Silhuetter, familjeband och sociala nätverk, 1770–1820. Om den svenska konsthistoriens bortglömda bilder

Det finns en kategori bilder som spelat en framträdande roll i den expanderande visuella kulturen i Sverige under 1700- och 1800-talen, men som nästan helt förbigåtts i konsthistorieskrivningen – den svenska silhuettkonsten. Förutom att ha varit en extremt populär bildkategori som lämnat tusentals bevarade spår i samlingar, museer och arkiv, är det också en konstform som kan berätta om andra sammanhang utöver de rent konstnärliga. Via silhuettkonsten leder en rad ännu outforskade vägar rätt in i centrala delar av den svenska historien och kulturhistorien. En kartläggning av silhuettkonsten, dess utbredning och utövare kan nämligen även kasta nytt ljus över periodens konstmarknad, umgängeskultur och formerande av sociala nätverk. Dessa bilder utgör dessutom en ovärderlig källa till insikter om amatörkonstens betydelse vid sidan av den etablerade konstscenen, liksom till kunskap om kvinnliga konstnärers delaktighet i tidens visuella kultur. Det här forskningsprojektet avser att undersöka denna idag närmast bortglömda konstform med fokus på dess guldålder under perioden 1770–1820.

Silhuettkonsten var under perioden en mångsidig genre och innefattade en rad olika tekniker – silhuetter klippta i papper, målade skuggbilder i inramade tavlor, eller bilder förevisade genom olika optiska hjälpmedel. Genrens mångfald återspeglades även i dess utövare. Professionella konstnärer blandades här med en ansenlig mängd amatörer, och silhuettkonsten kan därmed bidra till förståelsen för mångfalden i den breda visuella kultur som utvecklades under 1700-talets senare hälft. Vid sidan av den etablerade konstscenen, med professionella konstnärer knutna till Konstakademien i Stockholm, framträder här en vital och spridd bildkultur där inslaget av amatörer var dominerande och där såväl produktionen som konsumtionen av bilder utvecklades i helt andra miljöer än de officiella utställningsrummen.

Silhuettkonsten var nära förbunden med tidens umgängeskultur och kan därigenom på ett unikt sätt även bidra till att kasta ljus över en rad olika sociala sammanhang. Skapandet av bilderna, liksom utbytet av och betraktandet av silhuetter i olika former ger ovärderliga ledtrådar till epokens umgängeskultur. Det utbredda bruket av silhuettbilder – innefattade i smycken och på dekorativa föremål, skickade i brev eller inklistrade i vänböcker och album – vittnar också om framväxten av en ny känslokult kopplad till familjeband och vänskapsrelationer. Genom silhuettkonsten och genom det utbredda utbytet av silhuetter framträder därmed också en unik möjlighet att studera skapandet av olika sociala nätverk.