att göra material vatten-, smuts- och fettavvisande. Miljögifter kan ackumuleras i näringskedjor - så kallad bioackumulering - vilket historiskt skapat stora problem med DDT, PCB, kvicksilver och bly. Vissa ämnen kan spridas långt från utsläppskällor genom transport med havsströmmar eller i atmosfären. Därför påträffas miljögifter till och med i arktiska miljöer. Fortfarande har t.ex. isbjörnar höga halter av hormonstörande miljögifter som DDT och PCB i sina kroppar.

Större plastbitar som slängs ut i naturen nöts, påverkas av solljus, och vittrar kemiskt, så att det bildas mikropartiklar som kan spridas effektivt med både luft och vatten. Mikropartiklar av plast finns i alla miljöer, inklusive i havsis, i havsvattnet och i sediment vid nordpolen. Vissa andra miljögifter åker snålskjuts på mikropartiklar vilket gör att djur kan få i sig både plast och miljögifter.

Miljöförändringars påverkan på människors hälsa

Sedan 1950 har den globala medellivslängden ökat från 50 till dryga 70 år, en förbättring i människors hälsa av en grad vi aldrig tidigare sett. Globala miljöförändringar inklusive klimatförändringarna riskerar dock att påverka människors hälsa och globala medellivslängden negativt de kommande decennierna. Detta har flera orsaker.

Klimatförändringarna har direkta effekter kopplade till översvämningar, störtfloder, torka och hetta. Extrema temperaturer kan t.ex. öka risken för värmebetingade sjukdomar, framför allt hos äldre människor. Förutom den rent fysiska påverkan, kan klimatförändringar också destabilisera livsmedelsförsörjningen och minska tillgången på rent vatten. Minskade skördar, t.ex. p.g.a. torka eller översvämningar, kan leda till undernäring och brist på viktiga näringsämnen, med konsekvenser för människors hälsa och motståndskraft mot sjukdomar. Ökade temperaturer kan påverka förekomsten av infektionssjukdomar, t.ex. genom att sjukdomsbärande myggor eller fästingar sprider sig till nya områden.

Spridning av miljöpåverkande substanser kan ge upphov till luftföroreningar, som kan leda till luftvägssjukdomar som astma, KOL och lungcancer, men också orsaka hjärt-kärlsjukdomar vid långvarig exponering. Vattenföroreningar kan påverka människors hälsa genom att vattenburna sjukdomar som diarré och kolera sprids lättare. Kemiska föroreningar i vattnet, som tungmetaller och bekämpningsmedel är ytterligare exempel på substanser som kan påverka människors hälsa negativt.

Förlusten av biologisk mångfald kan leda till ökad spridning av sjukdomar. När ekosystem degraderas kan det påverka balansen mellan värdorganismer och deras sjukdomsbärare. Detta kan öka risken för zoonotiska sjukdomar, som sker vid exempelvis ebolautbrott och här senast covid-19, då sjukdomar kan spridas från djur till människor. Slutligen kan miljöförändringar också påverka den psykiska hälsan. Människor kan drabbas av ångest, depression och ökad stress på grund av de hot och förändringar som miljön genomgår.

Orsaker till globala miljöförändringar

Dagens globala miljöförändringar är i stor utsträckning orsakade av människan. Det handlar oftast om flera samverkande orsaker. Miljöförstöring är kopplat till en syn på naturen som en resurs för människan att bruka, utan begränsning. Dessutom har jordens befolkning fördubblats, den globala ekonomin har fyrfaldigats och den globala handeln vuxit tiofaldigt de senaste 50 åren. Detta har drivit upp efterfrågan på energi och material och gjort världen mer sammanlänkad, vilket genererat ekonomiska vinster och ökad levnadsstandard för hundratals miljoner människor, men också stora negativa miljöeffekter. Det har också medfört ökade ekonomiska, sociala och miljömässiga ojämlikheter; relativt få människor förbrukar en stor del av de tillgängliga resurserna, samtidigt som de i begränsad utsträckning upplever konsekvenserna av sin livsföring.

Teknik och produktion

Teknisk utveckling har drivit på negativa globala miljöförändringar, samtidigt som det också framåt öppnar för mer hållbara lösningar. Teknisk utveckling kan också innebära att människan blir effektivare i sin resursutvinning. Det gäller allt från enklare verktyg till användningen av djur och så småningom större och mer komplicerade maskiner och system för utvinning och produktion. När människan började använda vattenkraft och senare kol och olja för att driva maskiner ökade verkningsgraden. För att använda tekniken krävs kunskap och organisation som i sin tur är beroende av hur vi strukturerar våra samhällen. En rad tekniker har möjliggjort storskalig resursutvinning inom exempelvis fiske och jakt, skogsavverkning och bergsbruk. Storskaligt jordbruk är beroende inte bara av mekanisering utan också av konstgödsel och bekämpningsmedel. De senaste århundradena har den stigande världshandeln med varor i olika grad av förädling byggt på utvecklingen av transportmedel som fartyg, järnväg, flyg och lastbil. Dessa transportmedel, tillsammans med buss och personbil, har möjliggjort den ökade långväga personliga mobiliteten.

Ekonomi och konsumtion

Möjligheten att tjäna på resursutvinning utan att ta miljö- eller klimathänsyn är en stark orsak till globala miljöförändringar. Dessutom har våra ekonomiska system stor betydelse för hur vi lever och fördelar resurser mellan människor. Ekonomisk tillväxt och en ständigt växande privatkonsumtion har lett till stigande levnadsstandard men också till stora konsekvenser för miljön. Till detta kommer användningen av material och ämnen som människan producerat men där producenterna inte behövt ta hänsyn till effekter på miljön. En del av dessa är giftiga för såväl människan som andra arter och svåra eller omöjliga att bryta ner medan vi har begränsad kunskap om andra. Produktion och försäljning av plast som sedan cirkulerar globalt är ett exempel.

Politik och juridik

Politiska system och ideologier kan diktera hur relationen mellan människan, hennes samhällen och miljön bör se ut och i viss mån reglera den genom skatter och lagstiftning. Subventioner och andra förmånliga villkor för miljöskadlig verksamhet bidrar till globala miljöförändringar. Subventioner skulle å andra sidan kunna stödja ekologisk odling och resurssnåla transporter, och lagstiftningen kan användas för att ställa om våra samhällen på strukturell nivå. På samma sätt kan politiska beslut, och särskilt internationella överenskommelser, verka för att bevara och rädda arter och miljöer – och i förlängningen människan. Ett exempel på detta är den internationella överenskommelsen som trädde i kraft 1989 om att skydda ozonskiktet genom att fasa ut freon och andra substanser.

Befolkningstillväxt, migration och urbanisering

Den globala befolkningstillväxten har möjliggjorts av ökad matproduktion och förbättrad hälsa. En större befolkning ställer samtidigt nya krav på resurser och hur dessa fördelas. Alla använder inte lika mycket resurser utan skillnaderna är idag stora; som nämnts ovan använder och konsumerar en liten del av världens befolkning väldigt mycket resurser och tvärtom. Därför kräver en hantering av resurs- och miljöproblem också att man fokuserar på rättvisa.

Urbanisering har en lång historia och har nu nått en omfattning så att ungefär halva jordens befolkning bor i städer. Urbaniseringen har omvandlat landskap och krävt ny infrastruktur för vatten, avlopp, transporter och avfallshantering. I en del av världens största städer fungerar inte dessa system, vilket får stora negativa konsekvenser för miljön och människors hälsa och liv. Samtidigt finns det mycket som tyder på att koncentrationen av människor i städer minskar belastningen på miljön, underlättar kunskapsproduktion och teknikförändring, kan ge bättre tillgång till sjukvård och rent vatten, och korta transporter.

Samhällets respons på globala miljöförändringar

Samhällets respons på globala miljöförändringar sker på flera nivåer – lokalt, nationellt och internationellt. Globala multilaterala överenskommelser om miljö, klimat och hållbar utveckling, som exempelvis Parisavtalet eller FN:s Agenda 2030, samlar nästan alla världens länder kring gemensamma målsättningar, även om det finns konfliktlinjer kring hur målen bäst ska uppnås. På regional nivå sätter, till exempel, EU:s gröna giv och unionens rättsligt bindande klimatlag upp målsättningar och strategier för en grön omställning och klimatneutralitet senast år 2050 med delmål till 2030. Styrningen sker även genom privata initiativ och regelverk där privata och offentliga aktörer samverkar (t.ex. certifiering av skog och marina resurser). Det är dock på nationell nivå som reglerna ska tillämpas. Detta förutsätter ofta förändrat beteende hos företag, kommuner och medborgare. Internationella avtal och institutioner saknar oftast möjligheter att genomföra sanktioner mot stater som inte uppfyller sina åtaganden.

I Sverige finns ett system med miljökvalitetsmål och ett generationsmål, som säger att vi ska ”till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser.” Sverige har också ett klimatpolitiskt ramverk som består av klimatlag, klimatmål och ett klimatpolitiskt råd. Den övergripande målsättningen är att uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser till år 2045, med delmål till 2030 och 2040. Sverige skall även bidra till Europeiska Unionens klimat- och miljömål, t.ex. att 2050 vara klimatneutralt. Unionens nettoutsläpp av växthusgaser skall vara minst 55 procent lägre 2030 än 1990 som ett steg på vägen till att vara klimatneutral 2050. Både statliga och icke-statliga aktörer, till exempel miljöorganisationer, företag och städer, är viktiga i arbetet med att uppnå målen på alla dessa nivåer, och allt fler nätverk och samarbeten växer idag fram mellan aktörer som representerar olika sektorer och delar av samhället. Medborgarnas roll är central för att få stöd och legitimitet för nationella åtgärder som kan leda till hållbara samhällsförändringar.

Bland andra FNs klimatpanel (IPCC) och den Internationella plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster (IPBES) pekar på att dagens globala miljöutmaningar är så stora att det inte är tillräckligt att vidta begränsade förändringar för att komma till rätta med dem. De globala miljöproblemen är också ofta sammanlänkade med andra samhällsutmaningar såsom fattigdom, ojämlikhet, energiförsörjning, och ohållbara konsumtions-och produktionsmönster. Det behövs därför politiska, ekonomiska, tekniska, sociala och kulturella förändringar för att komma åt alla de samhällsutmaningar som är kopplade till hållbarhetsfrågorna. Det internationella miljösamarbetet handlar inte bara om hur samhällen behöver arbeta med att minska källorna till globala miljöproblem. Det blir allt tydligare att samhällen världen över behöver anpassa sig till de negativa konsekvenserna och att de som lider förlust och skador från globala miljöproblem, som oftast inte bidragit själva, behöver stöd och/eller kompensation.

Protokoll

240318 Pdf, 3 MB.
231204 Pdf, 99 kB.
230510 Pdf, 297 kB.
221028 Pdf, 297 kB.
220614 Pdf, 1 MB.
220311 Pdf, 192 kB.
211111 Pdf, 562 kB.
210908 Pdf, 562 kB.
210524 Pdf, 113 kB.
210324 Pdf, 258 kB.
201113 Pdf, 199 kB.
200910 Pdf, 224 kB.
200515 Pdf, 403 kB.
200221 Pdf, 474 kB.
191015 Pdf, 331 kB.
190521 Pdf, 357 kB.
190206 Pdf, 333 kB.
181119 Pdf, 317 kB.
181003 Pdf, 335 kB.
180522 Pdf, 306 kB.
180213 Pdf, 331 kB.
171127 Pdf, 291 kB.
170516 Pdf, 284 kB.
170209 Pdf, 100 kB.
161124 Pdf, 100 kB.
160928 Pdf, 346 kB.
160510 Pdf, 338 kB.

Årsberättelser

Årsberättelse 2023 Pdf, 999 kB.
Årsberättelse 2022 Pdf, 2 MB.
Årsberättelse 2021 Pdf, 346 kB.
Årsberättelse 2020 Pdf, 418 kB.
Årsberättelse 2019 Pdf, 491 kB.
Årsberättelse 2018 Pdf, 819 kB.
Årsberättelse 2017 Pdf, 470 kB.
Årsberättelse 2016 Pdf, 425 kB.

Geoengineering: Science Fiction or an Element for a Sustainable Future?

Ett event finansierat av KVA och SFF 2022 genom Svenska Nationalkommittén för Globala Miljöförändringar.

Lär mer om eventet här.