Befolkningsundersökningen Våld och hälsa

Metod

Studien genomfördes genom en frågeenkät som skickades till ett riksrepresentativt urval av 10 000 kvinnor och 10 000 män i åldern 18–74 år folkbokförda i Sverige. Svaren samlades sedan in genom en kombinerad webb- och postenkät i samarbete med Statistiska centralbyrån (SCB). Svarsfrekvensen uppgick till 52 procent.

I studien ställdes frågor om utsatthet för olika typer av våld – sexuellt, fysiskt och psykiskt. Frågorna rörde tiden före 15 års ålder, åldern 15–17 år, efter 18 års-dagen samt det senaste året. Frågorna som konstruerades var till stor del hämtade från etablerade instrument, men i viss utsträckning skapades också nya frågor och svarsalternativ. WHO:s definition av begreppet våld var vägledande i avsnittets innehåll och utformning. Frågorna var detaljerade och fokuserade på konkreta händelser.

I studien ställdes även frågor om de svarandes fysiska, psykiska och sociala hälsa. Den största delen rörde den nuvarande hälsosituationen, men även frågor om ohälsa tidigare i livet ingick. Etablerade frågeinstrument användes för att mäta indikationer på alkohol- och drogmissbruk, posttraumatiskt stressyndrom, ångest och depression. Även frågor om respondenternas erfarenheter av självskadande beteende och narkotika ställdes, såväl som frågor om sexuella erfarenheter, socialt kapital med mera.

Resultat

Resultaten visar att våldet är utbrett och att utsattheten skiljer sig åt mellan kvinnor och män. Kvinnor uppvisade betydligt högre andel utsatthet för allvarligt sexuellt och psykiskt våld, medan män rapporterade högre utsatthet för allvarligt fysiskt våld. Kvinnor utsattes i betydligt högre grad för olika typer av våld av en partner, medan män vanligtvis blivit utsatta för fysiskt våld eller hot om fysiskt våld av en för dem okänd man.

Utsatthet för våld i barndomen och i ungdomen

14 procent av kvinnorna och 17 procent av männen i studien hade erfarenheter av upprepad utsatthet för fysiskt våld i barndomen. En dryg fjärdedel av både kvinnor och män hade under sin barndom utsatts för upprepat psykiskt våld i termer av förnedring, kränkning, mobbning eller liknande. 13 procent av kvinnorna och 4 procent av männen hade erfarenheter av att mot sin vilja ha tvingats till samlag (inklusive försök) före 18 års ålder.

Studien visar också att det fanns en påtaglig koppling mellan utsatthet i barndomen och utsatthet senare i livet, oberoende av vilken typ av våld respondenterna tidigare utsatts för.

Utsatthet för våld i vuxenlivet

Drygt 10 procent av kvinnorna och 1 procent av männen i studien hade utsatts för allvarligt sexuellt våld efter sin 18-årsdag. 20 procent av kvinnorna och 8 procent av männen hade under någon period i sitt vuxna liv levt med utsatthet för upprepat och systematiskt psykiskt våld som utövats av en aktuell eller tidigare partner. I vuxen ålder hade 10 procent av kvinnorna och 15 procent av männen någon gång blivit utsatta för allvarligt fysiskt våld i termer av att ha blivit slagna med knytnäve eller föremål, sparkade eller utsatta för våld med vapen eller liknande.

Våldsutsatthet och ohälsa

Studien visar på en tydlig koppling mellan utsatthet för våld och fysisk och psykisk ohälsa senare i livet.

De kvinnor och män som hade utsatts för allvarligt sexuellt, fysiskt och/eller psykiskt våld uppgav i betydligt högre utsträckning symtom på depression och riskbruk av alkohol, och även kroppsliga symtom som huvudvärk, smärta i axlar eller nacke, yrsel eller återkommande tarmbesvär jämfört med dem som inte varit utsatta. Det var även flera gånger vanligare att uppge symtom på posttraumatiskt stressyndrom och självskadebeteende.

Forskargruppen

I forskargruppen som ansvarade för studien ingick professor Gun Heimer, NCK, med dr Steven Lucas, Uppsala universitet och docent Tommy Andersson, Umeå universitet.