Våldsförebyggande arbete i kommuner
Våldsförebyggande arbete (våldsprevention) är åtgärder som ska förhindra att våld uppstår eller upprepas. Det kan bland annat handla om insatser till pojkar och unga män där syftet är att förändra attityder och motverka skadliga könsnormer.
Ett utökat och verkningsfullt våldsförebyggande arbete är en av den nationella strategins fyra målsättningar. Det handlar om att arbeta systematiskt med våldsförebyggande insatser riktade till män för att minska det mänskliga lidandet som våldet skapar.
I kommunerna finns flera verksamheter som kan arbeta våldsförebyggande. Strategin nämner förskolan, skolan, vuxenutbildningen, elevhälsan, den kommunala hälso- och sjukvården, idrotten, trossamfunden och annat föreningsliv, den kommunala familjerätten, föräldraskapsstödet inklusive familjerådgivningen, vissa delar av socialtjänsten samt samhällsorienteringen för nyanlända.
Även andra verksamheter, till exempel fritidsverksamheten och ungdomsmottagningen, kan bedriva våldsförebyggande arbete.
Genusperspektiv av betydelse för effekten
Studier visar att en stereotyp syn på könsroller ökar risken för att ha använt våld. Att ha ett genusperspektiv på det förebyggande arbetet är därför en förutsättning för att åtgärderna ska vara effektiva. Kunskap om maskulinitetsnormer är ett viktigt verktyg, liksom att arbeta med jämställdhet.
Olika sätt att arbeta förebyggande
Det finns flera olika former för våldsförebyggande arbete.
Universellt förebyggande insatser
Insatser som riktar sig till en bred målgrupp kallas för universellt våldsförebyggande insatser. Det är ofta program som vill förändra föreställningar om kön, skapa mer jämställda relationer och motverka normer som kopplar ihop maskulinitet med våldsutövande.
Den här formen av arbete är bland annat vanligt inom skolan. En kartläggning som Sveriges kommuner och landsting (Nu Sveriges kommuner och regioner, SKR) gjorde 2016 visade att en tredjedel av alla skolförvaltningar någon gång bedrivit arbete för att förändra normer för maskulinitet i förskola, grundskola eller gymnasium de senaste sex åren. Nästan lika många hade genomfört våldsförebyggande arbete.
Selektiva insatser
Selektiva insatser
Selektiva insatser riktar sig till en grupp som anses befinna sig i riskzonen för att antingen själva utöva våld eller utsättas för våld. Grupper som ansetts viktiga att nå är bland annat nyanlända och asylsökande med begränsad kunskap om det svenska samhället. Här kan det finnas ett behov av information om sex och samlevnad, jämställdhet samt svensk lagstiftning. På Sveriges regioners gemensamma webbplats riktade till unga Youmo.se finns information om sex, hälsa och jämställdhet.
I de flesta kommuner erbjuds föräldrautbildning, ibland inom ramen för familjecentralen, där föräldrar får stöd i att hantera typiska vardagsproblem och konfliktsituationer med sina barn. Fyra behandlingsprogram som vänder sig till föräldrar som behöver stöd i sitt föräldraskap är Connect, Komet, De otroliga åren och COPE.
Det finns en nationell jämförelsestudie av de fyra föräldrastödsprogrammen. Studien har genomförts av Örebro universitet i samarbete med Lunds universitet, Göteborgs universitet och Karolinska institutet på uppdrag av Socialstyrelsen.
Indikativa insatser
Indikativa insatser riktar sig till personer som redan har erfarenhet av att utöva våld eller att utsättas för våld.
Socialtjänstens ansvar för att arbeta med våldsutövare
Socialtjänsten har också ett ansvar för att bedöma behovet av insatser för unga som begått våldsbrott och sedan ge insatser. Läs mer i Socialstyrelsens metodguide för socialt arbete (socialstyrelsen.se) för information om kunskapsläget för olika metoder.
Insatser av situationell karaktär
En annan form av våldsförebyggande arbete är insatser av situationell karaktär. Där är syftet att göra brott mer riskabla eller svårare att utöva. Det kan till exempel röra sig om att ha mer belysning eller ökad bevakning på platser där våldsbrott begås.