Stödlinje vittnar om transpersoners utsatta situation

Sedan i februari i år kan transpersoner som blivit utsatta för våld i nära relation eller sexuellt våld ringa till den nya stödlinjen som drivs av Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) på uppdrag av regeringen. Linjen är öppen alla dagar i veckan och bemannas av sjuksköterskor eller socionomer som har både vålds- och transkompetens.

Under det första halvåret har man tagit emot 250 samtal, vilket är fler än vad projektledare Chris-Emelie Denstedt hade vågat hoppas på.

− Det är en viktig målgrupp där många tyvärr har erfarenhet av dåligt bemötande och därför drar sig för att söka stöd. Därför tycker vi det är positivt att så många ändå vågat ringa, säger Chris-Emelie Denstedt, projektledare på Nationellt centrum för kvinnofrid.

Runt 55 procent av samtalen har dock varit ”tysta” vilket betyder att det är någon som ringer, men att personen inte säger något. Av erfarenhet från tidigare vet man att det i vissa fall kan röra sig om att de testar, men inte vågar prata, för sedan återkomma igen och då faktiskt vilja prata.

Transpersoner mer våldsutsatta som grupp

NCK driver även två andra linjer: Kvinnofridslinjen och Stödlinjen för män. Tack vare det har man haft möjlighet att jämföra hur utsattheten mellan personerna som ringer till de olika linjerna skiljer sig åt.

− Vad som sticker ut i stödlinjen för transpersoner är att sexuellt våld är den våldstyp som är näst vanligast att man blivit utsatt för. Den andelen är betydligt högre än i de andra två stödlinjerna, säger Chris-Emelie Denstedt.

En annan skillnad jämfört med de övriga linjerna, är vad den utsatta har för relation till den som utsätter dem för våld. I Stödlinjen för män och Kvinnofridslinjen är det ofta en partner eller före detta partner som är våldsutövaren.

− I stödlinjen för transpersoner är det en bredare bild. Där är det vanligare att det är en närstående, släkting eller bekant som är våldsutövaren. Det är också vanligare att bli utsatt av flera olika personer. Av en familjemedlem och en partner till exempel.

I alla tre stödlinjer är bostaden, den egna eller någon annans, den vanligaste platsen där våldsutövandet sker. Translinjens samtal sticker dock ut i och med att våldet i högre utsträckning än i de andra linjerna sker på andra platser. Det kan till exempel vara på arbetsplatsen, i skolan eller digitalt.

Sammanfattningsvis kan man se att transpersoner blir utsatta i fler olika typer av relationer, av fler förövare och att det sker på fler platser.

− Det är det vi ser hittills men då är det viktigt att understryka att vi har ett ganska begränsat underlag. Men det avspeglar ändå det man har sett i studier och forskning, att det är en grupp som jämfört med cispersoner* som är våldsutsatta på flera plan.

Var det väntat att det är en så utsatt grupp?

− Jag kan tyvärr inte säga att jag blev förvånad, den kunskapen jag hade med mig in i det här projektet blev dessvärre bekräftad. Man ska ha med sig att statistiken bygger på ett begränsat urval, men vi ser redan nu att behovet finns för denna stödlinje.

Fotnot: Cisperson är en person som identifierar sig med könet man blev tilldelad vid födseln.