Om Humant papillomvirus (HPV)

Humant papillomvirus (HPV) är en familj av virus bestående av drygt 200 olika virustyper. HPV är sexuellt överfört och är framför allt vanligt hos unga människor, men infektionen förekommer i alla åldrar. I åldern 30-39 år är ungefär var 10:e kvinna infekterad med HPV medan endast ca 4 % av kvinnor över 50 år är infekterade. Det är vanligt att både män och kvinnor smittas av HPV vid ett eller flera tillfällen genom livet. Viruset förekommer i olika varianter/typer och av dessa är det drygt 40 som ger upphov till infektioner i underlivet. 12 typer av HPV klassas som onkogena, det vill säga att de kan ge upphov till livmoderhalscancer. Inom denna grupp klassas HPV 16, 18 och 45 som högonkogena och tillsammans orsakar de mer än 80% av alla livmoderhalscancerfall.

Några andra typer av HPV kan ge upphov till könsvårtor, så kallade kondylom, i underlivet hos både kvinnor och män. De typer som orsakar kondylom ger nästan aldrig upphov till cellförändringar eller cancer. Hos kvinnor sitter kondylomen oftast i huden runt slidan eller i själva slidmynningen. Kondylom läker ut spontant eller med hjälp av behandling.

Högrisk-HPV är orsaken till livmoderhalscancer

Studier har visat att HPV kan påvisas i 99,8 % av all livmoderhalscancer. De flesta infektioner med HPV läker ut av sig självt. I de fall där infektionen blir långvarig (lpersisterande) kan cellförändringar uppkomma. De kan i sin tur utvecklas till livmoderhalscancer, även om det är ovanligt. De flesta cellförändringar läker ut av sig själva. När infektionen upptäcks är det omöjligt att fastställa hur länge en person varit smittad eller från vilken person smittan kommer. Har man tidigare varit HPV-negativ och sedan testar positivt, kan det bero på en reaktivering av tidigare latent smitta och behöver alltså inte bero på en ny infektion/partnersmitta.

Om behandling av cellförändringar (”konisering”)

Om undersökningen hos gynekologen, eller i vissa fall svaret på screeningprovet, visat måttliga eller höggradiga cellförändringar kommer du i de flesta fall bli erbjuden behandling, en konisering. Ingreppet sker i lokalbedövning och tar oftast endast några sekunder. Hela undersökningen tar ca 10-15 minuter. Den yttersta biten av livmodertappen avlägsnas vid behandlingen med hjälp av en värmeslynga.

Efter din behandling är det rutin att göra en uppföljande provtagning, med analys av både celler och HPV, inom ungefär sex månader. Då är >70% av kvinnorna negativa för högrisk-HPV. Ett negativt HPV-test vid uppföljningen innebär en lägre risk för kvarvarande, eller återkommande, cellförändringar inom de närmsta åren.

Om du är HPV-positiv eller har avvikande cellprov vid uppföljningen kommer du att följas upp på kliniken enligt gängse rutin. Oftast innebär detta upprepad provtagning och/eller undersökning av livmoderhalsen hos gynekolog (så kallad kolposkopi). I en del fall kan man behöva ytterligare behandling för att få bort kvarstående cellförändringar.

Om HPV-test & självprovtagning

Självprovtagning för analys av högrisk-HPV.

Studier har visat att många kvinnor föredrar att ta provet själva. Enligt en enkätstudie gjord i Uppsala så föredrar över 80 % av kvinnor som inte deltagit i screening på över sex år att göra självprovtagning jämfört med att gå till barnmorska. Självprovtagning inkräktar inte på kvinnans fritid eller arbetstid, och avlastar också sjukvården då barnmorskor och gynekologer inte behöver ta proverna. Självprovtagning för HPV-analys upptäcker lika många fall av högrisk-HPV som kliniktagna prover. Det har gjorts många studier på självprovtagning i screening-sammanhang, och Socialstyrelsen rekommenderar nu att självprovtagning finns med som alternativ metod i regionernas arbete för att förebygga livmoderhalscancer. Däremot är inte många studier gjorda på självprovtagning för HPV-analys som uppföljning efter behandling av cellförändringar.