Paleontologiska samlingar

Evolutionsmuseets samling av fossila ryggradsdjur är den största i Sverige, med ett stort antal vetenskapligt beskrivna exemplar. Vetenskapshistoriskt representerar samlingarna uppkomsten och utvecklingen av vertebratpaleontologi som forskningsfält i Sverige. Världsunika delsamlingar omfattar fossil från USA, Svalbard, Madagaskar, Tyskland, England, Östgrönland och Kina. Fossilen från Kina, den så kallade Lagreliussamlingen, intar en särställning, då den kom till Uppsala genom ett bilateralt samarbetsprojekt mellan Kina och Sverige på 1920-talet.

Våra samlingar av Svenska ryggradslösa fossil speglar alla områden med fossilförande lager i Sverige. Samlingens vetenskapliga tyngd är stor och den innehåller fossil från ett flertal arbeten som var grundläggande för kännedomen om Sveriges äldsta fossilförande lager. Nyckelsamlingar omfattar prover från kambriska lager i Lappland, Jämtland, Närke och Västergötland samt historiska och stratigrafiskt viktiga prover från ordoviciska lager i Dalarna, Uppland och Öland.

Korrespondens om lån ur samlingarna

Evertebratpaleontologi: jan-ove.ebbestad@em.uu.se

Vertebratpaleontologi: benjamin.kear@em.uu.se

Viktiga samlingar

Evertebrater

Våra äldsta evertebratsamlingar omfattar fossil samlade från 1650 och framåt till tidig 1800-tal, då paleontologi framstod som en vetenskap i Sverige. Fossilen i dessa gamla samlingar var ofta del av en större samling med mineral och bergarter, där samlingen tillhörande Magnus von Bromell är typisk. Samlingen som förvärvades från Kungl. Vetenskaps-Societeten i Uppsala 1860 lade grunden för de fossila samlingarna vid universitetet, där bl.a. svenska fossil beskrivna 1818 av Göran Wahlenberg ingick.

Samlingen växte under tidig 1900-tal genom forskningsprojekt bedrivna av Professor Carl Wiman, Sveriges första professor i paleontologi, och hans studenter. En av dessa, Elsa Warburg, samlade unikt material från sen ordovicium i Dalarna. Wiman beskrev själv ett stort antal fossil från Uppland. Ett flertal pionjärarbeten som beskrev Sveriges äldsta fossilförande lager från Jämtland, Dalarna, Västergötland och Öland gjordes vid museet under 1940-1960-tal. I de senare åren har ytterligare fossil från Lappland, Jämtland, Dalarna, Västergötland och Närke tillkommit och samlingen fortsätter växa. Museets typsamling för vetenskapligt beskrivna evertebratfossil har idag ca. 15 000 exemplar.

Vertebrater

Museets samling av fossila ryggradsdjur är den största i Sverige och omfattar världsunika exemplar. I det äldsta samlingarna fanns bara enstaka exemplar av fossila ryggradsdjur, och först under Carl Wimans tid tillkommer kärnan av den samlingen museet idag husar. Mellan 1908-1929 samlades ett stort antal fossiler från trias- och juralagren på Svalbard, som under Wimans ledning blev beskrivna i ett stort antal artiklar.

Under åren 1918-1921 gjorde Wiman omfattande fynd av marina reptil i Skånes kritlager, och samtidigt började han köpa in främst fossila reptil från USA, England och Tyskland. Syftet var att bygga upp en referenssamling och skaffa jämförande material då inget sådant fanns i Sverige. År 1921 förvärvades en stor samling ryggradsfossil från New Mexiko, 1911 en samling Sydamerikanska däggdjursfossil och 1930 en samling sub-fossil från Madagaskar.

Ett unikt samarbete med Kina påbörjades 1919, och fram till 1924 kom hundratals lådor med fossila däggdjur, men även dinosaurier, sköldpaddor och fisk, till Wiman i Uppsala. Bland dyrgriparna är tänder från Pekingmänniskan (nu Homo erectus). Samlingarna från Kina döptes till Lagrelius-samlingen, efter mecenaten Axel Lagrelius. De paleontologiska samlingarnas nuvarande byggnad blev rest just för att få plats med Lagrelius-samlingen.

• Skånesamlingen
• Svalbardsamlingen
• Sternbergsamlingen
• Gräsövalen
• Madagaskarsamlingen
• Lagreliussamlingen

Växtfossil

Museets samling av fossila växter är relativt liten. Två delsamlingar som ska nämnas är växtfossil från Svalbard insamlade under expeditioner på 1920-tal, och material av pliocen ålder från södra Japan beskrivet av Rudolph Florin.