Utrikesfödda mer utsatta för trakasserier och mobbning

– Nu när vi är medvetna om att problemet finns behöver universitetet också lära sig att tänka på nationell bakgrund i arbetet med att motverka mobbning och trakasserier. Det är förstås speciellt viktigt om vi ska vara ett internationellt universitet, säger Minna Salminen-Karlsson, affilierad forskare vid Centrum för genusvetenskap.

Minna Salminen har på uppdrag av rektor analyserat universitetets siffror i en nationell enkät som genomfördes under pandemin. Analysen redovisas i rapporten "Genusbaserad utsatthet, sexuella trakasserier och mobbning på Uppsala universitet". Rapporten är på svenska och kommer att översättas till engelska inför hösten 2024.

Enkäten genomfördes av forsknings- och samverkansprogrammet om sexuella trakasserier och genusbaserad utsatthet i akademin som drivs av Kungliga tekniska högskolan, Karolinska Institutet, Malmö universitet och Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet.

Bör ses som en indikation

Resultaten i enkäten bör ses som en fingervisning över vilka områden som behöver uppmärksammas.

– Siffrorna bottnar i en enkät med kryssvar utan några frisvar. Vi vet alltså inte varför studenter och anställda svarat som de gjort. De som blir utsatta för samma beteende tolkar ju situationen olika. Det blir också ganska få svarande i vissa fall när man börjar bryta ner på olika grupper. Men det finns många statistiskt signifikanta skillnader som pekar på var universitetet behöver ta reda på mer och arbeta med jämställdhet och lika villkor.

I intervjun lyfter Minna Salminen-Karlsson fram två insatsområden som behöver uppmärksammas mer: skillnaderna mellan utrikes- och inrikesfödda anställda och skillnaderna mellan inrikesfödda studenter med två utrikesfödda föräldrar och studenter med två inrikesfödda föräldrar respektive stor underrapportering av sexuella trakasserier och studenternas möjlighet att rapportera sexuella trakasserier.

I övrigt bekräftar enkäten situationen som är allmänt känd från forskning och andra undersökningar. Kvinnor utsätts oftare än män för sexuella trakasserier och det är oftare män som är förövare (se också tidigare artikel om den nationella enkäten via länkrutan nedan).

Utrikesfödda mer utsatta

Det är betydligt fler utrikesfödda som i enkäten anger att de mobbats. 21 procent av de utrikesfödda jämfört med 7 procent av anställda födda i Sverige svarar att de blivit utsatta för mobbning på sin arbetsplats under de senaste tolv månaderna.

Här finns också en skillnad mellan könen. Av utrikesfödda kvinnor anger cirka 25 procent att de har mobbats jämfört med 16 procent för männen.

Bland doktoranderna visar resultaten att utrikesfödda kvinnliga doktorander oftare anger att de mobbats av handledaren jämfört med inrikesfödda kvinnliga doktorander (12 procent jämfört med 2 procent).

– Svaren i enkäten tyder på att mobbningen och de sexuella trakasserierna mycket handlar om arbetsmiljöer och arbetsklimat. Det är oftast kollegor som mobbar och inte chefer. Vid universitetet har vi ju en organisation där chefen inte märks så mycket, säger Minna Salminen-Karlsson.

Studenter med invandrarbakgrund utsatta

Svaren i enkäten visar att inrikesfödda studenter med två utrikesfödda föräldrar upplever mobbning oftare än andra studenter.  Samma gäller för kränkningar på sociala medier; en femtedel av inrikesfödda studenter med två utrikesfödda föräldrar anger att de blivit trakasserade via sms, mejl eller sociala medier.

Även utrikesfödda studenter mobbas och kränks på sociala medier signifikant oftare än inrikesfödda studenter.

Mobbningen av studenter sker oftast av andra studenter.

Låg rapportering av trakasserier

Det är ganska få som rapporterar sexuella trakasserier, cirka en femtedel av ovälkommen sexuell uppmärksamhet rapporteras. Det här innebär förstås i sin tur att arbetsgivaren delvis får svårt att motverka problemet.

En del av anledningarna som anges till att inte rapportera sexuella trakasserier påverkas av universitetets sätt att hantera anmälningarna. Det gäller till exempel svarsalternativen "Hade inte gjort skillnad", "Skulle kunna påverka mig negativt" eller "Visste inte till vem".

I enkäten framgår att det finns en tydlig skillnad mellan varför utrikesfödda respektive inrikesfödda kvinnor inte rapporterar sexuella trakasserier. 32 procent av de utrikesfödda anger alternativet ”Jag visste inte vem jag skulle vända mig till” mot 11 procent för inrikesfödda kvinnor.

– Universitetet behöver ha bra rutiner för att hantera sexuella trakasserier och alla behöver veta hur man sätter igång processen. Det är också viktigt att medarbetare och studenter är medvetna om att rutinerna finns och hur de fungerar för att våga rapportera.

Åskådarutbildning en väg framåt

Rapporten avslutas med en genomgång av forskningsläget och förslag för att öka jämlikheten mellan inrikes- och utrikesfödda samt reformer av trakasserihanteringen.

Ett av förslagen är att arbeta med det som kallas åskådarutbildning. I korthet handlar det om att utbilda medarbetare och studenter i att bli medvetna om och känna igen sexuella trakasserier samt att få verktyg för hur man kan agera i olika situationer för att motverka att trakasserierna får fotfäste. Åskådarutbildning är ett effektivt sätt att förhindra eskalering av trakasserier.

– Genom åskådarutbildning får man verktyg för att veta hur man ska agera när man ser trakasserier. Det kan handla om saker som att byta samtalsämne och göra en situation mindre laddad. Forskningen har visat att de små trakasserierna - om de får stå oemotsagda – riskerar att leda vidare till allvarligare trakasserier.

Vad händer nu?

Det pågår för närvarande förberedelser för att kunna erbjuda medarbetarna en åskådarutbildning. Dessutom är snart en webbutbildning för att motverka härskartekniker klar.

Rektor har också gett rådet för lika villkor i uppdrag att ta fram ett program för lika villkor. Programmet ska fungera som ett universitetsövergripande styrdokument för det långsiktiga arbetet med lika villkor och jämställdhet.

Anders Berndt