Paleontologisk forskning

Forskningsteman

Samlingsbaserade projekt inkluderar den kambriska biostratigrafin i Baltoskandien, ordoviciska marina ekosystem, fyrfota djur (tetrapoder) från Svalbards triaslager, bevarande av biomolekyler och mjukvävnader i marina reptiler från jura, historiska kinesiska dinosaurier från det svenskkinesiska samarbetet på 20-talet, ryggradsjur från Skånes kritalager och den subfossila megafaunan från Madagaskar. Ett fokus ligger på paleontologisk polarforskning, med syftar att undersöka fossila biologiska samhällen från arktiska miljön och deras ekologi och utveckling under de senaste 600 miljoner åren.

Våra forskare

Personalen vid Evolutionsmuseets paleontologiska sektionen är engagerade i forskning, undervisning och samlingsarbete. Inom enheten handleder vi forskarstuderande och postdocs. Vi deltar även i den utåtriktade verksamheten genom visningar och vetenskapskommunikation genom sociala media.

• Vivianne Berg-Madsen
• Jan Ove R. Ebbestad
• Alexander Gubanov
• Benjamin Kear

Utvalda projekt

Skandinaviens äldsta komplexa ekosystem

Digermulhalvön i Finnmark i norra Norge har en unik geologi. Lagerföljden där består av nästan 3 000 meter sediment som spänner över mer än 300 miljoner år, från kryogen till tidig ordovicium. Detta är också den enda platsen i Skandinavien där sediment och fossil från den viktiga Ediacaran-Cambrian gränsen är bevarade. Digermulen Early Life Research Group, som leds av Tromsö Universitetsmuseum i Norge, har under många år studerad lagerföljden på Digermulhalvön för att förstå övergången och utvecklingen av komplexiteten i tidig ekosystem från enkla encelliga eukaryoter till framväxten av bioturberande organismer och deras inverkan på sedimenten. En viktig aspekt är uppkomsten och utvecklingen av organiska mikrofossil, som vi har bevarade från de äldsta glacial lagren i ediacara till understa kambrium. Vi undersöker även övergången mellan den så kallade ediacara-biotan till en ny och rik fauna av i början av kambrium, som representeras av en stor diversitet av spårfossil från bilaterala organismer. På Digermulhalvön kan vi även studera diversiteten av skalförsedda organismer under tidig kambrium. Ett övergripande verktyg vi använder är petrografi och proveniens, som syftar på att förstå sedimentens ursprung och som kan säga oss hur den biologiska och geologisk utvecklingen påverkar varandra.

Museets projektmedarbetare: Jan Ove R. Ebbestad

Kambrium i Norden

Kambriska sediment är utbredda i Skandinavien och ganska fossilrika. Biostratigrafin är för det mesta baserad på trilobiter men mycket arbete återstår för att förstå utvecklingen av faunan och hur den ändrades genom de stora omvälvning i sedimentavsättningarna genom Kambrium. Dessutom kan både dokumentation av mångfald och korrelation av lagren i Baltoskandien förbättras. Den pågående forskningen fokuserar på nedre och mellersta kambrium och bygger på flera nya samlingar samt befintliga typ- och allmänna samlingar i Skandinaviska museer.

Museets projektmedarbetare: Jan Ove R. Ebbestad, Alexander Gubanov och Vivianne Berg-Madsen

Bodakalkens fauna

Den senordoviciska (Katian) Bodakalkstenen bildar enorma kalkstensformasjoner som blev till under en period av ca. 3 miljoner år. Deras tillväxt startade strax efter den transgressiva Fjäckaskiffern och upphörde med den globala nedisningen under Hirnantian. Kalkkullerna kan bli 800 m breda och 200 m tjocka och har aktivt brutits sedan 1930-talet. Fossiler i Bodakalken finns nästan uteslutande i sprickfyllningar. När högarna växte utvecklades en radiell uppsättning sprickor och organiska rester ackumulerades i dessa. Sprickorna är typiskt fyllda med rester av trilobiter, och vanligtvis bara av en dominerande art. Vissa sprickor innehåller bokstavligen tusentals trilobitskleriter. Andra fossil hitts Innemellan trilobitlämningarna. Forskningen går ut på att samla in och dokumentera faunan i Bodakalken, med särskilt fokus på blötdjuren. Syftet är att förstå ekologin och utvecklingen av denna unika faunan i tiden fram till massutdöende som ägde rum på slutet av ordovicium.

Museets projektmedarbetare: Jan Ove R. Ebbestad och Alexander Gubanov

Den förlorade historien - block av kambrisk-silurisk ålder från Bottenhavet

Utvecklingen av kustnära marina områden i den östra delen av den baltiska plattformen under kambrium till silur är dåligt förstådd, helt enkelt för att alla bergarter har forsvunnit genom erosion. Den biologiska och geologiska historien från denna del av plattformen under en av de biologisk och ekologisk mest spännande perioderna i jordens historia, inklusive den näst största massutrotningen, är därför till synes försvunnen och otillgänglig. Men den förlorade historien kan fortfarande utredas genom fossilrika block vi hittar i östra Sverige, Åland och Finland, transporterade dit under den senaste istiden från Bottenhavet där paleozoiska bergarter finns bevarade. Studier av museisamlingar, såväl som nya insamlingar, gör att vi kan pussla ihop vad som fanns, och återskapa den förlorade historien. Detta möjliggöra en förståelse av den biologiska mångfalden, faunans sammansättning och geologiska historien för de grundare och kustnära marina delarna av den baltiska plattformen.

Museets projektmedarbetare: Jan Ove R. Ebbestad