”Tio år med VFS har gett nyfikenhet på att skapa i nya konstellationer”

Upplägget är enkelt. Ett projekt. Nio månader. Minst två parter. En av dem inom akademin och en utanför.

För dem som beviljas stöd är VFS (Verifiering för samverkan) ett sätt att upptäcka nya vägar att berika den egna forskningen. För Uppsala universitetet är det en möjlighet att skapa rum för en ny och innovationsfokuserad forskningskultur.

Många floskler beskriver samverkan

Det har hunnit gå tio år sedan VFS först delades ut. Kriterierna har ändrats något, men grundprincipen är den samma: VFS är ett sätt för forskare och externa aktörer att snabbt och med stöd från universitetets samverkansledare komma igång i gemensamma projekt.

I dagsläget administreras bidraget av Uppsala universitet Samverkan, som ger stöd till samverkansprojekt som involverar forskare vid universitet och externa parter.

– Vi river murar, bygger broar, sänker trösklar. Det finns många floskler för att beskriva stöd till samverkansprojekt. Men det är vad det handlar om: att det ska bli lättare för forskare att arbeta tillsammans med externa parter och vice versa, säger Jenny Nordquist, avdelningschef för Uppsala universitet Samverkan.

Kan bara sökas av forskare vid universitet

VFS-medlen kommer från universitetet och kan sökas av forskare vid Uppsala universitet. Den externa parten kan vara ett företag, en ideell organisation eller en myndighet.

– En viktig komponent är att det i förlängningen ska gå att se en samhällsnytta i projektet. För att arbetet ska fungera ser vi att intresset från de båda partnerna dessutom behöver vara ömsesidigt.

För den externa parten kan värdet man hoppas få ut vara ett genombrott i utvecklingen av en ny produkt eller tjänst. För forskaren resultat som flyttar fram forskningsfronten tack vare till exempelvis unik mätdata, eller analysinstrument från företaget eller organisationen man samverkar med.

– En annan viktig beståndsdel i VFS är som i all samverkansforskning att båda parter behåller sin identitet. Forskaren förblir självständig. Företaget förblir företag.

Finansiering för förnyad forskningskultur

VFS är också tänkt som kulturbyggare inom universitet.

– Jag upplever att samverkan bygger en kultur av utmaningsdrivet kunskapsutbyte. Det är en kultur där man är nyfiken på att skapa i konstellationer man inte tidigare provat. Där kunskap naturligt sprids genom de medverkande parterna och direkt kommer till användning.

Samtidigt ställer samverkansforskning andra krav på forskaren än ett traditionellt forskningsprojekt och det finns goda skäl för den som vill prova att ta hjälp, inte minst i planeringsfasen.

– Det kräver ett visst tankesätt för att lyckas, säger Jenny Nordquist.

Hon nämner att man exempelvis måste vara medveten om att samverkansprojekt innehåller två parter som kan ha motstridiga intressen.

– Det gäller att ringa in vilka intressen som kan förverkligas i ett projekt och vilka som inte kan det. Det är våra samverkansledare duktiga på att ge råd kring.

Vilka resultat har du sett under de tio år VFS har funnits?

– Vi har självklart sett traditionella forskningsresultat i form av att enskilda forskare publicerar sina artiklar. Att forskaren har rätt att publicera resultat är något vi hjälper till att garantera genom de samverkansavtal som ingås. Men vi har också sett att hela innovationsmiljöer växa fram. Det har börjat med en person som haft ett VFS-projekt och som sedan gått vidare genom exempelvis finansiering från Vinnova, säger Jenny Nordquist.

Marie-Louise Olsen