Psykologiämnets och institutionens historia vid Uppsala universitet

Psykologiämnets organisation genom åren

Uppsalas första experimentella laboratorium i psykologi grundades 1902, men det dröjde fram till 1948 innan en professur och institution i psykologi inrättades. Sydney Alrutz hette mannen bakom det första psykologiska laboratoriet och han arbetade på Institutionen för fysiologi. Alrutz kollegor på den medicinska fakulteten uppmuntrade honom att starta laboratoriet, men filosoferna motsatte sig förslaget. Slutligen beslutades att psykologi skulle tillhöra ämnet pedagogik. Alrutz började undervisa på Pedagogiska institutionen, men erhöll aldrig någon fast tjänst.

1948 inrättades den första svenska professuren i psykologi och i och med det tillkom Psykologiska institutionen (Uppsala var alltså först i Sverige!). Professorn hette Rudolf Anderberg och hade före etableringen av det fristående ämnet psykologi arbetat som professor vid Pedagogiska institutionen. Hans forskning handlade främst om arbetspsykologi, individuella skillnader och klassisk psykofysik.

1957 utnämndes Gunnar Johansson till professor i psykologi. Hans forskning handlade främst om perception och han blev internationellt känd p.g.a. sin forskning inom rörelseperception.

1969 blev Ingemar Dureman professor i psykologi vilket innebar att institutionen hade två professorer under en tid. Dureman var främst intresserad av klinisk, fysiologisk och farmaceutisk forskning. Han engagerade sig även i frågor rörande psykologyrket och samarbetade en hel del med kollegor inom psykiatrin. Omkring 1969 aktiverades en redan existerande grupp representanter från institutionerna för psykologi, sociologi och pedagogik som hade för avsikt att organisera och ta ansvar för de tillämpade delarna av psykologutbildningen. Gruppen kallades Beteendevetenskapliga Institutionsgruppen (BIG). 1969 års Tillämpning inom Grundutbildningen (TIG) trädde i kraft 1971 och 1972 ersattes den av Psykologutbildning efter Grundutbildningen (PEG). 1977 blev gruppen en egen institution - Institutionen för tillämpad psykologi. Professor Dureman flyttades dit och i praktiken innebar detta att det fanns två institutioner för psykologi vid Uppsala Universitet: Psykologiska institutionen (PI) och Institutionen för tillämpad psykologi (ITP).

Under 1970-talet växte studentantalet och många nya lärare anställdes vid institutionerna. Under samma period tillsattes även några nya professorer, bl.a. Arne Öhman och Berndt Brehmer, vilket bidrog till att forskningen vid de båda institutionerna breddades till att bl.a. inkludera kognition, utvecklingspsykologi, hälsopsykologi, musikpsykologi, personlighets- och socialpsykologi. Den 1 juli 1996 slogs Psykologiska Institutionen och Institutionen för tillämpad psykologi samman till Institutionen för psykologi (IP).

Psykologiämnets hemvist genom åren

A-huset uppfördes ursprungligen för Anatomiska institutionen. Det stod färdigt 1850 och hade då bl. a. en föreläsningssal, två dissektionsrum och två rum för de anatomiska samlingarna. Vaktmästaren bodde på vinden i ett rum och kök. Huset var inte särskilt ändamålsenligt ens med den tidens anspråk. Det fanns t.ex. varken ventilation eller belysning. Studenterna arbetade vid skenet av talg och stearinljus som de själva var tvungna att ta med sig. Vatten hämtades från en brunn i det stora dissektionsrummet, där uppvärmningsanordningen bestod av en öppen spis. Under vinternätterna frös i allmänhet alla preparat i de oeldade lokalerna. För att tillgodose institutionens växande behov byggdes huset ut på 1870-talet. Arbetet fick inte inkräkta på undervisningen och tog därför fem år att slutföra. 1886 var ombyggnaden klar och huset hade då i stort sett fått den exteriör det har än idag. Övervåningen i det ursprungliga huset från 1850 höjdes och erhöll betydligt förstorade fönster. Flyglar tillkom mot Västra Ågatan och Trädgårdsgatan. Även mot norr byggdes en flygel där de två övre våningarna upptogs av en storslagen föreläsningssal (B-husets nuvarande andra och tredje våning).

Histologiska institutionen fick 1932 lokaler i en nybyggd fastighet längs Västra Ågatan (nuvarande C-huset). Tidigare hade histologerna hållit till i övervåningen på Anatomiska institutionens flygelbyggnad (den längs Fyrisån). På 1970-talet fick anatomerna och histologerna lokaler i det nybyggda Uppsala Biomedicinska Centrum (BMC) på Artillerigärdet.

Under sommaren 1999 och 2000 gjordes omfattande ombyggnationer. Förändringarna har bl.a. berört personalrummet som flyttats till andra planet i A-huset, f.d. Psykologiska institutionens kansli i A-husets bottenplan som byggts om till en ny föreläsningssal och ventilationssystemet som byggts om i A- B- och C-huset.

Institutionen fortsatte att expandera under början av 2000-talet. Samtidigt visade bl.a. en brandbesiktning att H-huset inte kunde användas i enlighet med institutionens planer. Då uppenbarade sig en möjlighet att ersätta H-huset med det större s.k. Gårdshuset. Detta uppfördes i två etapper under 1860-talet och avsåg då att rymma de Patologiska och Fysiologiska institutionerna. Under början av 2000-talet lämnade den dåvarande hyresgästen, Institutionen för kulturantropologi och etnologi huset och Institutionen för psykologi kunde lämna H-huset och flytta in i det lediga Gårdshuset efter diverse renoveringar och kompletteringar.